Uppdaterad 2006-05-24 09:05
Miljöbalken med snabblänkar till de olika kapitlen
SFS nr: 1998:808 Departement/myndighet: Miljödepartementet Rubrik: Miljöbalk (1998:808) Utfärdad: 1998-06-11 Ändring införd: t.o.m. SFS 2004:667
Snabblänkar till kapitlen:
1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde
2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.
3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden
4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet
5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning
6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag
8 kap. Särskilda bestämmelser om skydd för djur- och växtarter
9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
12 kap. Täkter, jordbruk och annan verksamhet
14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer
15 kap. Avfall och producentansvar
17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning
18 kap. Regeringens prövning av överklagade avgöranden m.m.
19 kap. Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning
22 kap. Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål
23 kap. Rättegången i Miljööverdomstolen och Högsta domstolen
24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.
25 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader
29 kap. Straffbestämmelser och förverkande
30 kap. Miljösanktionsavgifter
31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.
32 kap. Skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda anspråk
33 kap. Miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring
FÖRSTA AVDELNINGEN
ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER
1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en
hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande
generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan
utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde
och att människans rätt att förändra och bruka naturen är
förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.
Miljöbalken skall tillämpas så att
1. människors hälsa och miljön skyddas mot skador och
olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller
annan påverkan,
2. värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,
3. den biologiska mångfalden bevaras,
4. mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en
från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk
synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas, och
5. återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med
material, råvaror och energi främjas så att ett kretslopp
uppnås.
2 § Bestämmelserna i 3 och 4 kap. skall tillämpas endast vid
prövning av frågor enligt 7 kap., tillståndsprövning av sådan
verksamhet som är tillståndspliktig enligt 9, 11 och 12 kap.
och vid regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. samt
enligt vad som är föreskrivet i luftfartslagen (1957:297),
lagen (1966:314) om kontinentalsockeln, väglagen (1971:948),
lagen (1978:160) om vissa rörledningar, lagen (1983:293) om
inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och
allmän hamn, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, plan-
och bygglagen (1987:10), minerallagen (1991:45), lagen
(1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, lagen (1995:1649) om
byggande av järnväg, ellagen (1997:857) och naturgaslagen
(2000:599). Lag (2000:600).
3 § I fråga om verksamhet som kan orsaka skada eller olägenhet
för människors hälsa, miljön eller andra intressen som skyddas
enligt miljöbalken tillämpas utöver balken även bestämmelser i
annan lag.
Såvitt gäller skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete samt i
sådana hänseenden i övrigt som huvudsakligen avser arbetsmiljön
tillämpas bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977:1160).
4 § I fråga om viss miljöfarlig verksamhet och viss
vattenverksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen
(1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen den 16
september 1971 mellan Sverige och Finland.
5 § Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande
särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka
försvarsberedskapen, meddela föreskrifter för totalförsvaret
som avviker från denna balk, dock inte inom sådant ämnesområde
för vilket föreskrifter måste meddelas i lag.
6 § I lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning
till Europeiska unionen finns föreskrifter om verkan av
unionens fördrag och andra instrument samt de Europeiska
gemenskapernas beslut.
7 § I fråga om renhållning inom vissa vägområden och
angränsande områden gäller 26 § väglagen (1971:948).
I fråga om framförande av luftfartyg i överljudsfart och
luftfartygs miljövärdighet gäller 1 kap. 2 a § och 3 kap. 1 §
luftfartslagen (1957:297).
I fråga om framdragande och begagnande av rörledning gäller i
vissa fall 23 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar. I fråga
om byggande av naturgasledning gäller 2 kap. 3 § naturgaslagen
(2000:599). Lag (2000:600).
2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.
1 § När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande
och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser
ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som
bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en
åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av
detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit
verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för
miljön.
I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av
försumbar betydelse i det enskilda fallet.
2 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet
eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs
med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och
omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada
eller olägenhet.
3 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet
eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de
begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som
behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksam-
heten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för
människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid
yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.
Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl
att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller
olägenhet för människors hälsa eller miljön.
4 § För verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller
vattenområden annat än helt tillfälligt skall en sådan plats
väljas som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 §, 3 kap. och 4
kap.
För all verksamhet och alla åtgärder skall en sådan plats
väljas att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och
olägenhet för människors hälsa och miljön.
5 § Alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd
skall hushålla med råvaror och energi samt utnyttja
möjligheterna till återanvändning och återvinning. I första
hand skall förnybara energikällor användas.
6 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet
eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja
sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan
befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de
kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan
antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om
varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt
eller bioteknisk organism.
7 § Kraven på hänsyn enligt 2-6 §§ gäller i den utsträckning
det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna
bedömning skall särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och
andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana
åtgärder. När det är fråga om totalförsvarsverksamhet eller om
en åtgärd behövs för totalförsvaret, skall även detta
förhållande beaktas vid avvägningen.
Avvägningen enligt första stycket får inte medföra att en
miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. åsidosätts.
8 § Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller
vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön
ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att
denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10
kap. I den mån det föreskrivs i denna balk kan i stället
skyldighet att ersätta skadan eller olägenheten uppkomma.
9 § Kan en verksamhet eller åtgärd befaras föranleda skada
eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa
eller miljön, även om sådana skyddsåtgärder och andra
försiktighetsmått vidtas som kan krävas enligt denna balk, får
verksamheten bedrivas eller åtgärden vidtas endast om
regeringen finner att det finns särskilda skäl.
En verksamhet eller åtgärd får inte bedrivas eller vidtas om
den medför risk för att ett stort antal människor får sina
levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller miljön
försämras avsevärt.
Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte, om
regeringen har tilllåtit verksamheten enligt 17 kap. 1, 3 eller
4 §. Lag (2002:175).
10 § Om en verksamhet eller åtgärd är av synnerlig betydelse
från allmän synpunkt kan regeringen tillåta denna, även om
förutsättningarna är sådana som anges i 9 § andra stycket.
Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden kan
befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.
Beslut enligt första stycket får förenas med villkor för att
tillgodose allmänna intressen.
3 kap. Grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden
1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de
ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till
beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall
ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god
hushållning.
2 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast
obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra
ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder
som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.
3 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från
ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder
som kan skada naturmiljön.
4 § Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.
Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse
eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose
väsentliga samhälls-intressen och detta behov inte kan
tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt
genom att annan mark tas i anspråk.
Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt
möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett
rationellt skogsbruk.
5 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen
eller yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt
skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas
bedrivande.
Områden som är av riksintresse för rennäringen eller
yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första
stycket.
6 § Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har
betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden
eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så
långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada
natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter
och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.
Områden som är av riksintresse för naturvården,
kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot
åtgärder som avses i första stycket.
7 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen
eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.
Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som
är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i
första stycket.
8 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för
anläggningar för industriell produktion, energiproduktion,
energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning eller
avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder
som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av
sådana anläggningar.
Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i
första stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt
försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.
9 § Mark- och vattenområden som har betydelse för
totalförsvaret skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som
kan påtagligt motverka totalförsvarets intressen.
Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för
totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan
påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av
anläggningarna.
10 § Om ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera
oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål
som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med
marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området
eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall
försvarsintresset ges företräde.
Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot
bestämmelserna i 4 kap.
4 kap. Särskilda bestämmelser för hushållning med mark och
vatten för vissa områden i landet
1 § De områden som anges i 2-8 §§ är, med hänsyn till de natur-
och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riks-
intresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får
komma till stånd endast om
1. det inte möter något hinder enligt 2-8 §§ och
2. det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas
natur- och kulturvärden.
Bestämmelserna i första stycket 2 och i 2-6 §§ utgör inte
hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det
lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som
behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör
bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för
utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som
avses i 3 kap. 7 § andra stycket. Lag (2001:437).
2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets,
främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas
vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller
andra ingrepp i miljön:
Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot
Norge till Lysekil,
Kustområdet i Halland,
Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden,
Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder om Skillinge till
Åhus,
Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från
Oskarshamn till Arkösund,
Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från
Oxelösund till Herräng och Singö,
Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid
Ångermanälvens mynning till Skagsudde,
Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till
riksgränsen mot Finland,
Öland,
Gotland,
Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne,
Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed
Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och
Listerlandet,
Vänern med öar och strandområden,
Vättern med öar och strandområden,
Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området
utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp,
Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid
Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och
Östervallskog i norr,
Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen
av Klarälven inom Torsby kommun,
Mälaren med öar och strandområden,
Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken
och Skinnskatteberg,
Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär,
Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området
utmed Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder
därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik,
Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik,
Vindelådalen,
Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset
med undantag för de fjällområden som anges i 5 §.
3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen
mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från
Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid
Ångermanälvens mynning till Skagsudde samt på Öland får
anläggningar som avses i 17 kap. 1 § 1-11 och 17 inte komma
till stånd.
4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till
Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust,
på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får
fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form av
kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det finns
särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till
stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga
friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av
de stora tätortsregionerna.
Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som
avses i 17 kap. 1 § 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på
platser där det redan finns anläggningar som skall prövas
enligt angivna lagrum.
5 § Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylarna-Helags,
Skäcker-fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken-
Borgafjällen, Marsfjällen-Vardofjällen, Artfjället, Tärna-
Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise-Sjaunja, Rostu och
Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd
endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen,
den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet.
Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske
utan att områdenas karaktär påverkas.
6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller
vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i
nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och
Vindelälven med tillhörande vattenområden, källflöden och
biflöden samt i följande vattenområden med tillhörande käll-
och biflöden:
I Dalälven Västerdalälven uppströms
Hummelforsen och Österdalälven
uppströms Trängslet
I Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga
I Ljungan Ljungan uppströms Storsjön samt
Gimån uppströms Holmsjön
I Indalsälven Åreälven, Ammerån, Storån-
Dammån samt Hårkan
I Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms
Klumpvattnet, Långselån-
q Rörströmsälven, Saxån,
Ransarån uppströms Ransarn samt
Vojmån uppströms Vojmsjön
Vapstälven
Moälven
Lögdeälven
Öreälven
I Umeälven Tärnaån, Girjesån och Juktån
uppströms Fjosoken
Sävarån
I Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure
respektive Riebnes samt Malån
Byskeälven
Åbyälven
I Luleälven Stora Luleälven uppströms Akka-
jaure, Lilla Luleälven uppströms
Skalka och Tjaktjajaure samt Pärl-
älven
Råneälven
Emån
Bräkneån
Mörrumsån
Fylleån
I Enningdalsälven Enningdalsälven uppströms riks-
gränsen till Norge
Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för
kraft-ändamål
får inte heller utföras i följande älvsträckor:
I Klarälven sträckan mellan Höljes och Edebäck
I Dalälven Västerdalälven nedströms Skiffs-
forsen samt Dalälven nedströms
Näs bruk
I Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön
samt sträckan mellan Laforsen och
Arbråsjöarna
I Ljungan sträckan mellan Havern och
Holmsjön samt sträckan nedströms
Viforsen
I Indalsälven Långan nedströms Landösjön
I Ångermanälven Faxälven mellan Edsele och
Helgumsjön
I Umeälven Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och
Gäuta
Första och andra stycket gäller inte vattenverksamhet som
förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.
7 § Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en
national-stadspark.
Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya
anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast
om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och
utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i
övrigt skadas.
8 § En användning av mark och vatten som kan påverka ett
naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första
stycket 1 eller 2 och som omfattar verksamheter eller åtgärder
som kräver tillstånd enligt 7 kap. 28 a § får komma till stånd
endast om sådant tillstånd har lämnats. Lag (2001:437).
5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning
Föreskrifter om miljökvalitet
1 § Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela
landet meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft
eller miljön i övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda
människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på
eller olägenheter för människors hälsa eller miljön
(miljökvalitetsnormer).
Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela
miljökvalitetsnormer som följer av Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen.
Vad miljökvalitetsnormer skall ange
2 § Miljökvalitetsnormer skall ange
1. föroreningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan
utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som
miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga
olägenheter och som inte får överskridas eller underskridas
efter en viss angiven tidpunkt eller under en eller flera
angivna tidsperioder,
2. föroreningsnivåer eller störningsnivåer som skall
eftersträvas eller som inte bör överskridas eller underskridas
efter en viss angiven tidpunkt eller under en eller flera
angivna tidsperioder,
3. högsta eller lägsta förekomst i yt- och grundvatten av
organismer som kan tjäna till ledning för bedömning av
tillståndet i miljön, eller
4. de krav i övrigt på kvaliteten på miljön som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Miljökvalitetsnormer skall vid behov omprövas.
Lag (2003:890).
Hur miljökvalitetsnormer skall uppfyllas
3 § Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de
miljökvalitetsnormer som meddelats enligt 1 § uppfylls när de
- prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser och
anmälningsärenden,
- utövar tillsyn, eller
- meddelar föreskrifter.
Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheter
iaktta miljökvalitetsnormer.
Åtgärdsprogram
4 § Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall kunna
uppfyllas, skall regeringen eller den eller de myndigheter
eller kommuner som regeringen bestämmer upprätta ett förslag
till åtgärdsprogram.
Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan
uppfyllas därför att miljön påverkas av en verksamhet som
ligger utanför området, skall ett förslag till åtgärdsprogram
upprättas för hela det område där störningar som påverkar
möjligheten att uppfylla normen förekommer.
Myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare,
allmänheten och övriga som berörs av åtgärdsprogrammet skall
genom kungörelse i ortstidning eller på annat sätt beredas
tillfälle under minst två månader att lämna synpunkter på
förslaget.
Efter samråd enligt tredje stycket skall den som upprättat
förslaget i en särskild sammanställning redovisa de synpunkter
som lämnats och hur de har beaktats. Sammanställningen skall
fogas till handlingarna i ärendet. Lag (2003:890).
5 § Ett åtgärdsprogram som avses i 4 § skall fastställas av
regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen
bestämmer. Om det behövs får regeringen bestämma att ett
åtgärdsprogram skall fastställas av flera myndigheter eller
kommuner.
Ett åtgärdsprogram som skall fastställas av en kommun skall
beslutas av kommunfullmäktige.
Åtgärdsprogrammet skall skickas till de myndigheter som
regeringen bestämmer.
Med kommun avses i denna paragraf även kommunalförbund.
Lag (2003:890).
6 § Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet och alla
åtgärder som kan påverka möjligheten att uppfylla föreskrivna
miljökvalitetsnormer.
I ett åtgärdsprogram skall anges
1. den miljökvalitetsnorm som skall uppfyllas,
2. de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta för
att miljökvalitetsnormen skall kunna uppfyllas, vilka
myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna och när
åtgärderna behöver vara genomförda,
3. de uppgifter som i övrigt behövs till följd av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen.
Ett åtgärdsprogram skall innehålla en analys av programmets
konsekvenser från allmän och enskild synpunkt.
Ett åtgärdsprogram skall omprövas vid behov, dock minst vart
sjätte år. Lag (2003:890).
7 § Regeringen får föreskriva att vissa åtgärdsprogram skall
prövas av regeringen.
Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om hur
åtgärdsprogram skall upprättas, vad sådana program skall
innehålla och hur samråd skall ske. Lag (2003:890).
8 § Myndigheter och kommuner skall inom sina ansvarsområden
vidta de åtgärder som behövs enligt ett åtgärdsprogram som
fastställts enligt 5 §. Lag (2003:890).
Kontroll
9 § Regeringen skall, i samband med att föreskrifter enligt 1 §
meddelas även besluta vilka som är skyldiga att kontrollera att
en miljökvalitetsnorm uppfylls.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om provtagning och andra metoder för att
kontrollera att miljökvalitetsnormerna uppfylls samt hur
resultatet av sådana kontroller skall redovisas.
Lag (2002:175).
Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön
10 § För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön skall
Sveriges landområden och kustvattenområden delas in i
1. Bottenvikens vattendistrikt: det landområde från vilket all
ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden
som mynnar i Bottenviken,
2. Bottenhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all
ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden
som mynnar i Bottenhavet,
3. Norra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket
all ytvattenavrinning sker direkt till eller i
avrinningsområden som mynnar i södra Ålands hav eller norra
Gotlandshavet,
4. Södra Östersjöns vattendistrikt: det landområde från vilket
all ytvattenavrinning sker direkt till eller i
avrinningsområden som mynnar i västra Gotlandshavet, östra
Gotlandshavet, Bornholmshavet, Arkonahavet eller Öresund, och
5. Västerhavets vattendistrikt: det landområde från vilket all
ytvattenavrinning sker direkt till eller i avrinningsområden
som mynnar i Västerhavet.
I varje vattendistrikt ingår det anslutande grundvattnet och
det anslutande kustvattenområdet ut till en nautisk mil utanför
den baslinje som avses i lagen (1966:374) om Sveriges
sjöterritorium.
Med avrinningsområde avses ett landområde från vilket all
ytvattenavrinning strömmar till havet genom ett enda utlopp
eller delta.
Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten
som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde skall
hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller
lämpligast.
Regeringen meddelar föreskrifter om gränsdragningen mellan
vattendistrikten. Vid gränsdragningen får ett enskilt
avrinningsområde hänföras till annat vattendistrikt än vad som
följer av första stycket, om det är lämpligt med hänsyn till
förvaltningsarbetet. Lag (2004:224).
11 § En länsstyrelse i varje vattendistrikt skall vara
vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på
vattenmiljön i distriktet.
Regeringen meddelar föreskrifter om vattenmyndigheterna.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om karakterisering av vattenområden,
förvaltningsplaner för vattendistrikt och övervakning av
vattenmiljön samt de föreskrifter som i övrigt behövs för
förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön. Lag (2004:224).
6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag
När det krävs en miljökonsekvensbeskrivning
1 § En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om
tillstånd att anlägga, driva eller ändra verksamheter enligt 9,
11 eller 12 kap. eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av bestämmelser i dessa kapitel. En sådan beskrivning
skall finnas även vid tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. samt
i en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
Regeringen får föreskriva att det skall upprättas en
miljökonsekvensbeskrivning även i dispensärenden eller andra
ärenden enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av balken där det behövs för att kunna
bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även föreskriva om
undantag från skyldigheten enligt första stycket att upprätta
en miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter vars
miljöpåverkan kan antas bli mindre betydande.
Att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas när en
myndighet eller kommun gör en miljöbedömning av en plan eller
ett program följer av 12 §. Lag (2004:606).
2 § Om det behövs för att miljöpåverkan skall kunna bedömas,
får regeringen föreskriva att det skall finnas en
miljökonsekvensbeskrivning
1. i ärenden enligt annan lag, av vilken det framgår att hänsyn
till människors hälsa eller miljön skall beaktas vid lagens
tillämpning,
2. i särskilda ärenden av annat slag inom miljöbalkens område
än som avses i 1 §.
I fråga om sådana miljökonsekvensbeskrivningar som avses i
första stycket gäller vad som sägs i detta kapitel, om inte
något annat har föreskrivits.
Miljökonsekvensbeskrivningar och miljökonsekvensbedömningar av
verksamheter och åtgärder
3 § Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet
eller åtgärd är att identifiera och beskriva de direkta och
indirekta effekter som den planerade verksamheten eller
åtgärden kan medföra dels på människor, djur, växter, mark,
vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på
hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt,
dels på annan hushållning med material, råvaror och energi.
Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa
effekter på människors hälsa och miljön.
Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning som berör en
verksamhet som avses i lagen (1999:381) om åtgärder för att
förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
är också att identifiera och bedöma faktorer i verksamhetens
omgivning som kan påverka säkerheten hos denna. Lag (2004:606).
4 § Alla som avser att bedriva verksamhet eller vidta någon
åtgärd som kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt
denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd
av balken skall tidigt samråda med länsstyrelsen. De skall även
samråda med enskilda som kan antas bli särskilt berörda och
göra det i god tid och i behövlig omfattning innan de gör en
ansökan om tillstånd och upprättar den miljökonsekvensbeskriv-
ning som krävs enligt 1 §. Före samrådet skall den som avser
att bedriva verksamheten till länsstyrelsen och enskilda som
särskilt berörs lämna uppgifter om den planerade verksamhetens
lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda
miljöpåverkan.
Vad som sägs i första stycket gäller också för ärenden för
vilka en miljökonsekvensbeskrivning krävs enligt 1 § andra
stycket.
Efter samrådet skall länsstyrelsen besluta om verksamheten
eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Beslutet får inte överklagas. Innan beslut fattas skall
yttrande i frågan begäras in från tillsynsmyndigheten i de fall
denna inte är länsstyrelsen.
Regeringen får föreskriva om vilka slags verksamheter och
åtgärder som alltid kan antas medföra en betydande
miljöpåverkan.
5 § Om länsstyrelsen enligt 4 § beslutar att verksamheten eller
åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, skall
ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett
sådant förfarande skall den som avser att bedriva verksamheten
eller vidta åtgärden samråda med övriga statliga myndigheter,
de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas
bli berörda. Samrådet skall avse verksamhetens eller åtgärdens
lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt
innehåll och utformning av miljökonsekvensbeskrivningen.
6 § Om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan i ett annat land, skall den ansvariga
myndighet som regeringen bestämmer informera det landets
ansvariga myndighet om den planerade verksamheten eller
åtgärden och ge den berörda staten och den allmänhet som berörs
där möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om ansökan och
miljökonsekvensbedömningen.
Sådan information skall också lämnas om en annan stat som kan
antas bli utsatt för en betydande miljöpåverkan begär det.
7 § En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller
åtgärd som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall
innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet
enligt 3 §, däribland
1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter
om lokalisering, utformning och omfattning,
2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga
verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur
det skall undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar
till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. överträds,
3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den
huvudsakliga inverkan på människors hälsa, miljön och
hushållningen med mark och vatten samt andra resurser som
verksamheten eller åtgärden kan antas medföra,
4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga,
samt alternativa utformningar tillsammans med dels en
motivering varför ett visst alternativ har valts, dels en
beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller
åtgärden inte kommer till stånd, och
5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i
1-4.
I ett beslut enligt 4 § tredje stycket om att betydande
miljöpåverkan kan antas får länsstyrelsen ställa krav på att
även andra jämförbara sätt att nå samma syfte skall redovisas
när alternativa utformningar som avses i första stycket 4
redovisas.
För verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning
innehålla vad som anges i första stycket, i den utsträckning
det behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art
och omfattning.
För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i
ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första
stycket 1 eller 2 skall en miljökonsekvensbeskrivning alltid
innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap.
28 b och 29 §§. Om miljökonsekvensbeskrivningen har upprättats
enbart för en prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§, behöver
beskrivningen endast innehålla de uppgifter som behövs för den
prövningen.
Av 22 kap. 1 § första stycket 6 framgår att en ansökan om
tillstånd att anlägga, driva eller ändra verksamheter skall
innehålla en säkerhetsrapport i de fall det finns skyldighet
att upprätta en sådan enligt lagen (1999:381) om åtgärder för
att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor. Lag (2002:175).
8 § När en miljökonsekvensbeskrivning upprättats i ett mål
eller ärende om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet,
skall detta kungöras tillsammans med kungörelsen om ansökan
enligt 19 kap. 4 § och 22 kap. 3 §. Om en
miljökonsekvensbeskrivning har upprättats i något annat mål
eller ärende som rör en verksamhet eller åtgärd som kan antas
medföra en betydande miljöpåverkan, skall detta kungöras. Har
en ansökan gjorts skall kungörelsen ske tillsammans med
kungörelsen av ansökan. Därefter skall ansökan och
miljökonsekvensbeskrivningen hållas tillgängliga för
allmänheten, som skall beredas tillfälle att yttra sig över
dessa innan målet eller ärendet prövas.
När dom eller beslut har meddelats i målet eller ärendet skall
detta kungöras. Samtidigt skall också kungöras hur allmänheten
kan få tillgång till information om innehållet. Vidare skall
den ansvariga myndigheten i den stat med vilken samråd hållits
enligt 6 § informeras.
När en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats enbart för en
prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§, eller när ett beslut
avser enbart en sådan prövning, skall vad som anges i första
och andra styckena i denna paragraf tilllämpas i den
utsträckning som behövs för prövningen eller, om det är
lämpligt, för att allmänheten skall få tillgång till
information om innehållet. Lag (2001:437).
9 § Den myndighet som skall pröva en ansökan i ett mål eller
ett ärende där det krävs en miljökonsekvensbeskrivning för en
verksamhet eller åtgärd skall genom ett särskilt beslut eller i
samband med avgörandet av målet eller ärendet ta ställning till
om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta
kapitel. Ett sådant ställningstagande får inte överklagas
särskilt utan endast i samband med att avgörandet i målet eller
ärendet överklagas.
Vid prövningen av ansökan skall myndigheten beakta innehållet i
miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och
yttranden enligt 4-6 och 8 §§. Lag (2004:606).
10 § En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet eller
åtgärd samt förfarandet med en miljökonsekvensbedömning skall
bekostas av den som gjort en ansökan som avses i 1 § eller i
annat fall är skyldig att upprätta
miljökonsekvensbeskrivningen. Lag (2004:606).
Miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar av planer och
program
11 § När en myndighet eller kommun upprättar eller ändrar en
plan eller ett program, som krävs i lag eller annan
författning, skall myndigheten eller kommunen göra en
miljöbedömning av planen, programmet eller ändringen, om dess
genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Syftet med miljöbedömningen är att integrera miljöaspekter i
planen eller programmet så att en hållbar utveckling främjas.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka slags planer och
program som alltid kan antas medföra en betydande miljöpåverkan
samt om undantag från kravet på miljöbedömning. Regeringen får
också meddela föreskrifter om samråd i samband med bedömningen
av om en plan, ett program eller en ändring kan antas medföra
en betydande miljöpåverkan. Lag (2004:606).
12 § Inom ramen för en miljöbedömning enligt 11 § skall
myndigheten eller kommunen upprätta en
miljökonsekvensbeskrivning där den betydande miljöpåverkan som
planens eller programmets genomförande kan antas medföra
identifieras, beskrivs och bedöms. Rimliga alternativ med
hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska
räckvidd skall också identifieras, beskrivas och bedömas.
Miljökonsekvensbeskrivningen skall innehålla
1. en sammanfattning av planens eller programmets innehåll,
dess huvudsakliga syfte och förhållande till andra relevanta
planer och program,
2. en beskrivning av miljöförhållandena och miljöns sannolika
utveckling om planen, programmet eller ändringen inte
genomförs,
3. en beskrivning av miljöförhållandena i de områden som kan
antas komma att påverkas betydligt,
4. en beskrivning av relevanta befintliga miljöproblem som har
samband med ett sådant naturområde som avses i 7 kap. eller ett
annat område av särskild betydelse för miljön,
5. en beskrivning av hur relevanta miljökvalitetsmål och andra
miljöhänsyn beaktas i planen eller programmet,
6. en beskrivning av den betydande miljöpåverkan som kan antas
uppkomma med avseende på biologisk mångfald, befolkning,
människors hälsa, djurliv, växtliv, mark, vatten, luft,
klimatfaktorer, materiella tillgångar, landskap, bebyggelse,
forn- och kulturlämningar och annat kulturarv samt det inbördes
förhållandet mellan dessa miljöaspekter,
7. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att
förebygga, hindra eller motverka betydande negativ
miljöpåverkan,
8. en sammanfattande redogörelse för hur bedömningen gjorts,
vilka skäl som ligger bakom gjorda val av olika alternativ och
eventuella problem i samband med att uppgifterna
sammanställdes,
9. en redogörelse för de åtgärder som planeras för uppföljning
och övervakning av den betydande miljöpåverkan som
genomförandet av planen eller programmet medför, och
10. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i
1-9. Lag (2004:606).
13 § En miljökonsekvensbeskrivning enligt 12 § skall innehålla
de uppgifter som är rimliga med hänsyn till
1. bedömningsmetoder och aktuell kunskap,
2. planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad,
3. allmänhetens intresse, och
4. att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med prövningen
av andra planer och program eller i tillståndsprövningen av
verksamheter eller åtgärder.
Innan en myndighet eller kommun bestämmer omfattningen av och
detaljeringsgraden för miljökonsekvensbeskrivningen, skall
myndigheten eller kommunen samråda med den eller de kommuner
och länsstyrelser som berörs av planen eller programmet. För
planer och program på nationell nivå skall samråd i stället ske
med Naturvårdsverket och andra berörda centrala
förvaltningsmyndigheter. Lag (2004:606).
14 § Den myndighet eller kommun som upprättat en
miljökonsekvensbeskrivning enligt 12 § skall göra den och
förslaget till plan eller program tillgängliga för berörda
kommuner och myndigheter samt allmänheten. Dessa skall ges
skälig tid att yttra sig. Lag (2004:606).
15 § Om en miljökonsekvensbeskrivning enligt 12 § avser en plan
eller ett program vars genomförande kan antas medföra en
betydande miljöpåverkan i ett annat land, skall den myndighet
som regeringen bestämmer sända beskrivningen och förslaget till
plan eller program till den berörda staten. Sådan information
skall också lämnas om en annan stat som kan antas bli utsatt
för en betydande miljöpåverkan begär det.
Om den berörda staten begär det, skall samråd ske avseende den
gränsöverskridande miljöpåverkan som genomförandet av planen
eller programmet kan antas medföra och de åtgärder som planeras
för att förebygga, hindra eller motverka betydande negativ
miljöpåverkan. Lag (2004:606).
16 § Om en miljöbedömning krävs enligt 11 §, skall den
miljökonsekvensbeskrivning som avses i 12 § samt synpunkter
från samråd enligt 14 och 15 §§ beaktas innan planen eller
programmet antas eller läggs till grund för reglering.
När planen eller programmet har antagits skall den beslutande
myndigheten eller kommunen i en särskild sammanställning
redovisa
1. hur miljöaspekterna har integrerats i planen eller
programmet,
2. hur miljökonsekvensbeskrivningen och synpunkter från samråd
har beaktats,
3. skälen till att planen eller programmet har antagits i
stället för de alternativ som varit föremål för överväganden,
och
4. de åtgärder som avses att vidtas för uppföljning och
övervakning av den betydande miljöpåverkan som genomförandet av
planen eller programmet medför.
Sammanställningen och planen eller programmet skall göras
tillgängliga för dem med vilka samråd skett enligt 14 och
15 §§. Dessa skall även informeras om att planen eller programmet
har antagits. Lag (2004:606).
17 § Regeringen får meddela föreskrifter om hur samråd och
information enligt 14-16 §§ skall ske. Lag (2004:606).
18 § När en plan eller ett program har antagits skall den
beslutande myndigheten eller kommunen skaffa sig kunskap om den
betydande miljöpåverkan som planens eller programmets
genomförande faktiskt medför. Detta skall göras för att
myndigheten eller kommunen tidigt skall få kännedom om sådan
betydande miljöpåverkan som tidigare inte identifierats så att
lämpliga åtgärder för avhjälpande kan vidtas. Lag (2004:606).
Planer och planeringsunderlag
19 § Varje myndighet som skall tillämpa denna balk skall se
till att sådana planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och
sådant planeringsunderlag som behövs för att belysa frågor om
hushållning med mark och vatten finns tillgängliga i målet
eller ärendet. Myndigheten skall också se till att sådana
beslutade åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som avses i 5
kap. och som har betydelse för prövningen finns tillgängliga i
målet eller ärendet.
Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att
tillhandahålla planer enligt plan- och bygglagen samt
planeringsunderlaget till dessa. Lag (2004:606).
20 § Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och
annat planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen
med mark och vatten i länet och som finns hos statliga
myndigheter. Länsstyrelsen är skyldig att på begäran
tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kommuner och
myndigheter som skall tillämpa denna balk samt åt den som är
skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.
Lag (2004:606).
21 § Regeringen får i ett visst fall besluta att en eller flera
kommuner skall redovisa till regeringen eller någon annan
myndighet hur kommunen eller kommunerna i sin planering enligt
plan- och bygglagen (1987:10) avser att
1. genomföra ett åtgärdsprogram enligt 5 kap. 5 § eller på
annat sätt skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer
enligt 5 kap. uppfylls, och
2. tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark och
vatten enligt 3 och 4 kap.
Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det
uppkommer behov av en sådan redovisning. Lag (2004:606).
Samordning
22 § Myndigheter och kommuner skall sträva efter att samordna
arbetet med de bedömningar och beskrivningar som görs enligt
bestämmelserna i detta kapitel. Lag (2004:606).
ANDRA AVDELNINGEN
SKYDD AV NATUREN
7 kap. Skydd av områden
Allemansrätt m.m.
1 § Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas
i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med
den.
Nationalpark
2 § Ett mark- eller vattenområde som tillhör staten får efter
riksdagens medgivande av regeringen förklaras som nationalpark
i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss
landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt
oförändrat skick.
3 § Föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker och
om inskränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom
nationalparker får meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.
Naturreservat
4 § Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller
kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara
biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
eller tillgodose behov av områden för friluftslivet.
Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa
värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter
får också förklaras som naturreservat.
5 § I ett beslut om att bilda naturreservat skall skälen för
beslutet anges.
I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att
använda mark- och vattenområden som behövs för att uppnå syftet
med reservatet, såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av
stängsel, upplag, schaktning, täkt, uppodling, dikning,
plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av
bekämpningsmedel. En inskränkning får innebära att tillträde
till området förbjuds under hela eller delar av året.
Om det senare visar sig finnas nya skäl eller behövas
ytterligare inskränkningar för att uppnå syftet med skyddet,
får länsstyrelsen eller kommunen meddela beslut om detta.
6 § Om det behövs för att tillgodose syftet med ett
naturreservat, får länsstyrelsen eller kommunen förplikta ägare
och innehavare av särskild rätt till fastighet att tåla sådana
intrång som att det inom området
1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder,
raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar
eller liknande anordningar,
2. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten
annars inte har rätt att vistas,
3. utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift,
avspärrning eller liknande åtgärder, eller
4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av
mark- och vattenförhållanden.
7 § Länsstyrelsen eller kommunen får helt eller delvis upphäva
beslut som den har meddelat enligt 4-6 §§, om det finns
synnerliga skäl.
Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från
föreskrifter som den har meddelat för ett naturreservat, om det
finns särskilda skäl. Ett beslut om dispens upphör att gälla,
om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom
två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet
vann laga kraft.
Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall innan det
beslutas om upphävande eller dispens för ett sådant särskilt
skyddsområde eller särskilt bevarandeområde som anges i 28 §
följer av 29 §.
Beslut om upphävande eller dispens får meddelas endast om
intrånget i naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning på
naturreservatet eller på något annat område.
8 § Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat
får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligt
plan- och bygglagen (1987:10). Mindre avvikelser får dock
göras, om syftet med planen eller bestämmelserna inte
motverkas.
Kulturreservat
9 § Ett mark- eller vattenområde får förklaras som
kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade
landskap. På ett sådant område skall bestämmelserna i 4-6 §§
tillämpas. Att det inom ett område finns en byggnad eller
anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt
kulturminne eller fast fornlämning enligt lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. hindrar inte att området förklaras som
kulturreservat.
I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 7 och
8 §§.
Naturminne
10 § Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen eller
kommunen förklaras som naturminne, om det behöver skyddas eller
vårdas särskilt. Förklaringen får omfatta även det område på
marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det
behövligt utrymme.
Vad som i 5-8 §§ föreskrivs om naturreservat skall gälla även
för naturminnen.
Biotopskyddsområde
11 § Mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för
hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt
skyddsvärda får av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer förklaras som biotopskyddsområde. Sådana
förklaringar får avse enskilda områden eller samtliga områden
av ett visst slag inom landet eller del av landet.
Inom biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller
vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Om regeringen
förordnar att samtliga områden av visst slag skall vara
biotopskyddsområden, får den i samband med beslutet meddela
föreskrifter om att dispens kan medges för sådan verksamhet
eller sådana åtgärder. Dispens får endast medges om det finns
särskilda skäl.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotopskyddsområde.
Innan det vidtas någon åtgärd skall den som äger eller har
särskild rätt till området underrättas särskilt.
Ett beslut om biotopskyddsområde skall gälla omedelbart även om
det överklagas.
Djur- och växtskyddsområde
12 § Om det utöver förbud enligt 8 kap. 1 och 2 §§ eller förbud
och begränsningar enligt jakt- och fiskelagstiftningen behövs
särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst
område, får länsstyrelsen eller kommunen meddela föreskrifter
som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens
eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.
Strandskyddsområde
13 § Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och
vattendrag.
Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för
allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på
land och i vatten för djur- och växtlivet.
14 § Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100
meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd
(strandskyddsområde). Området får av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer utvidgas till högst 300
meter från strandlinjen, om det behövs för att tillgodose något
av strandskyddets syften.
Ett beslut om att utvidga strandskyddet skall gälla omedelbart
även om det överklagas.
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får förordna att ett strandskyddsområde som uppenbart saknar
betydelse för att tillgodose strandskyddets syften inte skall
vara omfattat av strandskydd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
förordna att ett strandskyddsområde som avses ingå i en
detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser enligt plan-
och bygglagen (1987:10) inte längre skall vara omfattat av
strandskydd, om det finns särskilda skäl. Upphör området att
ingå i en detaljplan eller att omfattas av områdesbestämmelser
inträder åter strandskydd. Lag (2002:175).
16 § Inom strandskyddsområde får inte
1. nya byggnader uppföras,
2. byggnader ändras så att de kan tillgodose ett väsentligen
annat ändamål än de tidigare har använts till,
3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för
bebyggelse som avses i 1 och 2,
4. andra anläggningar eller anordningar utföras som hindrar
eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den
annars skulle ha fått färdas fritt eller som väsentligen
försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter, eller
5. andra åtgärder vidtas som väsentligen försämrar
livsvillkoren för djur- och växtarter.
17 § Förbuden i 16 § gäller inte
1. byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som
behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln
och som inte tillgodoser bostadsändamål, eller
2. verksamheter eller åtgärder som har tillåtits av regeringen
enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § eller till vilka tillstånd har
lämnats enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade
med stöd av denna balk.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att förbuden i 16 § inte skall gälla sådana
byggnader, anläggningar eller anordningar som utgör komplement
till bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från
stranden än huvudbyggnaden.
18 § Länsstyrelsen får meddela dispens från bestämmelserna i
16 §, om det finns särskilda skäl. Om dispens meddelas, skall
länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tas i
anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda
ändamålet.
Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses
med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats
inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.
Miljöskyddsområde
19 § Ett större mark- eller vattenområde får av regeringen
förklaras som miljöskyddsområde, om det krävs särskilda
föreskrifter därför att området eller en del av området är
utsatt för föroreningar eller annars inte uppfyller en
miljökvalitetsnorm.
20 § För miljöskyddsområde skall regeringen eller efter
regeringens bemyndigande länsstyrelsen meddela sådana
föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och andra
försiktighetsmått för verksamheter inom området som behövs för
att tillgodose syftet med området. Länsstyrelsen får meddela
dispens från föreskrifter som har meddelats för ett
miljöskyddsområde, om det finns särskilda skäl.
I Vattenskyddsområde
21 § Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen eller
kommunen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för en
grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas
komma att utnyttjas för vattentäkt.
22 § För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen eller
kommunen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten
att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att
tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen
eller kommunen föreskriva att skyltar eller stängsel skall
sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta.
Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.
Länsstyrelsen eller kommunen får meddela dispens från
föreskrifter som den har meddelat för ett vattenskyddsområde,
om det finns särskilda skäl.
En länsstyrelse får överlåta åt den eller de kommunala nämnder
som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet att på ansökan av den som berörs av ett
beslut enligt första stycket medge undantag från beslutet.
Vidare får bestämmas att anmälningar om en verksamhet eller
åtgärd inom ett vattenskyddsområde skall göras hos den
kommunala nämnden. Lag (2002:175).
Marinvetenskaplig forskning
23 § För att skydda den marina miljön får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att
marinvetenskaplig forskning inom svenskt sjöterritorium inte
får bedrivas från forskningsfartyg som är registrerade i eller
tillhör en annan stat utan att det finns tillstånd för
forskningen eller utan att den har anmälts.
Tillstånd får begränsas till viss tid och förenas med villkor.
Interimistiska förbud
24 § När en fråga har väckts om att ett område eller ett
föremål skall skyddas som naturreservat, kulturreservat,
naturminne eller vattenskyddsområde eller om att ett redan
skyddat sådant område eller föremål skall få utökat skydd, får
länsstyrelsen eller kommunen för viss tid dock högst tre år
meddela förbud mot att sådana åtgärder vidtas utan tillstånd
som berör området eller föremålet och som strider mot syftet
med det tilltänkta skyddet. Om det finns särskilda skäl, får
förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst ett år. Om det
finns synnerliga skäl, får förbudet därefter förlängas att
gälla i ytterligare högst ett år.
Ett förbud enligt första stycket skall gälla omedelbart även om
det överklagas.
Intresseprövning
25 § Vid prövning av frågor om skydd av områden enligt detta
kapitel skall hänsyn tas även till enskilda intressen. En
inskränkning i enskilds rätt att använda mark eller vatten som
grundas på skyddsbestämmelse i kapitlet får därför inte gå
längre än som krävs för att syftet med skyddet skall
tillgodoses.
26 § Dispens enligt 7, 9-11, 18, 20 och 22 §§ från förbud eller
andra föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitel får
ges endast om det är förenligt med förbudets eller
föreskriftens syfte.
Särskilda skyddade områden
27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
skall fortlöpande föra en förteckning över naturområden som bör
beredas skydd eller har beretts skydd
1. som särskilt skyddsområde enligt rådets direktiv 79/409/EEG
av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar4, senast
ändrat genom direktiv 97/49/EG5,
2. som särskilt bevarandeområde enligt rådets direktiv
92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt
vilda djur och växter6, ändrat genom direktiv 97/62/EG7, eller
3. enligt internationella åtaganden eller nationella mål om
skydd för naturområden.
Av förteckningen skall det framgå vad som föranlett att området
har tagits upp i förteckningen och enligt vilket direktiv,
internationellt åtagande eller nationellt mål som förtecknandet
har skett.
Ett område som tagits upp i förteckningen skall prioriteras i
det fortsatta skyddsarbetet. Lag (2001:437).
28 § Regeringen får förklara ett naturområde som särskilt
skyddsområde, om området enligt direktiv 79/409/EEG är särskilt
betydelsefullt för skyddet av vilda fåglar.
Ett område som enligt artikel 4.4 i direktiv 92/43/EEG om
bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter har valts
ut som ett område av intresse för gemenskapen skall av
regeringen förklaras som särskilt bevarandeområde.
Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en
förklaring enligt första eller andra stycket, om områdets
naturvärden inte längre motiverar en sådan förklaring.
Lag (2001:437).
28 a § Tillstånd krävs för att bedriva verksamheter eller vidta
åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett
naturområde som har förtecknats enligt 27 § första stycket 1
eller 2.
Tillstånd enligt första stycket krävs inte för verksamheter och
åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för
skötseln och förvaltningen av det berörda området.
Lag (2001:437).
28 b § Tillstånd enligt 28 a § får lämnas endast om
verksamheten eller åtgärden ensam eller tillsammans med andra
pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder inte
1. kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som
avses att skyddas,
2. medför att den art eller de arter som avses att skyddas
utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra
bevarandet i området av arten eller arterna.
Lag (2001:437).
29 § Trots bestämmelserna i 28 b § får tillstånd enligt 28 a §
lämnas, om
1. det saknas alternativa lösningar,
2. verksamheten eller åtgärden måste genomföras av tvingande
orsaker som har ett väsentligt allmänintresse och
3. de åtgärder vidtas som behövs för att kompensera för
förlorade miljövärden så att syftet med att skydda det berörda
området ändå kan tillgodoses.
Ett beslut om tillstånd med stöd av första stycket får lämnas
endast efter regeringens tillåtelse. Lag (2001:437).
29 a § Om ett tillstånd lämnas efter regeringens tillåtelse
enligt 29 §, är den som ansökt om tillståndet skyldig att
bekosta de kompensationsåtgärder som anges i beslutet om
tillstånd.
Första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses
orimligt att kräva att sökanden skall stå för kostnaderna. Vid
avvägningen skall särskilt beaktas det allmänintresse som avses
i 29 § första stycket 2. Lag (2001:437).
29 b § Frågor om tillstånd enligt 28 a § prövas av
länsstyrelsen i det län där det berörda området finns.
För en verksamhet eller åtgärd som omfattas av tillståndsplikt
eller dispensprövning till följd av bestämmelserna i 9 kap.
eller 11-15 kap. skall dock frågan om tillstånd enligt 28 a §
prövas av den myndighet som prövar den andra tillståndsfrågan
eller dispensen. Innan myndigheten meddelar sitt beslut, skall
den länsstyrelse som avses i första stycket beredas tillfälle
att yttra sig. Lag (2001:437).
Ordningsföreskrifter
30 § Föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett
område som skyddas enligt detta kapitel och om ordningen i
övrigt inom området får meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer, om det behövs för att
tillgodose syftet med skyddet. I de fall kommunen beslutar om
skydd av ett område får den meddela sådana föreskrifter.
Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.
Delegation till kommun
31 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får förordna att en kommun i stället för länsstyrelsen skall ha
de befogenheter som länsstyrelsen har enligt 18 §.
8 kap. Särskilda bestämmelser om skydd för djur- och växtarter
1 § Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet
döda, skada, fånga eller störa vilt levande djur eller att ta
bort eller skada sådana djurs ägg, rom eller bon eller att
skada eller förstöra sådana djurs fortplantningsområden och
viloplatser får meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det
finns risk för att en vilt levande djurart kan komma att
försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för
att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en
sådan art. Förbudet får dock inte gälla fall då ett sådant djur
måste dödas, skadas, fångas eller störas till försvar mot
angrepp på person eller värdefull egendom.
Särskilda bestämmelser gäller om att döda eller fånga vilt
levande djur av viss art, när åtgärden är att hänföra till jakt
eller fiske. Lag (2001:437).
2 § Föreskrifter om förbud att inom landet eller del av landet
ta bort, skada eller ta frö eller andra delar från vilt levande
växter får meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas, om det
finns risk för att en vilt levande växtart kan komma att
försvinna eller utsättas för plundring eller om det krävs för
att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en
sådan art.
3 § För att skydda vilt levande djur- eller växtarter eller
naturmiljön får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot eller särskilda
villkor för att sätta ut exemplar av djur- eller växtarter i
naturmiljön.
Detta gäller inte när sådana föreskrifter finns i annan lag.
I 13 kap. finns särskilda bestämmelser om genetiskt modifierade
organismer.
4 § För att skydda vilt levande djur- eller växtarter får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om in- och utförsel, transport, förvaring,
preparering och förevisning av djur och växter eller handel med
dem. Sådana föreskrifter får meddelas, om det behövs för att
uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av
andra skäl. Föreskrifterna får också reglera motsvarande
befattning med ägg, rom eller bon eller med andra produkter som
har utvunnits av djur eller växter.
Föreskrifterna får innefatta förbud mot eller krav på tillstånd
eller andra särskilda villkor för sådana åtgärder som anges i
första stycket.
5 § Föreskrifter eller beslut i enskilda fall enligt detta
kapitel skall gälla omedelbart, även om de överklagas.
TREDJE AVDELNINGEN
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VISSA VERKSAMHETER
9 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Definitioner
1 § Med miljöfarlig verksamhet avses
1. utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark,
byggnader eller anläggningar i mark, vattenområden eller
grundvatten,
2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt
som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön
genom annat utsläpp än som avses i 1 eller genom förorening av
mark, luft, vattenområden eller grundvatten, eller
3. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt
som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller,
skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning
eller annat liknande.
2 § Med avloppsvatten avses
1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,
2. vatten som använts för kylning,
3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom
detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters
räkning, eller
4. vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.
3 § Med olägenhet för människors hälsa avses störning som
enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan
menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.
Allmänna bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
4 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet för
människors hälsa eller miljön, får regeringen för en viss del
av landet meddela föreskrifter eller beslut om förbud mot att
1. släppa ut avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark,
byggnader eller anläggningar, eller
2. lägga upp fasta ämnen.
Detta gäller om sådan verksamhet kan leda till att
vattenområden, marken eller grundvattnet kan förorenas eller på
annat sätt påverkas menligt.
5 § För att skydda människors hälsa eller miljön får
regeringen, om det framstår som mer ändamålsenligt än beslut i
enskilda fall, också i andra fall än som avses i 4 § i fråga om
miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter om förbud,
skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått.
Sådana föreskrifter får också meddelas för att uppfylla
Sveriges internationella åtaganden. Om det finns särskilda
skäl, får regeringen bemyndiga en myndighet att meddela sådana
föreskrifter.
Om det behövs, får regeringen meddela föreskrifter om sådana
försiktighetsmått som går utöver vad som följer av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen eller andra internationella
åtaganden.
Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet
6 § Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att
utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts
1. anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra
inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet,
2. släppa ut avloppsvatten i mark, vattenområde eller
grundvatten,
3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta
ämnen, om detta kan leda till att mark, vattenområde eller
grundvatten kan förorenas, eller
4. bedriva sådan miljöfarlig verksamhet som avses i 1-3, om den
ändras med avseende på tillverkningsprocess, reningsförfarande
eller på något annat sätt.
Även om tillståndsplikt enligt första stycket inte har
föreskrivits får tillsynsmyndigheten i enskilda fall förelägga
en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd, om verksamheten
medför risk för betydande föroreningar eller andra betydande
olägenheter för människors hälsa eller miljön.
Den som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet
får ansöka om tillstånd till verksamheten enligt denna balk
även om det inte krävs tillstånd. Lag (2002:175).
7 § Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på
något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller
miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga
avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.
Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan
tillstånd eller innan anmälan har gjorts inrätta eller ändra
sådana avloppsanordningar eller andra inrättningar.
Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter
enligt andra stycket.
8 § Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av
miljödomstol.
Regeringen får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa
slag av verksamheter skall prövas av länsstyrelsen. Om den
miljöfarliga verksamheten kan antas ha en liten miljöpåverkan,
får regeringen föreskriva att en kommunal nämnd skall pröva
frågor om tillstånd. Tillstånd som rör Försvarsmakten,
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets
radioanstalt skall alltid prövas av länsstyrelsen.
Anmälan om miljöfarlig verksamhet skall enligt vad regeringen
föreskriver göras till generalläkaren, länsstyrelsen eller
kommunen.
Särskilda bestämmelser om hälsoskydd
9 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall brukas på
ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte
uppkommer och hållas fria från ohyra och andra skadedjur.
Ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall
vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra
uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.
10 § Anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och
användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors
hälsa inte uppkommer.
Om det inte krävs tillstånd enligt 11 kap., får en kommun
föreskriva att det ändå skall krävas tillstånd av kommunen
eller anmälan till denna för att inrätta och använda en ny
anläggning för grundvattentäkt i områden där knapphet på sött
grundvatten råder eller kan befaras uppkomma. Detta gäller om
det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa
skall uppkomma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt
för sådana anläggningar som redan finns inom angivna områden.
11 § Regeringen får föreskriva att vissa djur inte utan
särskilt tillstånd av kommunen får hållas inom områden med
detaljplan eller områdesbestämmelser, om sådana föreskrifter
behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa
uppstår.
Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana
föreskrifter.
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får även i andra fall än som avses i 10 och 11 §§ meddela de
föreskrifter som behövs till skydd mot olägenheter för
människors hälsa. Regeringen får överlåta åt kommunen att
meddela sådana föreskrifter.
I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter
som kan medföra olägenheter för människors hälsa inte får
bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan
att kommunen har lämnat tillstånd eller en anmälan har gjorts
till kommunen.
13 § Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot
olägenheter för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång
för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den
enskildes frihet.
14 § Kommunen skall utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren
om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för
människor. Lag (2004:169).
15 § Vid misstanke om att ett sällskapsdjur som innehas av
privatperson eller ett objekt bär på en allvarlig smittsam
sjukdom som kan föras över till människor, skall kommunen
omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att spåra smittan
och undanröja risken för smittspridning. Om det är nödvändigt
för att förhindra spridning av sjukdomen får kommunen låta
förstöra föremål av personlig natur och låta avliva
sällskapsdjur som innehas av privatpersoner.
Den som har drabbats av ett beslut enligt första stycket andra
meningen har rätt till skälig ersättning av kommunen.
Första och andra styckena gäller inte om åtgärder vidtas enligt
livsmedelslagen (1971:511), lagen (1992:1683) om provtagning på
djur, m.m., epizootilagen (1999:657) eller zoonoslagen
(1999:658). Lag (2004:169).
10 kap. Förorenade områden
Ansvaret för utredning och efterbehandling
1 § Detta kapitel skall tillämpas på mark- och vattenområden
samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det
kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller
miljön.
2 § Ansvarig för efterbehandling av sådana områden, byggnader
eller anläggningar som anges i 1 § är den som bedriver eller
har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som har
bidragit till föroreningen (verksamhetsutövare).
3 § Kan inte någon verksamhetsutövare utföra eller bekosta
efterbehandling av en förorenad fastighet är var och en
efterbehandlingsansvarig som förvärvat fastigheten och vid
förvärvet känt till föroreningarna eller då borde ha upptäckt
dem. Avser förvärvet en privatbostadsfastighet enligt 2 kap.
13 § inkomstskattelagen (1999:1229) ansvarar endast en förvärvare
som känt till föroreningen. I fråga om förorenad byggnad eller
anläggning gäller detsamma den som förvärvat den fastighet där
byggnaden eller anläggningen är belägen. Med förvärv av
fastighet likställs förvärv av tomträtt.
Första stycket tillämpas inte när en bank eller ett
kreditmarknadsföretag har förvärvat en fastighet för att skydda
fordran enligt 7 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse. Lag (2004:441).
4 § Efterbehandlingsansvaret innebär att den ansvarige i skälig
omfattning skall utföra eller bekosta de
efterbehandlingsåtgärder som på grund av föroreningar behövs
för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller
olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. När
ansvarets omfattning skall bestämmas skall det beaktas hur lång
tid som har förflutit sedan föroreningarna ägt rum, vilken
skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida
skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Om en
verksamhetsutövare visar att han bidragit till föroreningen
endast i begränsad mån, skall även detta beaktas vid
bedömningen av ansvarets omfattning.
Preskriptionslagen (1981:130) är inte tillämplig på
efterbehandingsansvar.
5 § Den som äger en fastighet som efterbehandlas kan trots
frihet från ansvar enligt 2 eller 3 § förpliktas att i skälig
utsträckning svara för kostnader som motsvaras av den
värdeökning på fastigheten som efterbehandlingen medför.
6 § Om flera verksamhetsutövare är ansvariga enligt 2 §, skall
de svara solidariskt i den utsträckning inte annat följer av
att ansvaret är begränsat enligt 4 § första stycket. En
verksamhetsutövare som visar att hans eller hennes bidrag till
föroreningen är så obetydligt att det inte ensamt motiverar
efterbehandling skall dock ansvara endast för den del som
motsvarar bidraget.
Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan
dem efter vad som är skäligt med hänsyn till den omfattning i
vilken var och en har medverkat till föroreningen och till
omständigheterna i övrigt.
7 § Om flera fastighetsägare eller tomträttshavare är ansvariga
enligt 3 §, skall de svara solidariskt i den utsträckning annat
inte följer av att ansvaret är begränsat enligt 4 § första
stycket.
Vad de solidariskt ansvariga har betalat skall fördelas mellan
dem efter vad som är skäligt med hänsyn till vad de insett vid
förvärvet och omständigheterna i övrigt.
8 § I frågor om ansvar för kostnader att utreda föroreningar
inom ett sådant mark- eller vattenområde eller en sådan byggnad
eller anläggning som avses i 1 § tillämpas 2-4 samt 6 och 7 §§.
Ägaren till en fastighet, byggnad eller anläggning som avses i
första stycket kan trots frihet från ansvar enligt 2 eller 3 §
förpliktas att svara för utredningskostnader som rör
fastigheten i den utsträckning det är skäligt med hänsyn till
den nytta ägaren kan antas få av utredningen, de personliga
ekonomiska förhållandena och omständigheterna i övrigt.
Upplysningsskyldighet
9 § Den som äger eller brukar en fastighet skall oavsett om
området tidigare ansetts förorenat genast underrätta
tillsynsmyndigheten om det upptäcks en förorening på
fastigheten och föroreningen kan medföra skada eller olägenhet
för människors hälsa eller miljön.
Miljöriskområden
10 § Länsstyrelsen skall genom beslut förklara ett mark- eller
vattenområde för miljöriskområde om det är så allvarligt
förorenat att det med hänsyn till riskerna för människors hälsa
och miljön är nödvändigt att föreskriva om begränsningar i
markanvändningen eller andra försiktighetsmått. Vid
förklaringen skall beaktas föroreningarnas hälso- och
miljöfarlighet, föroreningsgraden, förutsättningarna för
spridning och den omgivande miljöns känslighet.
11 § Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som är ansvarig
enligt 8 § att ge in den utredning som behövs för prövningen. I
föreläggandet får länsstyrelsen föreskriva om tillträde för
efterbehandling enligt 28 kap. 5 §. Länsstyrelsen kan även låta
utföra nödvändig utredning på den ansvariges bekostnad.
12 § När ett område förklaras som miljöriskområde skall
länsstyrelsen besluta om inskränkningar i markanvändningen
eller om att vissa åtgärder som fastighetsägare eller någon
annan vill vidta skall vara förenade med villkor eller skall
föregås av en anmälan till tillsynsmyndigheten.
Sådana inskränkningar och sådan anmälningsplikt som anges i
första stycket får avse grävning, schaktning och markarbeten,
bebyggelseåtgärder, ändrad markanvändning samt andra åtgärder
som kan innebära
- att belastningen av föroreningar i och omkring området kan
komma
att öka,
- att den miljömässiga situationen annars försämras, eller
- att framtida efterbehandlingsåtgärder försvåras.
Länsstyrelsen får även besluta att sådana åtgärder inte får
vidtas eller att fastighet inte får överlåtas förrän nödvändiga
markundersökningar har utförts.
13 § Länsstyrelsen skall ändra eller meddela nya villkor eller
upphäva beslutet om miljöriskområde när ett miljöriskområde har
efterbehandlats eller när föroreningarna där av någon annan
orsak minskat så att meddelade villkor om inskränkningar i
markanvändningen eller andra försiktighetsmått inte längre är
nödvändiga.
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om miljöriskområden.
11 kap. Vattenverksamhet
Kapitlets innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om vattenverksamhet och
vattenanläggningar. Bestämmelser om vattenverksamhet och
vattenanläggningar finns också i lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
Definitioner
2 § Med vattenverksamhet avses
1. uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller
andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i
vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning,
sprängning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i
vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets
djup eller läge,
2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för
detta,
3. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt
utförande av anläggningar och åtgärder för detta, och
4. åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är
fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att
sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot
vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en
fastighets lämplighet för något visst ändamål (markavvattning).
3 § Med vattenanläggning avses en sådan anläggning som har
kommit till genom en vattenverksamhet, tillsammans med
manöveranordningar som hör till anläggningen.
4 § Med vattenområde avses ett område som täcks av vatten vid
högsta förutsebara vattenstånd.
5 § Med vattentäkt avses bortledande av yt- eller grundvatten
för vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning.
Med vattenreglering avses ändring av vattenföringen i ett
vattendrag till förmån för annan vattenverksamhet.
Med vattenöverledning avses vattenreglering genom överföring av
ytvatten från ett vattenområde till ett annat.
Särskilda förutsättningar för vattenverksamhet
6 § En vattenverksamhet får bedrivas endast om dess fördelar
från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt
skadorna och olägenheterna av den.
I fråga om vissa vattenanläggningar finns ytterligare
bestämmelser i 19 och 20 §§ elberedskapslagen (1997:228).
7 § En vattenverksamhet skall utföras så att den inte försvårar
annan verksamhet som i framtiden kan antas beröra samma
vattentillgång och som främjar allmänna eller enskilda ändamål
av vikt. Detta krav gäller om vattenverksamheten kan utföras på
detta sätt utan oskälig kostnad.
8 § Den som vill bedriva en vattenverksamhet som kan skada
fisket är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden
underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller
fiskets bestånd, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta
de villkor i övrigt som på grund av verksamheten kan behövas
till skydd för fisket i det vatten som berörs av
vattenverksamheten eller i angränsande vattenområde. Om nyttan
av en ifrågasatt anordning eller ett villkor inte skäligen kan
anses motsvara den kostnad som verksamhetsutövaren därigenom
skulle förorsakas, kan verksamhetsutövaren befrias från en
sådan skyldighet.
Vad som i denna paragraf sägs om fisk skall gälla även
vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur.
Bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som får bestämmas i
stället för att det meddelas villkor enligt första stycket
finns i 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet.
Tillståndsplikt för vattenverksamhet
9 § För vattenverksamhet krävs det tillstånd enligt denna
balk, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta
kapitel. Ansökan om tillstånd till vattenverksamhet prövas av
miljödomstolen. Ansökan om tillstånd till markavvattning prövas
dock av länsstyrelsen, om den inte skall prövas av
miljödomstolen enligt 7 kap. 19 och 20 §§ lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Den som vill bedriva vattenverksamhet får ansöka om tillstånd
även om det inte krävs tillstånd för verksamheten.
Bestämmelser om skyldighet att begära prövning innan en
anläggning för bortledande av grundvatten tas ur bruk finns i
22 §.
Oavsett vad som följer av 11-15, 19 och 23 §§, kan det för en
viss verksamhet eller åtgärd krävas tillstånd enligt 7 kap.
28 a §. Lag (2002:175).
10 § Om det krävs tillstånd till en vattenverksamhet, får
arbeten av större omfattning i anslutning till verksamheten
inte påbörjas innan tillstånd har meddelats.
11 § Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för
1. vattentäkt för en en- eller tvåfamiljsfastighets eller
jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller
värmeförsörjning,
2. utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller
kräftdjur, eller
3. utförande av anläggningar för utvinning av värme, om
åtgärden inte avser vattentäkt.
12 § Tillstånd enligt denna balk behövs inte, om det är
uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas
genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena.
Av 13 § följer att första stycket inte gäller markavvattning
eller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, andra
åtgärder för avvattning av mark.
13 § Markavvattning får inte utföras utan tillstånd. Vidare
krävs tillstånd, i den utsträckning regeringen föreskriver det,
för andra åtgärder som utförs för att avvattna mark i de fall
åtgärden kan förväntas få en bestående negativ effekt på växt-
och djurlivet.
För dränering av jordbruksmark genom täckdikning med
dräneringsrör som har en största diameter av 300 millimeter
krävs det dock tillstånd endast om det är sannolikt att
allmänna eller enskilda intressen skadas genom verksamheten.
Ett tillstånd till markavvattning eller annan åtgärd för att
avvattna mark skall förenas med de villkor som behövs för att
begränsa eller motverka skada på allmänna eller enskilda
intressen. I tillståndet skall anges inom vilken tid åtgärderna
skall vara utförda.
Tillstånd enligt denna balk behövs inte för markavvattning i
samband med torvtäkt om koncession har lämnats enligt lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter m.m.
14 § Regeringen får förbjuda markavvattning som skulle kräva
tillstånd enligt detta kapitel i områden där det är särskilt
angeläget att våtmarkerna bevaras.
Länsstyrelsen får meddela dispens från ett förbud som meddelats
enligt första stycket om det finns särskilda skäl.
Om dispens meddelas enligt andra stycket fordras för utförandet
av markavvattningen att tillstånd söks enligt 9 §. Beslutet om
dispens upphör att gälla om tillstånd till markavvattningen
meddelas.
15 § Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för att utföra
rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för
att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från
sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat
sitt lopp.
Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan, skall
fastighetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjas.
Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena
göras till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.
16 § Arbeten får utföras utan föregående tillstånd, om det till
följd av en skada eller för att förebygga en skada är
nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller
lagningsarbeten utförs genast. Ansökan om godkännande av
arbetena skall dock göras snarast möjligt.
Åtgärder som strider mot bestämmelser om innehållande och
tappning av vatten får vidtas utan föregående tillstånd, om det
är nödvändigt för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda
värdefull egendom eller av någon annan sådan orsak. Ansökan om
godkännande av åtgärderna skall dock göras snarast möjligt.
Underhållsansvar
17 § Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla
den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda
intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Om
vattenanläggningen med stöd av en särskild rättighet utförts på
någon annans mark och äganderätten till anläggningen övergått
till markägaren till följd av att rättigheten upphört, kvarstår
underhållsskyldigheten för den som var rättighetshavare.
Den som enligt 28 kap. 12 § har fått rätt att använda någon
annans vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig att
underhålla anläggningen, om inte miljödomstolen bestämt något
annat.
I 20 och 21 §§ samt i 24 kap. 4 § andra stycket finns
bestämmelser om överflyttning av underhållsskyldigheten.
18 § Den som är skyldig att underhålla en dammanläggning för
vattenreglering skall ersätta skada som orsakas av att
anläggningen inte ger avsett skydd mot utströmmande vatten
(dammhaveri). Detta gäller även om varken den
underhållsskyldige eller någon som den underhållsskyldige
svarar för har vållat skadan.
En underhållsskyldig som visar att dammhaveriet orsakats av en
krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt,
inbördeskrig eller uppror är dock fri från ansvar.
Utrivning m.m.
19 § Tillstånd enligt denna balk skall alltid lämnas till
utrivning av en vattenanläggning i ytvatten, om inte
förordnande meddelas enligt 20 §.
20 § I stället för att lämna tillstånd att riva ut en
vattenanläggning i ytvatten får miljödomstolen på begäran av
ägaren av en fastighet som skulle skadas av utrivningen
förordna att skyldigheten att underhålla anläggningen och
fullgöra övriga skyldigheter som ligger på anläggningens ägare
skall övergå på fastighetsägaren till dess något annat bestäms.
Till skydd för allmänna intressen får efter åtagande ett sådant
förordnande också meddelas för staten, en kommun eller ett
vattenförbund.
Förordnande får inte meddelas, om det kan antas att
fastighetsägaren inte kan fullgöra skyldigheterna eller om det
med hänsyn till den sökande eller till allmänna intressen anses
mera angeläget att anläggningen rivs ut.
Om ägaren av en vattenanläggning vållas skada av att
anläggningen bibehålls, skall den som övertar ansvaret för
anläggningen betala skälig ersättning för skadan.
21 § Om en fastighet övergår till en ny ägare och den tidigare
ägaren är underhållsskyldig efter övertagande enligt 20 §
första stycket, svarar den nya ägaren för de skyldigheter som
följer av övertagandet.
Övertagandet enligt 20 § första stycket skall antecknas i
fastighetsregistrets allmänna del. Lag (2000:228).
22 § Om det kan uppkomma fara för allmänna eller enskilda
intressen genom att en anläggning för bortledande av
grundvatten helt eller delvis tas ur bruk, skall anläggningens
ägare hämta in miljödomstolens tillstånd.
Skälig ersättning skall betalas, om en sådan åtgärd medför
skada på någon annans egendom genom bestående ändring i
vattenförhållandena.
Viss vattenverksamhet som har prövats i annan ordning
23 § Tillstånd skall lämnas till följande vattenverksamhet, om
inte något annat följer av 2 kap. 9 §:
1. vattenverksamhet som vid prövning av annan verksamhet enligt
17 kap. 1 eller 3 § har angetts som ett villkor för
verksamhetens utövande,
2. anläggande av broar och annan vattenverksamhet för väg,
järnväg, tunnelbana eller spårväg vars anläggande har prövats i
särskild ordning,
3. anläggande av rörledningar i vatten som koncession har
meddelats för enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
4. verksamhet som bearbetningskoncession har meddelats för
enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,
5. anläggande av naturgasledningar i vatten som koncession har
meddelats för enligt naturgaslagen (2000:599). Lag (2000:600).
12 kap. Täkter, jordbruk och annan verksamhet
Täkter
1 § Det krävs tillstånd av länsstyrelsen för täkt av berg,
sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter. För
husbehov får dock markinnehavare vidta sådana åtgärder utan
tillstånd, om inte annat följer av 7 kap. 28 a § eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av andra stycket i
denna paragraf.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att åtgärder enligt första stycket för
markinnehavarens husbehov inte får vidtas utan tillstånd.
Tillståndsplikt enligt detta stycke får föreskrivas om
åtgärderna kan antas motverka hushållningen av de i första
stycket angivna naturresurserna eller medföra en icke obetydlig
skada på miljön.
Första och andra stycket gäller inte
1. åtgärder i vattenområden som kräver tillstånd enligt 11
kap.,
2. åtgärder som kräver tillstånd enligt lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln, eller
3. täkt av torv som bearbetningskoncession har lämnats för
enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.
Lag (2001:437).
2 § Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till täkt skall
behovet av det material som kan utvinnas vägas mot de skador på
djur- och växtlivet och på miljön i övrigt som täkten kan
befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan
befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller
växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.
Tillstånd får inte heller lämnas i strid mot 7 kap. 28 a-29 §§.
Vid prövning av en ansökan om tillstånd för täkt av matjord
skall beaktas behovet av brukningsbar jordbruksmark.
Lag (2001:437).
3 § Tillstånd till täkt får lämnas endast om det ställs
säkerhet för de villkor som skall gälla för tillståndet. Om det
finns särskilda skäl får länsstyrelsen befria den sökande från
kravet på säkerhet. Ytterligare bestämmelser om säkerhet finns
i 16 kap. 3 §.
4 § Ägaren eller annan innehavare av marken är skyldig att tåla
åtgärder i enlighet med villkor i täkttillståndet.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet för den som exploaterar en
täkt som kräver tillstånd enligt denna balk eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken eller för den
som bedriver stenkrossrörelse att lämna de uppgifter om
verksamheten som behövs som underlag för planering av
naturvården.
Regeringen får föreskriva att den som innehar tillstånd till
täkt som avses i första stycket skall lämna uppgift till
länsstyrelsen om vem som är exploatör av täkten.
När uppgift saknas om vem som är exploatör av en täkt för
vilken tillstånd getts, skall vid tillämpningen av denna
paragraf eller föreskrifter som meddelats med stöd av
paragrafen tillståndshavaren anses som exploatör av täkten.
Anmälan för samråd
6 § Kan en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av
tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i
denna balk komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall
anmälan för samråd göras hos den myndighet som utövar tillsynen
enligt bestämmelser i 26 kap. eller bestämmelser som har
meddelats med stöd av samma kapitel.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att det inom landet eller en del av
landet alltid skall göras en anmälan för samråd i fråga om
särskilda slag av verksamheter eller åtgärder som kan medföra
skada på naturmiljön. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om vilka
uppgifter en anmälan skall innehålla.
Verksamhet eller åtgärd som skall anmälas för samråd får
påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts,
om inte tillsynsmyndigheten medger något annat.
Den myndighet som avses i första stycket får förelägga den
anmälningsskyldige att vidta de åtgärder som behövs för att
begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana
åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet
av naturmiljön, får myndigheten förbjuda verksamheten.
Bestämmelser om rätt till ersättning vid ett sådant
föreläggande eller förbud finns i 31 kap.
Miljöhänsyn i jordbruket
7 § Med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och
betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som
lantbruksenhet. Bestämmelserna i samma paragrafer skall dock
inte tillämpas på jordbruksmark
1. som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än
jordbruk och som därefter inte har taxerats, eller
2. som i detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och
bygglagen (1987:10) är avsedd för annat ändamål än jordbruk.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om den hänsyn till natur- och kulturvärden
som skall tas vid skötsel av jordbruksmark och vid annan
markanvändning i jordbruket, såsom i fråga om skyddet av
odlings- och kulturlandskapet samt djur- och växtlivet.
Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående
markanvändning inom den berörda delen av fastigheten avsevärt
försvåras.
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion
först efter anmälan till länsstyrelsen, om inte åtgärden är av
ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller för
natur- och kulturmiljön.
Första stycket gäller inte om marken tas i anspråk för
verksamhet vars tilllåtlighet har prövats i särskild ordning.
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela de föreskrifter som skäligen kan behövas från
miljöskyddssynpunkt i fråga om
1. begränsningar av antalet djur i ett jordbruk,
2. försiktighetsmått för gödselhanteringen, och
3. växtodlingen.
Vilthägn
11 § Vilthägn får inte uppföras utan tillstånd av länsstyrelsen
på områden där allmänheten får färdas fritt.
Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd för
friluftslivet och naturmiljön beaktas.
Tillstånd till vilthägn inom ett strandskyddsområde får
meddelas endast om det finns särskilda skäl.
Föreskrifter om tillståndsplikt
12 § Regeringen får föreskriva om sådan tillståndsplikt för
verksamheter eller åtgärder som kan krävas till följd av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
13 kap. Genteknik
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid
innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade organismer. Bestämmelserna skall också tillämpas
när produkter som innehåller eller består av sådana organismer
släpps ut på marknaden.
Syftet med bestämmelserna är, utöver vad som sägs i 1 kap. 1 §
första stycket, att säkerställa att särskilda etiska hänsyn tas
vid sådan verksamhet som avses i första stycket.
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
kapitlets tilllämpning i fråga om organismer som har tagits
fram med sådana beprövade metoder för genetisk modifiering som
har visat sig inte medföra några risker från hälso- och
miljösynpunkt.
Definitioner
3 § Med organism avses en biologisk enhet som kan föröka sig
eller föra över genetiskt material.
4 § Med genetiskt modifierad organism avses en organism där det
genetiska materialet har ändrats på ett sätt som inte inträffar
naturligt genom parning eller naturlig rekombination.
5 § Med innesluten användning avses en verksamhet där någon
1. modifierar organismer genetiskt eller odlar, förvarar,
transporterar, destruerar, gör sig kvitt eller på annat sätt
hanterar sådana genetiskt modifierade organismer och
2. använder specifika inneslutningsåtgärder för att begränsa
dessa organismers kontakt med allmänheten och miljön och
åstadkomma en hög grad av säkerhet för allmänheten och miljön.
Lag (2003:232).
6 § Med avsiktlig utsättning avses ett avsiktligt införande av
genetiskt modifierade organismer i miljön utan användning av
sådana inneslutningsåtgärder som avses i 5 §. Lag (2003:232).
7 § Med uttrycket släppa ut på marknaden avses att
tillhandahålla eller göra en produkt tillgänglig för någon
annan.
Krav på utredning för bedömning av skaderisker
8 § Innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade organismer skall föregås av en utredning. Den skall
kunna läggas till grund för en tillfredsställande bedömning av
vilka hälso- och miljöskador som organismerna kan orsaka.
Utredningen skall vara gjord i enlighet med vetenskap och
beprövad erfarenhet. En sådan utredning skall också göras innan
en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade
organismer släpps ut på marknaden.
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela ytterligare föreskrifter om sådan utredning som avses i
8 §.
Etiska hänsyn och försiktighetsmått
10 § Särskilda etiska hänsyn skall tas vid innesluten
användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
organismer liksom när en produkt som innehåller eller består av
sådana organismer släpps ut på marknaden.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.
Tillståndskrav och anmälningsskyldighet
12 § Det krävs tillstånd för att genomföra en avsiktlig
utsättning av genetiskt modifierade organismer eller för att
släppa ut en produkt som innehåller eller består av sådana
organismer på marknaden.
13 § Ett tillstånd får lämnas endast om verksamheten är etiskt
försvarbar.
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om vad som krävs till skydd för
människors hälsa och miljön för att få tillstånd enligt 12 §.
15 § Regeringen eller tillståndsmyndigheten får meddela
föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt 12 §.
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om krav på tillstånd till eller
anmälan av innesluten användning av genetiskt modifierade
organismer, om det behövs av hälso- eller miljöskäl.
17 § En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den
myndighet som regeringen föreskriver.
Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen
föreskriver.
Ett tillstånd gäller i fem år, om inte något annat sägs i
tillståndsbeslutet.
Märkning
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får föreskriva att den som släpper ut en produkt som innehåller
eller består av genetiskt modifierade organismer på marknaden
skall märka produkten.
Gentekniknämnden
19 § En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa
utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och
ge råd om användningen av gentekniken.
Regeringen meddelar föreskrifter om Gentekniknämndens uppgifter
samt bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer.
14 kap. Kemiska produkter och biotekniska organismer
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på kemiska
produkter och biotekniska organismer.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att balkens bestämmelser om kemiska produkter skall
tillämpas på en vara som innehåller eller har behandlats med en
kemisk produkt, om varan på grund av sina egenskaper kan
befaras medföra skada på människor eller miljön eller andra
intressen som skall skyddas genom denna balk.
Definitioner
2 § Med kemisk produkt avses ett kemiskt ämne och beredningar
av kemiska ämnen.
3 § Med bioteknisk organism avses en sådan produkt som har
framställts särskilt i bekämpningssyfte eller något annat
tekniskt syfte och som helt eller delvis består av eller
innehåller levande mikroorganismer, däribland virus, eller
nematoder, insekter eller spindeldjur.
4 § Med hantering av kemisk produkt eller bioteknisk organism
avses en verksamhet eller åtgärd som utgörs av tillverkning,
bearbetning, behand-ling, förpackning, förvaring, transport,
användning, omhändertagande, destruktion, konvertering,
saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.
5 § Med kemiskt bekämpningsmedel avses en kemisk produkt som
är avsedd för att förebygga eller motverka att djur, växter
eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller
olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom.
Lag (2000:119).
6 § Med biologiskt bekämpningsmedel avses en bioteknisk
organism som framställts särskilt för att förebygga eller
motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland
virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa
eller skada på egendom.
Miljö- och hälsoutredning
7 § Den som tillverkar eller till Sverige för in en kemisk
produkt eller en bioteknisk organism skall se till att det
finns en tillfredsställande utredning för bedömning av vilka
hälso- eller miljöskador som produkten eller organismen kan
orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med vetenskap
och beprövad erfarenhet. Den skall innehålla en bedömning av
produktens egenskaper från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och
visa
1. de ämnen eller organismer som kan ge produkten eller
organismen farliga egenskaper,
2. arten och graden av de farliga egenskaperna,
3. de åtgärder som behövs för att skydda människors hälsa och
miljön vid hanteringen, och
4. de åtgärder som behövs för att ta hand om avfall från
produkten eller organismen.
Produktinformation
8 § Den som tillverkar, till Sverige för in eller på marknaden
släpper ut en kemisk produkt eller bioteknisk organism, skall
genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som
behövs till skydd för människors hälsa eller miljön
(produktinformation). Lag (2000:119).
8 a § I reklam för sådana biocidprodukter som avses i artikel
2.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den
16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på
marknaden4 och som inte omfattas av undantagen i artikel 1.2
skall följande iakttas.
Reklamen skall innehålla en tydlig och från reklamen i övrigt
särskiljbar uppmaning att använda biocider på ett säkert sätt
och alltid före användning ta del av upplysningarna på
produktens förpackning och annan produktinformation. I
uppmaningen får ordet "biocider" ersättas med en beskrivning av
den typ av biocider som produkten tillhör.
Uttryck som "låg risk", "inte giftig", "oskadlig" eller
liknande som anger att produkten inte är farlig eller kan leda
till en underskattning av de faror som är förenade med
produkten får inte förekomma i reklamen. Lag (2003:232).
8 b § I reklam för ämnen som är farliga enligt artikel 2.2 i
rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning
av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning
och märkning av farliga ämnen5, senast ändrat genom
kommissionens direktiv 2001/59/EG6, och som inte omfattas av
undantagen i artikel 1.2 skall anges den farlighetskategori
eller de farlighetskategorier som ämnet tillhör. Lag (2003:232).
8 c § I reklam för beredningar av kemiska ämnen, som kan
föranleda en enskild person att ingå köpeavtal utan att ha sett
den etikett eller förpackning som beredningen är avsedd att
levereras med, skall, om beredningen är farlig enligt artikel
2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den
31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra
författningar om klassificering, förpackning och märkning av
farliga preparat7, senast ändrat genom kommissionens direktiv
2001/60/EG8, och den inte omfattas av undantagen i artikel 1.5,
reklamen innehålla en upplysning om den typ eller de typer av
fara som skall anges på etiketten eller förpackningen.
Lag (2003:232).
Uppgiftsskyldighet
9 § Den som yrkesmässigt hanterar eller för in till eller ut ur
Sverige en kemisk produkt eller bioteknisk organism, skall till
den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning
regeringen eller efter regeringens bemyndigande myndigheten
föreskriver lämna de uppgifter om produkten eller organismen
och dess hantering som kan behövas för att bedöma de hälso-
eller miljörisker som är förknippade med produkten eller
organismen samt dess hantering, införsel eller utförsel.
Produktregister
10 § Kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller förs
in till Sverige skall registreras i ett produktregister enligt
de föreskrifter som regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer meddelar. Registret skall föras av den
myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen får föreskriva att det även skall finnas ett
motsvarande produktregister för biotekniska organismer.
Förhandsanmälan
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får föreskriva att den som avser att tillverka eller till
Sverige föra in en kemisk produkt eller bioteknisk organism som
inte tidigare varit i bruk i landet, skall göra en anmälan om
tillverkningen eller införseln samt redovisa undersöknings-
resultat och andra uppgifter. En sådan anmälan skall göras till
den myndighet som regeringen bestämmer och inom den tid som
regeringen eller myndigheten bestämmer.
Tillstånd
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om tillstånd för
1. import av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska
organismer från länder som inte är medlemmar i Europeiska
unionen,
2. yrkesmässig överlåtelse av särskilt farliga kemiska
produkter och biotekniska organismer, och
3. annan hantering av särskilt farliga kemiska produkter och
biotekniska organismer.
Godkännande av bekämpningsmedel
13 § Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel får inte
importeras från länder som inte är medlemmar i Europeiska
unionen, släppas ut på marknaden eller användas utan att vara
godkända enligt 14 § av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
14 § Ett godkännande får lämnas om medlet är godtagbart från
hälso- och miljöskyddssynpunkt och behövs för de
bekämpningsändamål som anges i 5 eller 6 §.
Ett godkännande får också lämnas om förutsättningarna för
godkännande är uppfyllda enligt rådets direktiv 91/414/EEG av
den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på
marknaden5, senast ändrat genom kommissionens direktiv
1999/80/EG6, eller enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av
biocidprodukter på marknaden7.
Ett godkännande får meddelas för högst fem år. Om det finns
särskilda skäl får dock ett godkännande meddelas för högst tio
år. Lag (2000:119).
15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om godkännande av kemiska eller
biologiska bekämpningsmedel. Lag (2000:119).
Bemyndigande att medge undantag eller dispens
16 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om undantag från
kravet på tillstånd eller godkännande enligt 12-15 §§. Om det
finns synnerliga skäl, får regeringen eller myndigheten besluta
om dispens i det enskilda fallet.
Sådana föreskrifter eller beslut får innehålla krav på anmälan
innan en kemisk produkt eller bioteknisk organism saluhålls
eller används.
Försiktighetsmått vid bekämpning
17 § Andra kemiska produkter eller biotekniska organismer än
sådana som har godkänts eller som omfattas av undantag eller
dispens enligt 13-16 §§ för att släppas ut på marknaden och
användas som kemiska eller biologiska bekämpningsmedel, får
användas för bekämpning endast om det är uppenbart att
användningen inte medför risker för människors hälsa eller
miljön.
Spridning av bekämpningsmedel
18 § Ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel skall
spridas på ett sådant sätt att människors hälsa inte skadas
eller människor vållas annan olägenhet och att miljöpåverkan
blir så liten som möjligt. Åtgärder skall vidtas för att
motverka att medlet sprids utanför avsett spridningsområde.
Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel får inte spridas från
luftfartyg. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer medge dispens i enskilda
fall från detta förbud.
19 § Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel som är avsedda
för att bekämpa lövsly får inte spridas över skogsmark. Inte
heller får enskilda trädstammar behandlas med sådana
bekämpningsmedel.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
medge dispens från detta förbud om det behövs för vetenskaplig
prövning.
20 § Den myndighet som regeringen bestämmer får, om inte annat
följer av andra stycket, medge dispens från 19 § första
stycket, om kravet enligt 6 § skogsvårdslagen (1979:429) i
fråga om återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom
röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn tas
till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets
sammansättning, spridningens inverkan på livsbetingelserna för
växt- och djurlivet och andra allmänna intressen.
En kommun får besluta att dispens enligt första stycket inte
får medges för ett område inom kommunen, om det behövs med
hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvården,
den lokala befolkningens trivsel eller något annat kommunalt
intresse.
Föreskrifter om bränslen
21 § För att motverka utsläpp i luften av ämnen som kan medföra
olägenhet för människors hälsa eller miljön får regeringen i
fråga om bränslen meddela föreskrifter som gäller bränslets
kvalitet och egenskaper, förbränning, handel, överlåtelse eller
införsel till Sverige.
Regeringen får överlåta åt en myndighet eller kommun att
meddela sådana föreskrifter.
22 § Har upphävts genom lag (2001:1079).
Skyldighet att underrätta om skadliga verkningar
23 § Den som tillverkar eller släpper ut en kemisk produkt
eller bioteknisk organism på marknaden skall omedelbart
underrätta den myndighet som regeringen bestämmer, om det efter
ett tillstånd eller godkännande kommer fram nya uppgifter om
att den kemiska produkten eller biotekniska organismen eller
resthalter av ett aktivt ämne i produkten eller organismen kan
ha skadliga effekter på människors hälsa, grundvattnet eller
miljön i övrigt.
Sådan upplysningsskyldighet gäller även för kemiska produkter
och biotekniska organismer för vilka krav på tillstånd eller
godkännande inte gäller, om nya uppgifter kommer fram att
produkten eller organismen kan ha cancerogena, mutagena eller
reproduktionstoxiska egenskaper som kan antas påverka
klassificeringen eller märkningen av produkten eller
organismen.
Bemyndiganden att meddela ytterligare föreskrifter om villkor,
krav på tillstånd eller förbud m.m.
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får i fråga om hantering, införsel och utförsel av kemiska
produkter och biotekniska organismer meddela ytterligare
föreskrifter i frågor som avses i 7, 8, 17, 18 och 23 §§ samt 2
kap. 2, 3 och 6 §§. Detsamma gäller föreskrifter som behövs
till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även i
andra fall än som anges i 12-15 och 21 §§
1. föreskriva att en kemisk produkt eller bioteknisk organism
inte får hanteras, föras in i eller ut ur Sverige utan att
tillstånd eller godkännande har lämnats, och
2. föreskriva om särskilda villkor för hantering, införsel
eller utförsel av en sådan produkt eller organism.
25 § Om det är av särskild betydelse från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer även i andra fall än som har angetts i
detta kapitel förbjuda hantering, införsel eller utförsel av en
kemisk produkt eller en bioteknisk organism.
15 kap. Avfall och producentansvar
Definitioner
1 § Med avfall avses varje föremål, ämne eller substans som
ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med
eller avser eller är skyldig att göra sig av med.
Regeringen meddelar föreskrifter om avfallskategorier enligt
första stycket.
2 § Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll
samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet.
3 § Med hantering av avfall avses en verksamhet eller åtgärd
som utgörs av insamling, transport, återvinning och
bortskaffande av avfall.
4 § Med producent avses
1. den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller
säljer en vara eller en förpackning, eller
2. den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som
kräver särskilda åtgärder av renhållnings- eller miljöskäl.
5 § Med fastighetsinnehavare avses i detta kapitel den som äger
fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5 § fastighets-
taxeringslagen (1979:1152) skall anses som fastighetsägare.
Avfallsinnehavarens ansvar
5 a § Den som innehar avfall skall se till att avfallet
hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.
En bestämmelse om att producenter kan åläggas skyldighet att ta
hand om avfall finns i 6 §. Bestämmelser om att kommuner har
och kan åläggas skyldighet att ta hand om avfall finns i 8, 10
och 17 §§. Lag (2003:1187).
Producentansvar
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet för producenter att se till
att avfall samlas in, transporteras bort, återvinns, åter-
används eller bortskaffas på ett sätt som kan krävas för en
hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering. Sådana
föreskrifter får meddelas i fråga om avfallet av de varor eller
förpackningar som producenterna tillverkar, för in till Sverige
eller säljer och avfallet från sådan verksamhet som de
bedriver.
7 § För att främja en minskad uppkomst av avfall eller en
hälso- och miljömässigt godtagbar hantering av avfall får
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om skyldigheter för producenterna att
1. märka en vara eller en förpackning,
2. lämna uppgifter av betydelse för producentansvaret om vilka
ämnen och material som en vara eller en förpackning innehåller
samt om insamling, återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller
andra förhållanden och
3. se till att varor eller förpackningar har en viss
sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet.
Föreskrifter enligt första stycket 3 får i fråga om andra varor
än förpackningar endast meddelas om föreskrifterna behövs till
följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Lag (2003:1187).
7 a § /Träder i kraft I: den dag regeringen bestämmer/
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får i
fråga om förpackningar för konsumtionsfärdig dryck gjorda av
plast eller metall meddela föreskrifter om
1. skyldighet för producenter att se till att sådana
förpackningar omfattas av retursystem för återvinning och
återanvändning,
2. skyldighet för producenter att se till att retursystemen
utformas så att de genom utbetalning av pant eller premie
uppmuntrar att förpackningar lämnas tillbaka till systemen,
3. förbud för producenter att överlåta eller saluföra
förpackningar som inte ingår i ett retursystem,
4. krav på att förpackningar som ingår i retursystem skall
förses med märkning med uppgifter om systemet,
5. krav på tillstånd för att yrkesmässigt driva ett retursystem
eller tappa konsumtionsfärdig dryck i förpackningar av plast
eller metall eller till Sverige föra in konsumtionsfärdig dryck
i sådana förpackningar,
6. avgift vid införsel och andra föreskrifter som kan behövas
för att säkerställa att inhemska och till Sverige införda
förpackningar för konsumtionsfärdig dryck gjorda av plast eller
metall kan konkurrera på lika villkor. Lag (2003:1187).
Den kommunala renhållningsskyldigheten
8 § Varje kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd av
6 §, svara för att
1. hushållsavfall inom kommunen transporteras till en
behandlingsanläggning, om det behövs för att tillgodose såväl
skyddet för människors hälsa och miljön som enskilda intressen,
och
2. hushållsavfall från kommunen återvinns eller bortskaffas.
När kommunen planlägger och beslutar hur denna skyldighet skall
fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavares och
nyttjanderättshavares möjligheter att själva ta hand om
hushållsavfallet på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till
skyddet för människors hälsa och miljön. Kommunen skall i sin
planering och i sina beslut vidare beakta att borttransporten
anpassas till de behov som finns hos olika slag av bebyggelse.
I sådana planer och beslut skall anges under vilka
förutsättningar fastighetsinnehavare och nyttjanderättshavare
själva får ta hand om hushållsavfall och, när föreskrifter
enligt 10 § gäller, annat avfall som uppkommit hos dem.
Bemyndigande att meddela föreskrifter om hantering av avfall
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om hanteringen av avfall.
Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela sådana
föreskrifter.
10 § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen i
fråga om annat avfall än hushållsavfall inom en kommun meddela
föreskrifter om
1. att avfallet skall transporteras bort genom kommunens
försorg,
2. att kommunen skall se till att avfallet återvinns eller
bortskaffas.
Detta gäller inte i de fall som föreskrifter om producentansvar
har meddelats med stöd av 6 §.
Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter
enligt första och andra stycket.
Kommunal renhållningsordning
11 § För varje kommun skall det finnas en renhållningsordning
som skall innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som
gäller för kommunen och en avfallsplan. I renhållningsordningen
skall sådana förutsättningar anges som avses i 8 § tredje
stycket. Avfallsplanen skall innehålla uppgifter om avfall inom
kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets
mängd och farlighet.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avfallsplanens innehåll.
12 § Om renhållningsordningar med stöd av regeringens
bemyndigande skall beslutas av kommunerna, skall de antas av
kommunfullmäktige.
13 § När ett förslag till renhållningsordning upprättas, skall
kommunen på lämpligt sätt och i skälig omfattning samråda med
fastighetsinnehavare och myndigheter som kan ha ett väsentligt
intresse i saken.
Innan förslaget till renhållningsordning antas, skall det
ställas ut till granskning under minst fyra veckor.
14 § Kungörelse om att förslag till renhållningsordning ställs
ut skall utfärdas i ortstidning före utställningstidens början.
Kungörelsen skall innehålla uppgift om förslagets huvudsakliga
innebörd, var det ställs ut och inom vilken tid och till vem
invändningar mot förslaget skall lämnas.
15 § Bestämmelserna i 13 och 14 §§ gäller även förslag till
ändring i en renhållningsordning.
En kommun behöver inte ställa ut ett förslag till ändring i
renhållningsordningen, om det berör endast ett mindre antal
fastighetsinnehavare eller ändringen annars är av begränsad
omfattning.
16 § Regeringen får föreskriva att den som yrkesmässigt
bedriver verksamhet som ger upphov till avfall skall lämna
kommunen de uppgifter som behövs som underlag för kommunens
renhållningsordning. Regeringen får överlåta åt kommunerna att
meddela sådana föreskrifter.
17 § Kommunen är skyldig att utöver vad som följer av
renhållningsordningen transportera bort hushållsavfall, om
fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren begär det och
det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.
Hantering av avfall
18 § När avfall skall transporteras genom kommunens eller en
producents försorg, får avfall inte komposteras eller på annat
sätt återvinnas eller bortskaffas av fastighetsinnehavaren
eller nyttjanderättshavaren.
Vad som sägs i första stycket gäller dock inte om avfallet kan
tas om hand på fastigheten utan risk för olägenhet för
människors hälsa eller miljön.
Kommunen får i enskilda fall tillåta fastighetsinnehavare eller
nyttjanderättshavare att själva ta hand om avfall som uppkommit
hos dem och som annars skall tas om hand av kommunen, om de kan
göra detta på ett sätt som är betryggande för människors hälsa
och miljön och det finns särskilda skäl för en sådan dispens.
Även om tillstånd inte krävs, får tillstånd sökas hos kommunen
för sådan verksamhet eller sådana åtgärder som avses i andra
stycket. Lag (2002:175).
19 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl
eller andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela
föreskrifter som innebär att ett visst slag av avfall skall
förvaras och transporteras bort skilt från annat avfall samt
meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för ändamålet.
Regeringen får överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att
meddela sådana föreskrifter.
20 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl
eller andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen meddela
föreskrifter om förbud mot deponering av brännbart och
organiskt avfall.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet
medge dispens från förbuden som avses i första stycket.
21 § Om avfall skall transporteras genom kommunens försorg, får
inte någon annan än kommunen eller den som kommunen anlitar för
ändamålet ta befattning med transporten.
Om avfallet skall transporteras genom en producents försorg,
får regeringen meddela föreskrifter om att inte någon annan än
producenten eller den producenten anlitar för ändamålet får ta
befattning med transporten.
Bemyndigande att meddela föreskrifter om visst avfall
22 § Om det behövs för att främja återanvändning av delar eller
återvinning av material av sådana skrotbilar som avses i
bilskrotningslagen (1975:343), får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
yrkesmässig demontering och annat liknande yrkesmässigt
omhändertagande av skrotbilar.
23 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl
eller andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
1. yrkesmässig förbehandling av avfall, såsom demontering och
sortering, som utgörs av elektriska och elektroniska produkter,
och
2. att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som syftar till
att förbehandla avfall, såsom demontering och sortering, som
utgörs av elektriska och elektroniska produkter skall ha
personal eller kvalitetssystem som certifierats av ett organ
som ackrediterats enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.
24 § Om det behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl
eller andra hälso- eller miljöskäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av avfall
som utgörs av elektriska och elektroniska produkter innan
avfallet förbehandlats enligt 23 §.
Bemyndigande att meddela föreskrifter om tillståndsplikt m.m.
25 § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om
1. att avfall får transporteras yrkesmässigt endast av den som
har tillstånd eller är anmäld hos den myndighet som regeringen
bestämmer eller att andra särskilda villkor skall gälla för
sådan verksamhet, och
2. att den som i yrkesmässig verksamhet ger upphov till annat
avfall än hushållsavfall skall lämna det för borttransport till
den som innehar tillstånd till transportverksamhet eller är
anmäld hos föreskriven myndighet.
Tillstånd enligt första stycket 1 skall sökas hos den myndighet
som regeringen föreskriver.
26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att den som i yrkesmässig
verksamhet ger upphov till annat avfall än hushållsavfall eller
yrkesmässigt hanterar annat avfall än hushållsavfall skall
lämna uppgift om avfallets art, sammansättning och mängd samt
uppgift om varifrån avfallet kommer och var avfallet lämnas.
Uppgifterna skall lämnas till den kommunala nämnd som är
tillsynsmyndighet.
27 § Om det behövs av hälso- eller miljöskäl, får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om att de som yrkesmässigt samlar in eller för
någon annans räkning yrkesmässigt ombesörjer bortskaffande
eller återvinning av avfall skall vara anmälda hos den
myndighet som regeringen föreskriver. Detta gäller inte den som
omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 25 § eller annars
enligt denna balk.
Bemyndigande att meddela föreskrifter om avfall med anledning
av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela de föreskrifter om avfall, avfallsplanering och
begränsningar i fråga om avfallstransporter som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Bemyndigande att meddela föreskrifter för försvaret
29 § Regeringen eller efter regeringens bestämmande
generalläkaren får meddela särskilda föreskrifter för
Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk
och Försvarets radioanstalt som avviker från vad som föreskrivs
i detta kapitel.
Nedskräpning
30 § Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten
har tillträde eller insyn till.
Dumpning
31 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får avfall
inte dumpas, vare sig som fast ämne, vätska eller gas. Avfall
får inte heller dumpas från svenska fartyg eller luftfartyg i
det fria havet. Avfall som är avsett att dumpas i det fria
havet får inte föras ut ur landet eller ur den ekonomiska
zonen.
Vad som sägs om dumpning gäller också i fråga om förbränning av
avfall.
32 § Vad som sägs i 31 § första stycket gäller inte sådana
utsläpp av skadliga ämnen från fartyg som regleras genom lagen
(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.
33 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får genom beslut i det enskilda fallet medge dispens från 31 §
första stycket, om avfallet kan dumpas utan olägenhet för
människors hälsa och miljön.
Om det genom dumpning uppkommer olägenhet som inte förutsågs
när medgivandet gavs, får den myndighet som har lämnat
medgivandet meddela föreläggande i syfte att avhjälpa
olägenheten. Om olägenheten inte avhjälps eller villkor eller
föreskrifter åsidosätts, får medgivandet återkallas.
Deponering av avfall
34 § Tillstånd till en verksamhet som omfattar deponering av
avfall får meddelas endast om verksamhetsutövaren ställer en
ekonomisk säkerhet för att de skyldigheter som gäller för
deponeringsverksamheten fullgörs eller vidtar någon annan
lämplig åtgärd för sådant säkerställande. Lag (2002:175).
35 § Verksamhetsutövaren skall ta betalt för samtliga kostnader
som rör avfallsdeponin. I kostnadsberäkningen skall ingå alla
kostnader för att inrätta och driva deponin samt, så långt det
är möjligt, alla kostnader som är nödvändiga för att fullgöra
de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamheten.
Lag (2002:175).
FJÄRDE AVDELNINGEN
PRÖVNINGEN AV MÅL OCH ÄRENDEN
16 kap. Allmänt om prövningen
Prövningsmyndigheter
1 § Regeringen, länsstyrelserna och andra
förvaltningsmyndigheter, kommunerna, miljödomstolarna,
Miljööverdomstolen och Högsta domstolen prövar mål och ärenden
enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd
av balken. I fråga om prövningen av mål om straff eller
förverkande enligt 29 kap. gäller dock vad som är föreskrivet
om brottmål i allmänhet.
Närmare bestämmelser om vilka mål och ärenden som prövas av
respektive prövningsmyndighet finns i 17 kap. 1-4 §§, 18 kap.
1-2 §§, 19 kap. 1-2 §§, 20 kap. 2 §, 23 kap. 1 § samt 23 kap.
9 §.
Beslut eller dom om återkallelse av tillstånd, dispens,
godkännande och förbud mot fortsatt verksamhet samt omprövning
av tillstånd eller villkor meddelas av tillståndsmyndigheten.
Tillstånd, godkännande och dispens
2 § Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller
enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får lämnas
för begränsad tid. Regeringen får meddela ytterligare
föreskrifter om sådan tidsbegränsning.
Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av balken, får förenas med
villkor.
För verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen
(2004:656) om utsläpp av koldioxid får dock inte beslutas
villkor om begränsning av koldioxidutsläpp eller villkor som
genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en
begränsning av koldioxidutsläpp.
Bestämmelser om vilka mål som är ansökningsmål finns i 21 kap.
1 § och bestämmelser om vad en ansökan i ett ansökningsmål
skall innehålla finns i 22 kap. 1 §. Regeringen får meddela
föreskrifter om vad en ansökan i ett ärende skall innehålla.
Lag (2004:667).
3 § Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller
enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin
giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva
verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för
efterbehandling och andra återställningsåtgärder som
verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och
kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.
Om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är
tillräcklig, får den myndighet som prövar frågan om tillstånd,
godkännande eller dispens besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av
tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen.
4 § Tillstånd eller dispens får inte meddelas i strid mot
detaljplan eller områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen
(1987:10). Mindre avvikelser får dock göras om syftet med
planen eller bestämmelserna inte motverkas.
5 § Tillstånd, godkännande eller dispens får inte meddelas för
en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm
överträds. Verksamheten får dock tillåtas, om
verksamhetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägenheterna
från annan verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna
att uppfylla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig
utsträckning.
6 § Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som
inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd,
godkännande eller dispens. Detsamma gäller när någon tidigare
har underlåtit att ansöka om nödvändigt tillstånd, godkännande
eller dispens. Har sådan underlåtelse förekommit kan tillstånd,
godkännande eller dispens vägras också om sökanden eller någon
som på grund av ägar- eller ansvarsförhållanden har väsentlig
anknytning till sökandens verksamhet, har eller har haft sådan
anknytning till den verksamhet där underlåtelsen har
förekommit.
7 § Vid prövningen enligt denna balk skall hänsyn tas till
andra verksamheter eller särskilda anläggningar som kan antas
bli behövliga för att verksamheten skall kunna utnyttjas på ett
ändamålsenligt sätt.
8 § Om två eller flera som bedriver eller avser att bedriva
verksamhet kommer överens om att vidta åtgärder för att
förebygga eller motverka olägenheter för människors hälsa och
miljön, får villkor som avses i 2 § andra stycket omfatta två
eller flera verksamheter. Som förutsättning för detta gäller
att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 5
kap. ökar eller att fördelar från hälso- och miljösynpunkt
uppnås på något annat sätt.
Frågor enligt första stycket får avgöras genom gemensamt beslut
om tillstånd som innehåller villkor för verksamheterna eller
genom skilda beslut med gemensamma villkor.
9 § Tillstånd eller dispens och upphävande av tillstånd eller
dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta
1. särskild undersökning av berört område,
2. särskilda åtgärder för att bevara berört område, och
3. särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna
intressen som verksamheten medför.
Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en
efterbehandlingsansvarigs skyldigheter enligt 10 kap.
10 § Om en vattenverksamhet har bedrivits utan tillstånd, är
verksamhetsutövaren bevisskyldig i fråga om de förhållanden som
rådde i vattnet innan verksamheten sattes i gång.
11 § Om mål eller ärenden enligt denna balk om tillstånd eller
dispens till skilda verksamheter prövas samtidigt och
verksamheterna på grund av att de berör samma naturresurs eller
av någon annan orsak inte kan utövas vid sidan av varandra i
enlighet med ansökningarna, skall verksamheterna om möjligt
jämkas så att de kan komma till stånd utan väsentlig nackdel
för någon av dem. Om en sådan jämkning inte kan göras, skall
företräde ges åt den verksamhet som bäst stämmer överens med 3
kap.
Första stycket gäller inte om en samfällighet för de särskilda
verksamheterna bildas enligt lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
Rätt att överklaga
12 § Överklagbara domar eller beslut får överklagas av
1. den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått
honom eller henne emot,
2. en lokal arbetstagarorganisation som organiserar
arbetstagare i den verksamhet som avses med beslutet, såvitt
avser domar och beslut i frågor om tillstånd till miljöfarlig
verksamhet,
3. en central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet, motsvarande organisation på
arbetsgivarsidan samt en sammanslutning av konsumenter, såvitt
avser beslut som en länsstyrelse eller en central förvalt-
ningsmyndighet har meddelat med stöd av bemyndigande enligt 14
kap., förutsatt att beslutet inte avser ett särskilt fall, och
4. den myndighet, kommunala nämnd eller annan som enligt vad
som är särskilt föreskrivet i balken eller i föreskrifter
meddelade med stöd av balken har rätt att överklaga.
Denna paragraf innebär inte någon inskränkning av rätten att
överklaga enligt bestämmelser i rättegångsbalken.
13 § Överklagbara domar eller beslut får överklagas av en
ideell förening som enligt sina stadgar har till ändamål att
tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen, såvitt
avser domar och beslut om tillstånd, godkännande eller dispens
enligt denna balk. För att få överklaga domar och beslut skall
en förening ha bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år
och ha lägst 2 000 medlemmar.
Ideell förening får dock inte överklaga beslut som rör
Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk
eller Försvarets radioanstalt.
En miljöorganisation som vill överklaga en dom eller ett beslut
som avses i första stycket skall göra det innan tiden för
överklagande gått ut för dem som varit parter eller annars
såsom sakägare haft klagorätt i målet eller ärendet.
17 kap. Regeringens tillåtlighetsprövning
Obligatorisk tillåtlighetsprövning
1 § Regeringen skall pröva tillåtligheten av nya verksamheter
av följande slag:
1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,
2. massafabriker och pappersbruk,
3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung
petrokemisk produktion,
4. fabriker för framställning av baskemikalier eller
gödselmedel,
5. cementfabriker,
6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av
regeringen enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt
anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra
ämnen som kan användas för framställning av kärnbränsle,
7. förbränningsanläggningar, om anläggningen har en tillförd
effekt om minst 200 megawatt,
8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera
vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av minst tio
megawatt,
9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner
normalkubikmeter naturgas,
10. anläggningar för behandling av farligt avfall, om
huvuddelen av det avfall som avses bli behandlat i anläggningen
kommer från andra inrättningar och mer än 10 000 ton farligt
avfall årligen förbränns eller på annat sätt återvinns eller
bortskaffas vid anläggningen,
11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de
områden som anges i 4 kap. 5 §,
12. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad
generatoreffekt av minst 20 megawatt,
13. vattenregleringar varigenom skall utnyttjas ett
vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller
tio miljoner kubikmeter under veckan,
14. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från
vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring
av minst tio kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten
respektive utloppet, om därigenom en sådan mängd vatten tas i
anspråk att vattenföringen understiger fyra femtedelar av den
normala oreglerade lågvattenföringen,
15. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större
vattenmängd än 10 000 kubikmeter om dygnet, om inte minst nio
tiondelar av det uttagna vattnet återförs till
grundvattenmagasinet,
16. andra vattenregleringar, vattenöverledningar och
vattenbortledningar än som har angetts förut, om verksamheten
avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren,
Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan antas få
betydande omfattning eller bli av ingripande slag,
17. byggande av plattformar som är avsedda att användas vid
utvinning av olja eller gas inom havsområden samt annan än helt
tillfällig ankring eller förtöjning av sådana plattformar för
reparation, ombyggnad eller av någon annan anledning,
18. motorvägar och motortrafikleder samt andra vägar med minst
fyra körfält och en sträckning av minst tio kilometer,
19. järnvägar avsedda för fjärrtrafik och anläggande av nytt
spår på en sträcka av minst fem kilometer för befintliga
järnvägar för fjärrtrafik,
20. allmänna farleder,
21. flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter.
2 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst
fall avstå från att pröva en verksamhet som sägs i 1 §.
Tillåtlighetsprövning efter förbehåll
3 § Regeringen får för ett visst fall förbehålla sig att pröva
tillåtligheten av en verksamhet som inte omfattas av kravet på
prövning enligt 1 §, om
1. verksamheten i betraktande av de intressen som denna balk
enligt 1 kap. 1 § skall främja kan antas få betydande
omfattning eller bli av ingripande slag,
2. verksamheten utanför ett område som förtecknats enligt 7
kap. 27 § kan antas mer än obetydligt skada naturvärdet inom
området,
3. verksamheten omfattas av bestämmelserna i 4 kap. 6 § tredje
stycket.
Rätten till förbehåll enligt första stycket 2 gäller enbart
verksamhet som är tillståndspliktig enligt balken eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av balken.
Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om
tillståndsprövning av verksamheten, skall regeringen omedelbart
lämna besked om förbehållet till den tillståndsprövande
miljödomstolen eller myndigheten. Lag (2001:437).
4 § I samband med prövningen av en verksamhet enligt 1 eller 3
§ får regeringen förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av
en annan verksamhet, om ansökan avser tillstånd till båda
verksamheterna och dessa hänger samman med varandra eller om
det är fråga om jämkning eller företräde mellan verksamheterna
enligt 16 kap. 11 §. För ett sådant förbehåll gäller 3 § tredje
stycket.
Underrättelse
5 § En myndighet eller kommun som inom sitt verksamhetsområde
får kännedom om en verksamhet som avses i 3 § skall underrätta
regeringen om verksamheten.
Kommunfullmäktiges tillstyrkan
6 § Regeringen får tillåta en verksamhet som avses i 1 § 1-11
och 17 endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.
Samma förutsättning för regeringens tillåtlighet gäller också i
fråga om verksamheter som avses i 3 § första stycket 1 eller 4
§, om de avser annat än vattenverksamhet eller
trafikanläggningar.
Trots vad som sägs i första stycket får regeringen tillåta en
verksamhet som sägs i 1 § 6, om det är fråga om mellanlagring
eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall, eller
verksamhet som sägs i 1 § 7, 8, 9 eller 10, om det från
nationell synpunkt är synnerligen angeläget att verksamheten
kommer till stånd. Detta gäller dock inte om en annan plats
bedöms vara lämpligare för verksamheten eller om en lämplig
plats har anvisats för verksamheten inom en annan kommun som
kan antas godta en placering där.
Villkor för att tillgodose allmänna intressen
7 § Om regeringen finner att en verksamhet får komma till stånd
enligt detta kapitel, får regeringen besluta om särskilda
villkor för att tillgodose allmänna intressen.
18 kap. Regeringens prövning av överklagade avgöranden m.m.
1 § Regeringen prövar efter överklagande
1. beslut av statliga myndigheter i frågor som rör bildande,
ändring eller upphävande av nationalparker, naturreservat,
kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden,
miljöskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom frågor om
ersättning,
2. beslut av generalläkaren enligt denna balk eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av balken, och
3. andra beslut för vilka det är föreskrivet att de skall
överklagas till regeringen. Lag (1999:368).
2 § Regeringens prövning av frågor som avses i 17 kap. 1 § sker
efter överlämnande, om tillståndsplikt gäller för verksamheten.
19 kap. Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning
Allmänt om prövningen
1 § Förvaltningsmyndigheterna och kommunerna prövar ärenden
enligt vad som är föreskrivet i balken eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.
Kommuners beslut i frågor som rör bildande, ändring eller
upphävande av naturreservat, kulturreservat, naturminnen, djur-
och växtskyddsområden, strandskyddsområden eller
vattenskyddsområden, utom frågor om ersättning, får överklagas
hos länsstyrelsen om inte annat är särskilt föreskrivet.
Kommunala nämnders beslut i särskilda fall får överklagas hos
länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet.
Länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut i
särskilda fall får överklagas hos miljödomstol enligt 20 kap. 2
§ andra stycket. Detsamma gäller beslut av en annan myndighet
än regeringen om att bilda, ändra eller upphäva ett
biotopskyddsområde. Lag (2002:175).
2 § Om en förvaltningsmyndighet eller kommun finner att en
verksamhet eller åtgärd endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 §
första stycket eller 10 § eller enligt 7 kap. 29 §, skall
förvaltningsmyndigheten eller kommunen med eget yttrande
överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller om
regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. 1 § eller
om regeringen har förbehållit sig prövningen av tillåtligheten
enligt 17 kap. 3 §.
Att det finns en skyldighet att underrätta regeringen om
verksamhet enligt 17 kap. 3 § framgår av 17 kap. 5 §.
Lag (2001:437).
3 § Vad som sägs i 21 kap. 3 § om handläggningen vid
miljödomstol gäller även för en länsstyrelse om ärendet annars
skulle ha prövats av en kommun.
Särskilt om prövningen av miljöfarlig verksamhet
4 § Länsstyrelser eller kommunala nämnder skall
1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt
bereda den som kan beröras av verksamheten tillfälle att yttra
sig,
2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har
väsentliga intressen att bevaka i saken,
3. hålla sammanträde med den som saken angår och besiktning på
platsen om det behövs för utredningen i ärendet, samt
4. underrätta den som gjort en ansökan eller kommit med
synpunkter genom någon annan än honom eller henne själv och ge
honom eller henne tillfälle att yttra sig om inte annat följer
av 17 § förvaltningslagen (1986:223).
5 § I ärenden som prövas av länsstyrelser eller kommunala
nämnder skall tillämpas bestämmelserna i
1. 22 kap. 1 § första stycket om ansökans form och innehåll,
2. 22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den,
2 a. 22 kap. 2 a § om prövningar som avses i 24 kap. 3, 5 och
8 §§,
3. 22 kap. 3 § om kungörelses innehåll,
4. 22 kap. 6 § om talerätt,
5. 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet,
6. 22 kap. 12 § om sakkunniga,
7. 22 kap. 13 § om undersökning på platsen,
8. 22 kap. 25 § första stycket 1-3 och 5-11 samt andra stycket
sista meningen och tredje stycket om tillståndsdoms innehåll,
9. 22 kap. 26 § om särskild dom,
10. 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen
samt tredje stycket första meningen om uppskjutna frågor och
provisoriska föreskrifter,
11. 22 kap. 28 § första stycket första meningen om
verkställighetsförordnande, och
12. 23 kap. 3 § när det gäller särskild överklagan i frågor om
sakkunniga som avses i 22 kap. 12 §.
I ärenden som rör deponering eller förbränning av avfall skall
också de bestämmelser som anges i 22 kap. 25 a respektive
25 b § om en tillståndsdoms innehåll tillämpas. Lag (2003:518).
20 kap. Domstolar
Domstolarna
1 § De tingsrätter som regeringen bestämmer skall vara
regionala miljödomstolar.
Miljööverdomstol är Svea hovrätt.
Som sista domstol dömer Högsta domstolen.
2 § Miljödomstol prövar som första instans mål om
1. miljöfarlig verksamhet som är ansökningsmål enligt 21 kap.
1 § första stycket,
2. vattenverksamhet och vattenanläggningar enligt 11 kap. samt
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet, utom verksamheter som avser markavvattning
vilka verksamheter skall prövas av länsstyrelsen,
3. markavvattningar som enligt lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet har överlämnats från
länsstyrelsen eller anmälts av fastighetsbildningsmyndighet,
4. ersättning för skada och intrång enligt 28 kap. 2-5 §§,
5. ersättning och inlösen vid ingripande av det allmänna enligt
denna balk och vid vattenverksamhet, om inte annat har särskilt
föreskrivits,
6. ersättning för miljöskador och inlösen enligt 32 kap., talan
om förbud eller försiktighetsmått enligt 32 kap. 12 § samt
grupptalan enligt 32 kap. 13 §,
7. fördelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt 10 kap.
6 och 7 §§ på talan av någon av de solidariskt ansvariga,
8. utdömande av vite som förelagts med stöd av balken efter
särskild framställan av den myndighet som har förelagt vitet.
Har vitet förelagts i förfarandet gäller 6 § andra stycket
lagen (1985:206) om viten.
Som anges i 19 kap. 1 § tredje stycket prövar miljödomstol, om
inte annat är föreskrivet, efter överklagande länsstyrelsens
och andra statliga myndigheters beslut enligt denna balk eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt enligt
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet. Att miljödomstol efter överklagande prövar
kronofogdemyndighets beslut om handräckning framgår av 26 kap.
17 § andra stycket. Lag (2002:600).
3 § Vad som är föreskrivet om tvistemål i allmän domstol
tillämpas även på miljödomstolar och Miljööverdomstolen samt
vid Högsta domstolens prövning av mål som avses i denna balk,
om inte annat följer av balken eller annan lag. Vid
handläggningen av ärenden tillämpas lagen (1996:242) om
domstolsärenden.
Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291) tillämpas
i miljödomstolarna i de mål som överklagats dit och vid
prövning av utdömande av vite efter särskild ansökan av
myndighet samt vid överklagande av sådana mål till
Miljööverdomstolen, om inte annat följer av denna balk eller
annan lag. När en ideell förening med stöd av 16 kap. 13 §
överklagar ett beslut eller dom, skall dock inte 7 a §
förvaltningsprocesslagen tillämpas. Lag (2002:175).
3 a § Statliga myndigheter och kommuner är skyldiga att utan
ersättning till domstolarna låna ut de lokaler som domstolarna
behöver för sina sammanträden förutsatt att lokalerna inte är
upptagna för sitt huvudsakliga ändamål. Upplåtaren skall dock
få ersättning för de särskilda kostnader som sammanträdet kan
medföra. Lag (2002:175).
Miljödomstol
4 § Miljödomstolen består av en ordförande som skall vara
lagfaren domare i tingsrätten, ett miljöråd samt två sakkunniga
ledamöter. Ytterligare en lagfaren domare och ett miljöråd får
ingå i domstolen.
Miljöråd skall ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning
och erfarenhet av miljöfrågor. En av de sakkunniga ledamöterna
skall ha erfarenhet av frågor som faller inom
verksamhetsområdet för Naturvårdsverket. Ordföranden bestämmer
med hänsyn till målets beskaffenhet om den andre sakkunnige
ledamoten skall ha erfarenhet av industriell eller kommunal
verksamhet.
5 § Miljödomstolen är, om inte annat följer av denna balk,
domför med ordföranden och ett miljöråd vid handläggning som
inte sker vid huvudförhandling. Detsamma gäller vid
huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och
tredje stycket rättegångsbalken. Avgörs sådana mål i sak utan
huvudförhandling skall dock den sammansättning som anges i 4 §
gälla, om inte rätten finner att det är tillräckligt med
ordföranden och ett miljöråd och parterna samtycker till det
eller målet är av enkel beskaffenhet.
I mål som avses i 3 § andra stycket skall miljödomstolen bestå
av ordföranden och ett miljöråd. Om det med hänsyn till målets
omfattning eller svårighetsgrad är påkallat, får dock domstolen
ha den sammansättning som anges i 4 §.
Vid avgörande i sak av tillståndsfrågor i sådana mål som avses
i 3 § andra stycket skall miljödomstolen ha den sammansättning
som anges i 4 §. Om målet är av enkel beskaffenhet, får dock
domstolen bestå av ordföranden och ett miljöråd.
Lag (2002:175).
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
utser ordförande, utnämner eller anställer miljöråd samt
förordnar sakkunniga ledamöter i miljödomstol.
7 § Regeringen bestämmer miljödomstolarnas domsområden.
8 § Mål om utövande av miljöfarlig verksamhet,
vattenverksamhet, vattenanläggningar och ersättning vid
vattenverksamhet samt utdömande av vite efter särskild ansökan
av myndighet prövas av den miljödomstol inom vars område
verksamheten i huvudsak bedrivs, har bedrivits eller skall
bedrivas.
Mål om ersättning vid skada och intrång enligt 28 kap. 2-5 §§
och vid ingripande av det allmänna enligt denna balk prövas av
den miljödomstol inom vars område skadan och intrånget i
huvudsak har inträffat eller kommer att inträffa.
Mål om ersättning för miljöskador enligt 32 kap. prövas av den
miljödomstol inom vars område den skadegörande verksamheten i
huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Den som bedriver eller
avser att bedriva en verksamhet som kan medföra en sådan skada
som avses i 32 kap. 3 § kan begära prövning av
ersättningsfrågan vid den miljödomstol inom vars område
verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.
Lag (2002:175).
8 a § En miljödomstol får för gemensam handläggning lämna över
ett mål till en annan miljödomstol, om det vid den andra
miljödomstolen förekommer något mål som har nära samband med
det förstnämnda målet och överlämnandet kan ske utan avsevärd
olägenhet för någon part. En miljödomstol får också överlämna
ett mål till en annan miljödomstol, om den andra miljödomstolen
tidigare har prövat ett ansökningsmål som avsåg samma
verksamhet som det förstnämnda målet.
Överlämnande av mål mellan miljödomstolar får också ske om det
annars finns särskilda skäl och det kan göras utan avsevärd
olägenhet för någon part.
Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan
miljödomstolar meddelas av regeringen. Lag (2002:175).
9 § Ärenden som överklagas från en myndighet till
miljödomstolen prövas av den miljödomstol inom vars område
myndigheten som först har prövat ärendet är belägen.
Frågor om miljödomstolarnas inbördes behörighet får, utom i
fall som avses i 10 kap. 20 § andra stycket rättegångsbalken,
inte tas upp av högre rätt. Lag (2002:175).
10 § Vid omröstning skall först lagfarna domare säga sin
mening, därefter miljöråden och sist de sakkunniga ledamöterna.
Ordföranden har utslagsröst utom i mål om utdömande av vite där
den lindrigaste meningen skall gälla.
Miljööverdomstolen
11 § För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som
Miljööverdomstol skall det, förutom lagfarna domare, finnas
miljöråd. Dessa skall ha teknisk eller naturvetenskaplig
utbildning och erfarenhet av miljöfrågor. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer utnämner eller anställer
miljöråd.
Miljööverdomstolen är domför med fyra ledamöter, av vilka minst
tre skall vara lagfarna. Om en av de lagfarna ledamöterna får
förhinder sedan huvudförhandling har påbörjats är rätten ändå
domför. Fler än fem ledamöter får inte delta.
Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd skall
Miljööverdomstolen bestå av tre lagfarna domare. Ett miljöråd
får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna
ledamöterna.
21 kap. Mål i miljödomstol
1 § Ansökningsmål är mål
1. om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som avses i 9 kap.
6 § som inte skall prövas av en länsstyrelse eller en kommun
enligt vad som föreskrivits med stöd av 9 kap. 8 §,
2. om tillstånd till vattenverksamhet enligt 11 kap. 9 § som
inte skall prövas av en länsstyrelse,
3. om godkännande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings-
eller lagningsarbete eller av åtgärder som strider mot
meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten,
om arbetet eller åtgärderna inte avser en markavvattning som
skall prövas av en länsstyrelse,
4. om tillstånd enligt 11 kap. till utrivning av en
vattenanläggning eller tillståndsprövning enligt 11 kap. 22 §,
5. om förlängning enligt 24 kap. 2 § andra stycket av
genomförandetiden eller den tid inom vilken verksamheten skall
ha satts igång,
6. om återkallelse eller förbud mot fortsatt verksamhet enligt
24 kap. 3 §,
7. om omprövning enligt 24 kap. 5-9 §§ samt enligt 7 kap. 13-15
§§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet, och
8. enligt 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
Gäller ett ansökningsmål uteslutande en viss eller vissa
sakägare och kan målet avgöras med bindande verkan endast mot
dessa, får miljödomstolen, om sökanden medger det, förordna att
målet skall behandlas enligt vad som enligt 7 kap. lagen
(1998:812) med vissa bestämmelser om vattenverksamhet gäller
för stämningsmål.
2 § Talan i mål som inte enligt 1 § är ansökningsmål väcks
genom ansökan om stämning, om inte annat är särskilt
föreskrivet. Beträffande vissa stämningsmål finns föreskrifter
i 7 kap. lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet. Att vissa mål handläggs enligt
förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår av 20 kap. 3 §
andra stycket. Lag (2002:175).
3 § Även i annat fall än som avses i 14 kap. 1-7 §§
rättegångsbalken får mål eller ärende enligt denna balk
handläggas i en och samma rättegång, om de har samma sökande
och avser samma verksamhet eller verksamheter som har samband
med varandra. Om en miljödomstol prövar ett sådant mål eller
ärende, får en ansökan i ett annat sådant ärende göras hos
domstolen, även om ärendet annars skulle ha prövats av en
förvaltningsmyndighet eller kommun. Om ett ärende som prövats
av en förvaltningsmyndighet eller kommun handläggs gemensamt
med ansökningsmål, gäller inte vad som sägs i 20 kap. 3 § andra
stycket om tillämpningen av bestämmelserna i
förvaltningsprocesslagen (1971:291).
En miljödomstol får vid handläggningen av ett mål eller ärende
som sägs i första stycket förbehålla sig prövningen av ett
annat sådant ärende som handläggs vid en förvaltningsmyndighet
eller en kommun.
Vad som sägs i första och andra styckena om ärenden gäller
enbart sådana ärenden där myndighetens avgörande inte slutligen
kan överklagas till regeringen. Lag (2002:175).
4 § Väcker någon talan vid miljödomstolen om förbud mot
miljöfarlig verksamhet eller om skyldighet för den som utövar
eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått
och är frågan om tillstånd till verksamheten enligt denna balk
under prövning eller kommer den under prövning innan
miljödomstolen har avgjort målet, får miljödomstolen inte
avgöra målet förrän tillståndsfrågan har prövats.
5 § Har en tillsynsmyndighet med stöd av 26 kap. 9 § första
stycket förbjudit miljöfarlig verksamhet eller beslutat att den
som bedriver eller avser att bedriva sådan verksamhet skall
vidta försiktighetsmått och begärs tillstånd enligt denna balk,
kan miljödomstolen, om sökanden ställer säkerhet för kostnad
och skada, bestämma att tillsynsmyndighetens beslut inte får
verkställas förrän tillståndsfrågan har avgjorts eller
domstolen föreskriver något annat.
I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen och
förvaras av länsstyrelsen.
6 § Om en miljödomstol har prövat ett mål som rör en fråga som
behandlas i denna balk, får frågan om målet är sådant att det
skall tas upp av någon annan domstol än miljödomstol eller av
någon annan myndighet än domstol prövas i högre rätt endast om
1. frågan fullföljs dit eller väcks där av en part som är
berättigad till det,
2. miljödomstolen har prövat en fråga om äganderätt till en
fastighet eller om fastighetsindelningen,
3. miljödomstolen har prövat en fråga för vars behandling en
särskild ordning har föreskrivits i denna balk, eller
4. miljödomstolen har prövat en fråga om ansvar för brott.
7 § Om miljödomstolen finner att en verksamhet eller åtgärd
endast kan tillåtas enligt 2 kap. 9 § första stycket eller 10 §
eller enligt 7 kap. 29 §, skall miljödomstolen med eget
yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma
gäller om regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap.
1 § eller om regeringen har förbehållit sig prövningen av
tillåtligheten enligt 17 kap. 3 §.
Om miljödomstolen finner att ett mål hos domstolen rör även ett
annat allmänt intresse av synnerlig vikt än sådant som avses i
1 kap. 1 §, skall domstolen med eget yttrande överlämna målet
till regeringen. Detsamma gäller, om Naturvårdsverket begär att
målet av sådan anledning skall överlämnas till regeringen. Är
det fråga om en statlig myndighets beslut som rör
Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk
eller Försvarets radioanstalt skall domstolen alltid med eget
yttrande överlämna ärendet till regeringens avgörande.
Lag (2001:437).
22 kap. Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål
1 § En ansökan i ett ansökningsmål skall vara skriftlig. Den
skall innehålla
1. ritningar och tekniska beskrivningar med uppgifter om
förhållandena på platsen, produktionsmängd eller annan liknande
uppgift samt användningen av råvaror, andra insatsvaror och
ämnen liksom energianvändning,
2. uppgifter om utsläppskällor, art och mängd av förutsebara
utsläpp samt förslag till de åtgärder som kan behövas för att
förebygga uppkomsten av avfall,
3. en miljökonsekvensbeskrivning när det krävs enligt 6 kap.
och uppgift om det samråd som skett enligt 6 kap. 4-6 §§,
4. förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått
samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de
allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. iakttas,
5. förslag till övervakning och kontroll av verksamheten,
6. i fråga om tillstånd att anlägga, driva eller ändra en
verksamhet, en säkerhetsrapport i de fall det finns skyldighet
att upprätta en sådan enligt lagen (1999:381) om åtgärder för
att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor, och
7. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i
1-6.
I mål om vattenverksamhet skall ansökan dessutom innehålla
följande
1. uppgift om det finns fastigheter som berörs av
vattenverksamheten eller ej och i förekommande fall namn och
adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt till
fastigheterna, och
2. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder
varje sakägare, om det inte på grund av verksamhetens
omfattning bör anstå med sådana uppgifter.
Ytterligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall skall
innehålla i mål om vattenverksamhet finns i 7 kap. 4 § lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Lag (2002:175).
2 § Ansökningshandlingarna skall ges in i det antal exemplar
som miljödomstolen finner behövligt.
Har ansökningshandlingarna inte getts in i tillräckligt antal
exemplar eller finner miljödomstolen att ansökan är
ofullständig skall domstolen förelägga sökanden att avhjälpa
bristen inom viss tid. Följer sökanden inte ett föreläggande,
får domstolen besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens
bekostnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökan inte
kan ligga till grund för prövning av målet, avvisa ansökan.
2 a § I fråga om miljöfarlig verksamhet är den som erhållit
tillstånd, dispens eller godkännande vid prövning av frågor som
avses i 24 kap. 3, 5 och 8 §§ skyldig att tillhandahålla den
utredning om verksamheten och övriga förhållanden som behövs
för prövningen. Miljödomstolen får förelägga denne att
tillhandahålla den utredning som behövs. Föreläggandet får
förenas med vite. Lag (2002:175).
3 § Om en ansökan tas upp till prövning, skall miljödomstolen
utfärda kungörelse. Kungörelsen skall innehålla
1. en kortfattad redogörelse för ansökan och i mål om
vattenverksamhet uppgift om de fastigheter som kan beröras,
2. en upplysning om innehållet i 7 §, om den inte kan lämnas på
annat lämpligt sätt, samt en upplysning om innehållet i 10 och
19 §§,
3. sista tidpunkt för synpunkter enligt 10 §,
4. ett tillkännagivande om att kallelser och andra meddelanden
i målet till parterna skall införas i alla, eller vissa
namngivna ortstidningar och att de, om de inte särskilt skickas
till en part, hålls tillgängliga hos den som förvarar akten,
och
5. namn och adress på aktförvararen.
Miljödomstolen skall förordna en eller flera personer att
förvara ett exemplar av handlingarna i målet (aktförvarare).
Kungörelsen skall snarast införas i ortstidning. En utskrift av
kungörelsen skall i mål om vattenverksamhet sändas till varje
sakägare som har angetts i ansökningen eller som på annat sätt
är känd för domstolen.
Om ansökan berör fast egendom som är samfälld för flera
fastigheter, behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas
till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd
styrelse för samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen
sändas till styrelsen. Lag (2002:175).
4 § Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen
skall sändas till Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Statens
räddningsverk, Fiskeriverket, länsstyrelsen och den eller de
berörda kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet. Om det kan antas att det allmänna
fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs
av verksamheten, behöver dock inte handlingarna sändas över.
Kungörelsen skall även sändas till berörda kommuner och andra
myndigheter vars verksamhet kan beröras av ansökan.
Lag (2002:175).
5 § Kungörelsen skall delges
1. styrelsen eller någon annan som förvaltar en av ansökan
berörd kanal- eller slussanläggning eller annan allmän farled
eller en hamn eller flottled som är allmän,
2. styrelsen för ett av ansökan berört vattenförbund samt
styrelsen eller någon annan som förvaltar en berörd
samfällighet enligt denna lag eller motsvarande äldre
bestämmelser,
3. ägaren av en anläggning för tillgodogörande av vattenkraft,
om med ansökan avses ianspråktagande av den tillgodogjorda
kraften,
4. ägaren av den strömfallsfastighet från vilken andelskraft
tillhandahålls, när det är fråga om en ansökan enligt 7 kap. 1
§ andra stycket 3 lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet, och
5. innehavaren av det tillstånd som avses med en ansökan enligt
21 kap. 1 § första stycket 6 eller 7 miljöbalken.
6 § Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, Statens räddningsverk
och länsstyrelsen skall, när det behövs, föra talan i målet för
att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen.
En kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och
andra allmänna intressen inom kommunen.
Fiskeriverket skall, om handlingar sänds till verket enligt 4 §,
yttra sig om vattenanläggningens eller verksamhetens
inverkan på det allmänna fiskeintressset samt föreslå de
bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Om verket anser
att ett yttrande kräver undersökning på platsen, skall verket
anmäla detta till miljödomstolen, som skall förordna om
sakkunnigutredning enligt 12 §. Lag (1999:385).
7 § Ägare av fastigheter som berörs av en ansökan i ett mål om
vattenverksamhet skall till miljödomstolen uppge innehavare av
servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som har
upplåtits i fastigheten. Underlåts detta utan giltigt skäl och
uppstår på grund av detta skada för sådana sakägare, skall
fastighetsägaren ersätta skadan.
8 § Har en sakägare uppgetts eller på annat sätt blivit känd
för miljödomstolen först efter det att kungörelsen har
utfärdats och har sakägaren inte fört talan i målet, skall
sakägaren på lämpligt sätt ges tillfälle att yttra sig.
Handläggningen av målet får dock inte uppehållas.
9 § Om det råder tvist om en fastighet som påverkas av den i
målet avsedda verksamheten, har den av de tvistande som innehar
fastigheten med äganderättsanspråk rätt att företräda
fastigheten i målet, till dess den lagligen vinns från
innehavaren.
En ny ägare får inte rubba vare sig överenskommelser som den
förre ägaren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits
i målet och som är bindande för den förre ägaren. Om den förre
ägaren har erhållit meddelanden och kallelser i målet, behövs
inte några nya meddelanden eller kallelser till den nye ägaren.
10 § Synpunkter på ansökan skall lämnas skriftligen och lämnas
in till miljödomstolen i det antal exemplar som domstolen
finner behövligt och inom den tid som domstolen har bestämt.
Ett exemplar skall sändas till den sökande. Lag (2002:175).
11 § Den fortsatta förberedelsen av målet kan vara skriftlig
eller muntlig.
Miljödomstolen skall under förberedelsen se till att
utredningen i målet får den inriktning och omfattning som
krävs.
Miljödomstolen bestämmer vad en muntlig förberedelse skall avse
och vilka parter som skall kallas till förberedelsen. Kallelsen
skall delges parterna eller kungöras i ortstidning.
Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas.
Parterna får åberopa skrifter som de har gett in. En
redogörelse bör lämnas för skrifternas innehåll.
12 § Om det för bedömning av målet behövs någon särskild
utredning eller värdering, kan miljödomstolen förordna en eller
flera sakkunniga att efter förberedande undersökning avge
utlåtande i målet. Sådan undersökning skall verkställas snarast
möjligt. Om det behövs med hänsyn till målets beskaffenhet
eller ändamålet med undersökningen, skall domstolen på ett
lämpligt sätt underrätta parterna om tiden för undersökningen.
13 § Om det är lämpligt, får miljödomstolen uppdra åt en eller
flera ledamöter av domstolen att göra undersökning på platsen.
Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för en
sådan undersökning. Vid undersökningen skall protokoll föras.
14 § På begäran av sökanden får miljödomstolen utan
huvudförhandling besluta att åtgärder får vidtas för att
förebygga eller minska skador eller olägenheter, innan frågan
om sådana åtgärder slutligen avgörs. Som villkor gäller att den
sökande hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning
som den sökande kan bli skyldig att betala på grund av
åtgärderna. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken.
Beslutet gäller omedelbart, men det kan ändras när
förhållandena föranleder det.
15 § Framgår det av ett utlåtande enligt 12 § eller på annat
sätt att den sökta verksamheten berör fastigheter som inte har
angivits i kungörelsen enligt 3 §, skall miljödomstolen med
tillämpning av den paragrafen ge ägare och innehavare av
särskilda rättigheter till sådana fastigheter tillfälle att
yttra sig.
Om det är lämpligare får miljödomstolen kalla sakägarna till
huvudförhandlingen i målet. Kallelserna skall senast åtta dagar
före huvudförhandlingen delges sakägarna i den ordning som
gäller för delgivning av stämning i tvistemål.
16 § När målet är klart för huvudförhandling skall
miljödomstolen bestämma tid och plats för den.
Om det är uppenbart onödigt med huvudförhandling, behöver sådan
förhandling inte hållas. Om parterna begär det skall den dock
hållas. Att målet eller ärendet kan komma att avgöras på
handlingarna skall anges i kungörelsen. I frågor som avses i 26
§ andra stycket behöver inte huvudförhandling hållas. Detsamma
gäller i fall som avses i 42 kap. 18 § första stycket 1, 3 och
4 rättegångsbalken.
Besked om tid och plats för huvudförhandling skall i god tid
lämnas parterna i den ordning som har bestämts för kallelser
till dem. Om anledning till det finns, skall det i kallelsen
lämnas uppgift om de frågor som avses behandlas vid
huvudförhandlingen.
Om någon part bör infinna sig personligen vid
huvudförhandlingen, skall miljödomstolen förelägga vite.
Föreläggandet skall delges.
Huvudförhandling får hållas, även om en part uteblir från den.
Tredskodom får dock inte meddelas.
17 § Om miljödomstolen finner att ett mål kan utredas utan
förberedelse, får domstolen i kungörelse omedelbart kalla till
huvudförhandling i målet. Då gäller 3-9 och 12-16 §§.
Huvudförhandlingen får hållas tidigast tre veckor efter det att
kungörandet skedde.
18 § I målet skall syn hållas, om det inte är obehövligt.
19 § Yrkanden om ersättning till följd av vattenverksamhet
eller en åtgärd enligt 11 kap. 22 § och synpunkter i anledning
av utlåtande om verksamheten enligt 12 § skall framställas
skriftligen eller muntligen senast vid huvudförhandlingen.
Miljödomstolen får avvisa senare framställda yrkanden och
synpunkter, om de inte har föranletts av iakttagelser vid syn
eller av andra omständigheter som har förekommit under
huvudförhandlingen.
20 § Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller någon
annan ledamot kort redogöra för ansökan och de yrkanden som har
framställts i målet. För utredning av frågor av teknisk art får
parterna åberopa ingivna skrifter. En redogörelse skall lämnas
för skrifternas innehåll.
Vid en uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i
samma skick som det hade vid den tidigare handläggningens slut.
Har de ledamöter som vid det senare sammanträdet tjänstgör i
domstolen inte deltagit i den tidigare handläggningen, skall
dock målet tas upp till ny huvudförhandling. Bevis som har
tagits upp vid tidigare handläggning behöver inte tas upp på
nytt om det kan antas vara utan betydelse att det tas upp eller
om det skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig
olägenhet.
21 § Miljödomstolens dom skall grundas på vad som har
förekommit vid syn och annan förhandling inför domstolen och på
vad handlingarna innehåller.
Domen skall meddelas så snart som möjligt med hänsyn till
målets art och omständigheterna i övrigt. Om det inte finns
synnerliga skäl skall, om huvudförhandling hållits, domen
meddelas inom två månader efter det att förhandlingen
avslutades.
Skyldigheten enligt 17 kap. 9 § sjunde stycket rättegångsbalken
att underrätta parterna om innehållet i domen skall anses
fullgjord genom att ett exemplar av domen hålls tillgängligt
hos den eller de aktförvarare som har förordnats.
22 § När det på yrkande av någon part i ett mål om
vattenverksamhet anses att den ersättning som parten har rätt
till bör sättas högre än vad den sökande har föreslagit, får
miljödomstolen även för andra parter vidta sådana jämkningar i
ersättningsbeloppen som kan behövas för att uppnå likformighet
i uppskattningen. Ersättningen får inte sättas lägre än vad den
sökande har erbjudit i målet.
Om särskild uppgörelse har träffats mellan parterna, får
ersättning dock inte bestämmas annorlunda än som har avtalats.
23 § Om det behövs för tillämpningen av 6 kap. 18 § tredje
stycket expropriationslagen (1972:719), skall miljödomstolen
uppskatta det värde som en berörd fastighet har utan särskild
rättighet som minskar fastighetens värde.
24 § Innan miljödomstolen meddelar en dom om inlösen av en
fastighetsdel skall en karta med beskrivning ha upprättats över
området samt dess gränser ha utmärkts i den ordning som gäller
för fastighetsbildning.
25 § En dom som innebär att tillstånd lämnas till en
verksamhet skall i förekommande fall innehålla bestämmelser om
1. den tid som tillståndet skall gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och
tekniska utformning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med
angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,
4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra
skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen skall ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga
teknik som behövs för att hindra eller begränsa skadlig
påverkan på grund av föroreningar samt de övriga villkor som
behövs för att förhindra skada på eller olägenhet för
omgivningen,
7. de villkor som behövs avseende hanteringen i verksamheten av
kemiska produkter om hanteringen kan medföra olägenheter för
den yttre miljön,
8. de villkor som behövs om avfallshantering och återvinning
och återanvändning om hanteringen, återvinningen eller
återanvändningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med
mark, vatten och andra naturresurser,
10. de villkor som behövs med avseende på efterbehandling och
ställande av säkerhet,
11. de villkor som behövs för att förebygga allvarliga
kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors
hälsa och miljön,
12. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda
skador får framställas,
13. den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare
enligt 31 kap. 22 och 23 §§ är skyldig att underkasta sig utan
ersättning, och
14. rättegångskostnader.
Avser tillståndet arbeten för vattenverksamhet, skall i domen
anges den tid inom vilken arbetena skall vara utförda. Tiden
får sättas till högst tio år. Den tid inom vilken
igångsättandet av miljöfarlig verksamhet skall ha skett skall
anges.
Miljödomstolen får överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa
villkor av mindre betydelse.
Ytterligare bestämmelser om vad en dom i mål om
vattenverksamhet och vattenanläggningar skall innehålla finns i
7 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet. Lag (2002:175).
25 a § En dom som omfattar tillstånd att bedriva verksamhet med
deponering av avfall skall dessutom alltid innehålla
1. uppgift om vilken av deponiklasserna farligt avfall, icke-
farligt avfall eller inert avfall som tillståndet avser,
2. en förteckning över de typer av avfall och den totala mängd
avfall som får deponeras,
3. de villkor som behövs i fråga om åtgärder före och under
driften av deponin,
4. de villkor som, enligt vad som kan förutses vid tillståndets
beviljande, behövs i fråga om avslutning av deponin,
5. de villkor som behövs i fråga om åtgärder för övervakning
och kontroll av att de skyldigheter uppfylls som gäller för
verksamheten,
6. de villkor som behövs i fråga om skyldighet att rapportera
om typer och mängder av avfall som har deponerats.
Lag (2002:175).
25 b § En dom som omfattar tillstånd att bedriva verksamhet med
förbränning av avfall skall dessutom alltid innehålla
1. uppgifter om förbränningsanläggningens totala kapacitet för
förbränning av avfall,
2. en förteckning över de avfallskategorier och de
avfallsmängder som får förbrännas,
3. en förteckning över de mängder av olika kategorier av
farligt avfall som får förbrännas,
4. i fråga om det farliga avfall som får förbrännas, villkor om
avfallets minsta och högsta flöde, lägsta och högsta värmevärde
samt maximala innehåll av föroreningar,
5. villkor om längsta tid under vilken det i samband med
tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i
renings- eller mätutrustning får ske sådana utsläpp av
föroreningar till luft och vatten som överskrider fastställda
värden. Lag (2003:518).
26 § På yrkande av sökanden får miljödomstolen i särskild dom
avgöra frågan om verksamhetens tillåtlighet om frågan inte
enligt 17 kap. 1, 3 eller 4 § skall prövas av regeringen.
Om domstolen funnit att verksamheten är tillåtlig och om
verksamhetens snara genomförande är angeläget, får domstolen i
särskild dom meddela tillstånd till de arbeten som behöver
utföras. Att huvudförhandling inte behöver hållas framgår av
16 § andra stycket.
Meddelas särskild dom, får miljödomstolen förordna att målet i
övrigt skall vila till dess domen fått laga kraft.
27 § När verkningarna av verksamheten inte kan förutses med
tillräcklig säkerhet, får miljödomstolen vid meddelande av
tillstånd till verksamheten skjuta upp frågan om ersättning
eller andra villkor till dess erfarenhet har vunnits av
verksamhetens inverkan.
I samband med uppskovsbeslutet skall miljödomstolen, i fråga om
skada eller förlust som kan antas bli mera kännbar, meddela
provisoriska föreskrifter om ersättning eller skadeförebyggande
åtgärder. Om det är nödvändigt för att motverka olägenheter,
skall provisoriska föreskrifter om skyddsåtgärder eller andra
försiktighetsmått meddelas.
Den uppskjutna frågan skall avgöras så snart som möjligt.
Ersättning får inte bestämmas till lägre belopp än vad som har
bestämts provisoriskt.
Då målet har skjutits upp i en viss del, skall miljödomstolen
som villkor för att tillståndet till verksamheten skall få tas
i anspråk föreskriva att sökanden hos länsstyrelsen ställer
säkerhet för den slutliga ersättningen samt för den ersättning
som bestämts provisoriskt och som inte skall betalas innan
tillståndet tas i anspråk. I fråga om slaget av säkerhet gäller
2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Preskriptionslagen (1981:130) gäller inte ersättningsanspråk
som omfattas av ett uppskovsbeslut.
28 § När det finns skäl till det, får miljödomstolen förordna
att tillståndet till en verksamhet får tas i anspråk även om
domen inte har vunnit laga kraft. Som villkor skall föreskrivas
att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den
ersättning som för en vattenverksamhet kan komma att utgå, om
domstolens dom ändras. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2
kap. 25 § utsökningsbalken.
Om sökanden, sedan tillstånd till en verksamhet enligt balken
har meddelats, åläggs skyldighet att förebygga eller minska
skador eller att betala ersättning, får miljödomstolen förordna
att domen skall gå i verkställighet som om den hade fått laga
kraft.
Överklagas en dom med ett förordnande enligt första eller andra
stycket, får Miljööverdomstolen undanröja förordnandet, innan
talan mot domen i övrigt prövas.
23 kap. Rättegången i Miljööverdomstolen och Högsta domstolen
Rättegången i Miljööverdomstolen
1 § Miljödomstolens domar eller beslut får, om inte annat är
föreskrivet, överklagas hos Miljööverdomstolen. För
överklagande gäller de tidsfrister som anges i 50 kap. 1 och 2
§§ samt 52 kap. 1 § rättegångsbalken även i till miljödomstolen
överklagade mål.
Vid överklagande till Miljööverdomstolen av en dom eller ett
beslut av en miljödomstol i dit överklagat mål krävs
prövningstillstånd. Detsamma gäller i mål som avser utdömande
av vite efter särskild ansökan av myndighet. Krävs sådant
tillstånd skall miljödomstolens dom eller beslut innehålla
uppgift om detta och innehållet i 34 a §
förvaltningsprocesslagen (1971:291). Lag (2002:175).
2 § Vid prövningen av om prövningstillstånd skall meddelas
tillämpas 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Meddelas inte prövningstillstånd står miljödomstolens dom eller
beslut fast. En uppgift om detta skall tas in i
Miljööverdomstolens beslut.
3 § Miljödomstolens beslut i frågor som avses i 22 kap. 14 §
samt i 7 kap. 21 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet får överklagas särskilt. Beslut i fråga som
avses i 7 kap. 12 § andra stycket lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet får överklagas
endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut
i ansökningsmålet.
4 § Om det är lämpligt, får Miljööverdomstolen uppdra åt en
eller flera ledamöter av domstolen att verkställa undersökning
på platsen. Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om
tiden för undersökningen. Vid denna skall protokoll föras.
En utredning som ett miljöråd har verkställt beträffande en
fråga av teknisk beskaffenhet får inte läggas till grund för
Miljööverdomstolens dom eller beslut utan att parterna har
beretts tillfälle att yttra sig över utredningen. Detta gäller
dock inte om utredningen i endast oväsentlig utsträckning
avviker från vad som har framkommit tidigare i målet.
5 § Har i ett ansökningsmål, där kungörelse enligt 22 kap. 3 §
har utfärdats, sökanden överklagat miljödomstolens dom eller
beslut, får Miljööverdomstolen i stället för att förordna om
delgivning med motparterna besluta att ett exemplar av
överklagandet skall översändas till den eller de aktförvarare
som har förordnats av miljödomstolen samt utfärda kungörelse om
överklagandet.
I kungörelsen skall uppges
1. att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt
hos aktförvararen eller aktförvararna,
2. att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna
skall, om de inte särskilt tillställs någon part, införas i
viss eller vissa ortstidningar samt hållas tillgängliga hos
aktförvararen eller aktförvararna,
3. att en svarsskrivelse skall ha kommit in till
Miljööverdomstolen inom den tid, minst tre veckor efter
kungörandet, som Miljööverdomstolen bestämt.
Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar som
miljödomstolen har bestämt för meddelanden i målet.
Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall
delgivning anses ha skett.
6 § Ett mål där en dom har överklagats får avgöras av
Miljööverdomstolen utan huvudförhandling eller muntlig
handläggning, om en sådan förhandling skulle sakna betydelse
för prövningen. Om part och motpart har begärt huvudförhandling
eller muntlig handläggning, skall dock sådan hållas, om den
inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse.
Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom
Miljööverdomstolens försorg i den omfattning som domstolen
bestämmer.
Om Miljööverdomstolen i ett överklagat ansökningsmål finner att
vite eller annan påföljd för utevaro bör föreläggas någon part,
får föreläggandet inte tillkännages parten genom kungörelse som
avses i 5 § utan skall delges med parten.
7 § I fråga om rättegången i Miljööverdomstolen gäller i
ansökningsmål i övrigt 21 kap. 7 §, 22 kap. 12, 21, 23-28 §§
denna balk samt 7 kap. 5 och 7 §§ lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Miljööverdomstolen
får förordna att tillståndet till en verksamhet som meddelats
av miljödomstolen får tas i anspråk trots att domen inte vunnit
laga kraft. För sådant förordnande gäller 22 kap. 28 § första
stycket.
Rättegången i Högsta domstolen
8 § Miljööverdomstolens domar och beslut i mål som i första
instans har prövats av en kommun eller en förvalningsmyndighet
får inte överklagas.
9 § Miljööverdomstolens domar eller beslut får, om inte annat
är föreskrivet, överklagas hos Högsta domstolen.
I fråga om rättegången i Högsta domstolen gäller bestämmelserna
om rätttegången i Miljööverdomstolen i 5 och 6 §§ och 7 §
första meningen.
24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.
Verkan av domar och beslut enligt miljöbalken
1 § Om en dom eller ett beslut som har meddelats i ett
ansökningsmål enligt 21 kap. 1 § första stycket denna balk
eller 7 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet avser tillstånd till en verksamhet enligt
balken och domen eller beslutet har vunnit laga kraft, gäller
tillståndet mot alla, såvitt avser frågor som har prövats i
domen eller beslutet. Detsamma gäller beslut om tillstånd till
miljöfarlig verksamhet som har meddelats av länsstyrelse eller
kommun med stöd av 9 kap. 8 § samt beslut om tillstånd till
markavvattning som har meddelats av länsstyrelse enligt 11 kap.
Avser tillståndet utförandet av en vattenanläggning, innefattar
det rätt att bibehålla anläggningen. Till följd av detta
kapitel, 7 kap. 20 och 22 §§, 9 kap. 5 §, 10 kap. 12 § denna
balk eller 2 kap. 10 § samt 7 kap. 13-17 §§ lagen med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet, kan dock ett tillstånd
begränsas eller förenas med ändrade eller nya villkor, eller
återkallas och fortsatt verksamhet förbjudas. Ett sådant
ingripande kan också ske genom brådskande förelägganden eller
förbud enligt 26 kap. 9 § fjärde stycket.
Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande av arbeten
eller åtgärder enligt 11 kap. 16 §.
En omprövningsdom eller ett omprövningsbeslut har samma verkan
som en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut.
2 § Tillståndet förfaller, om tillståndshavaren inte iakttar de
bestämmelser som har meddelats i tillståndsdomen eller
tillståndsbeslutet i fråga om tid inom vilken arbetena skall
vara utförda eller den tid inom vilken igångsättning skall ha
skett.
Om tillståndshavaren visar att denne har giltigt skäl för
dröjsmålet eller att synnerliga olägenheter skulle uppstå om
tillståndet förfaller, kan tillståndsmyndigheten förlänga tiden
med högst tio år. Tillståndsmyndigheten får föreskriva nya
eller strängare villkor efter vad som är skäligt. Ansökan om
förlängning skall göras innan den föreskrivna tiden har gått
ut.
3 § Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla
tillstånd, dispens eller godkännande som meddelats enligt
balken, eller enligt föreskrifter med stöd av balken, och
förbjuda fortsatt verksamhet
1. om den som har sökt tillståndet, dispensen eller
godkännandet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att
lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att lämna uppgifter av
betydelse för tillståndet, dispensen, godkännandet eller
villkoren,
2. när tillståndet, dispensen, godkännandet eller villkor som
gäller för verksamheten eller åtgärden inte har följts och
avvikelsen inte är av ringa betydelse,
3. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har
uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte
förutsågs när verksamheten eller åtgärden tilläts,
4. om det till följd av verksamheten eller åtgärden har
uppkommit sådana förhållanden som enligt 2 kap. 9 § innebär att
verksamheten inte får bedrivas,
5. om verksamheten slutligt har upphört,
6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd,
7. om det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till
följd av EU-medlemskapet,
8. om underhållet av en vattenanläggning allvarligt har
försummats, eller
9. om tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har
utnyttjats under en längre tid och det kan antas att
tillståndet inte heller kommer att utnyttjas.
Miljödomstolen får om tillståndet avser verksamhet vid en
vattenanläggning eller i fall som avses i första stycket 8
eller 9 återkalla rätten att bibehålla en vattenanläggning.
4 § I samband med ett beslut om återkallelse enligt 3 § andra
stycket som avser en vattenanläggning skall miljödomstolen
ålägga den som är ansvarig för underhållet av anläggningen att
riva ut den och att vidta de åtgärder som behövs för att
förebygga eller minska skador genom utrivningen.
I stället för åläggande enligt första stycket får
miljödomstolen medge någon annan vars rätt är beroende av
utrivningen eller, till skydd för allmänna intressen, staten,
en kommun eller ett vattenförbund att riva ut anläggningen på
den underhållsskyldiges bekostnad. Domstolen får också meddela
förordnande enligt 11 kap. 20 §. Då äger 11 kap. 20 § fjärde
stycket och 21 § motsvarande tillämpning.
5 § I fråga om miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet
får tillståndsmyndigheten ompröva tillstånd såvitt avser
bestämmelse om tillåten produktionsmängd eller annan liknande
bestämmelse om verksamhetens omfattning, samt ändra eller
upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya
sådana
1. när, från det tillståndsbeslutet vann laga kraft, förflutit
tio år eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, föreskrivs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
2. om verksamheten med någon betydelse medverkar till att en
miljökvalitetsnorm överträds,
3. om den som har sökt tillståndet har vilselett
tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller
underlåta att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet
eller villkoren,
4. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten
inte har följts,
5. om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon
betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,
6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
7. om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring
kan uppnås med användning av någon ny process- eller
reningsteknik,
8. om användandet av någon ny teknik för mätning eller
uppskattning av förorening eller annan störning skulle medföra
väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera
verksamheten,
9. om verksamheten helt eller till väsentlig del är förlagd
inom ett område där förbud råder enligt föreskrift eller beslut
med stöd av 9 kap. 4 §,
10. för att förbättra en anläggnings säkerhet, eller
11. om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller
villkor som har meddelats till skydd för fisket med stöd av 11
kap. 8 § eller enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet är mindre ändamålsenliga.
Täkttillstånd får när tio år förflutit från det att tillståndet
vann laga kraft upphävas helt eller delvis eller förenas med
ändrade villkor. Visar sig tillståndsvillkoren vara
otillräckliga för att motverka negativ påverkan på naturmiljön
får villkoren ändras redan före utgången av den i första
meningen angivna tiden.
I fall som avses i första stycket 5 får tillståndsmyndigheten
också besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga
eller minska olägenheter för framtiden.
Tillståndsmyndigheten får inte med stöd av denna paragraf
meddela så ingripande villkor eller andra bestämmelser att
verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt
försvåras.
6 § Har villkor fastställts för två eller flera miljöfarliga
verksamheter enligt 16 kap. 8 § och återkallas tillståndet
eller omprövas villkoren för en av verksamheterna, får
villkoren för de övriga verksamheterna omprövas.
7 § Ansökan om prövning som avses i 3-6 §§ får göras hos
miljödomstol av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och
länsstyrelsen. Skall frågan prövas av någon annan myndighet än
domstol eller av kommun, får den tas upp utan någon särskild
framställning.
En ansökan om sådan prövning som avses i första stycket får
även göras av en kommun i den utsträckning kommunen har
övertagit tillsynen med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket. Har
tillståndet meddelats av länsstyrelsen, görs ansökan hos
länsstyrelsen. Lag (2002:175).
8 § Efter ansökan av tillståndshavaren får
tillståndsmyndigheten upphäva eller ändra andra bestämmelser
och villkor i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut än
som avser storleken av ersättningens belopp. Villkoret får dock
upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret
inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om
ändringen påkallas av omständigheter som inte förutsågs när
tillståndet meddelades.
9 § Ytterligare bestämmelser om omprövning av vattenverksamhet
finns i 7 kap. 13-16 §§ lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
10 § Om regeringen i samband med prövningen av en verksamhet
har föreskrivit att ett visst villkor skall gälla för ett
tillstånd, får tillståndsmyndigheten vid omprövningen inte
avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen har
medgivit det.
Ändrade förhållanden i samfälligheter
11 § Bestämmelser om ändrade förhållanden i samfälligheter
finns i 7 kap. 17 och 18 §§ lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet.
Oförutsedda olägenheter med vilthägn
12 § Länsstyrelsen får besluta nya eller ändrade villkor, om
det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte
förutsågs när tillståndet gavs. Kan olägenheten inte avhjälpas
och är den betydande, får tillståndet återkallas. Tillståndet
får även återkallas, om vilthägn som avses med tillståndet inte
längre behövs.
Oförutsedda skador
13 § Om en vattenverksamhet eller en vattenanläggning, som har
utförts i enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför
skador som inte förutsågs av miljödomstolen när tillståndet
meddelades, får den skadelidande framställa anspråk på
ersättning enligt 31 kap.
Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något
allmänt intresse, får begäras sådana ändringar på
verksamhetsutövarens bekostnad av vattenverksamheten eller
vattenanläggningen som, utan att medföra skador för tredje man
eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren, är ägnade
att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna
intressen förs talan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet,
länsstyrelse eller kommun.
Anspråk på grund av oförutsedda skador skall för att få tas upp
till prövning framställas till miljödomstolen inom fem år eller
den längre tid, högst tjugo år, som kan ha bestämts i samband
med tillståndet. Tiden räknas från utgången av den av domstolen
bestämda tiden inom vilken arbetena skall vara utförda.
Vid skada som avses i 7 kap. 7 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet utgår tiden för framställan
dock aldrig tidigare än två år från det att skadan uppkom.
Bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130) gäller inte
anspråk enligt denna paragraf.
14 § Framställan som avses i 13 § skall vara skriftlig och ges
in till miljö-domstolen i tre exemplar. Ett exemplar skall
delges tillståndshavaren.
Anspråket prövas före eller efter utgången av den tid som
gäller för framställan. Beträffande förfarandet gäller vad som
stadgas om förfarandet i stämningsmål i 7 kap. 8-12 §§ lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.
Dessutom tillämpas 22 kap. 23 § samt 28 § andra och tredje
stycket.
Villkor om utsläpp av koldioxid
15 § En verksamhet som omfattas av tillståndsplikt enligt lagen
(2004:656) om utsläpp av koldioxid får släppa ut koldioxid
enligt vad som följer av de tillstånd till utsläpp som
meddelats med stöd av den lagen utan hinder av att det med stöd
av miljöbalken eller äldre miljölagstiftning har beslutats
villkor om begränsning av koldioxidutsläpp eller villkor som
genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en
begränsning av koldioxidutsläpp. Lag (2004:667).
25 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader
Rättegångskostnader vid domstol m.m.
1 § I mål om utövande av miljöfarlig verksamhet gäller inte
rättegångsbalken i fråga om rättegångskostnader.
2 § I ansökningsmål om vattenverksamhet, utom sådana som anges
i andra stycket, och i mål som avses i 21 kap. 1 § andra
stycket, skall sökanden svara för sina egna och motparternas
kostnader vid miljödomstolen. I mål som innefattar bildande av
samfällighet för markavvattning, bevattning eller
vattenreglering svarar sökanden inte för kostnader i
länsstyrelsen eller miljödomstolen som uppkommit för deltagare
i samfälligheten. Organisation som avses i 16 kap. 13 § har
inte rätt att erhålla ersättning för eller skyldighet att
betala rättegångskostnader.
I sådana överklagade mål som avses i första stycket första
meningen skall sökanden svara för sina egna kostnader i högre
rätt och för de kostnader som där har uppkommit för motparterna
genom att sökanden har klagat.
3 § I mål som gäller återkallelse, förbud mot fortsatt
verksamhet eller omprövning enligt 24 kap. 3-6 §§ eller 7 kap.
15 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet skall Naturvårdsverket, Kammarkollegiet,
länsstyrelsen och tillståndshavaren svara för sina kostnader
vid miljödomstolen. I mål enligt 24 kap. 5 § som avser
omprövning för att tillgodose allmänna intressen skall den
myndighet som ansökte om omprövning dessutom svara för
kostnader vid miljödomstolen som uppkommer för andra motparter
än tillståndshavaren. Detta gäller dock inte omprövning enligt
24 kap. 5 § första stycket 11. Gäller ett mål enligt 24 kap. 5
§ första stycket 10 omprövning för att förbättra en anläggnings
säkerhet skall dock tillståndshavaren i stället för
Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen svara för
senast nämnda kostnader.
4 § I mål som gäller omprövning på grund av ändrade
förhållanden i samfälligheter enligt 7 kap. 17 § lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet i
fråga om kretsen av deltagare eller kostnadsfördelningen eller
enligt 7 kap. 18 § samma lag skall varje part svara för sina
kostnader.
5 § Bestämmelserna i 2-4 §§ gäller inte, om annat följer av 18
kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.
Beträffande särskilda frågor i ansökningsmål om
vattenverksamhet får efter vad som är skäligt förordnas att
vardera parten skall svara för sina kostnader eller att part
som förlorar skall ersätta annan parts kostnader.
6 § Ogillas i mål enligt 31 kap. 13 § talan som har väckts av
fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till
fastigheten angående ersättning eller inlösen men har den som
väckt talan haft skälig anledning att få sin talan prövad av
miljödomstolen, kan miljödomstolen förordna att motparten skall
ersätta fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt för
rättegångskostnader eller att vardera parten skall svara för
sina kostnader vid miljödomstolen.
7 § I mål om vattenverksamhet får sökanden förpliktas att
betala ersättning för motparters rättegångskostnader även om
deras talan inte har blivit prövad slutligt vid domstolen.
Ersättning skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen
(1975:635) från dagen för beslutet till dess betalning sker.
8 § I ansökningsmål är sökanden skyldig att ersätta
miljödomstolens kostnader för
1. kungörelser,
2. aktförvarare,
3. sakkunniga som har tillkallats av domstolen, och
4. lokaler för sammanträden.
Första stycket tillämpas även i stämningsmål som avses i 7 kap.
2 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet. Vad som i första stycket sägs om sökanden
gäller därvid käranden.
I högre rätt gäller vad som i första och andra stycket sägs om
sökande eller kärande den som fullföljt talan.
På begäran av domstolen skall förskott på ersättningen betalas.
9 § I fråga om rättegångskostnader i mål som avses i 32 kap. 11
§ och i mål enligt 31 kap. 10 § gäller bestämmelserna om
kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om inlösen
ogillas, gäller dock bestämmelserna om rättegångskostnader i
rättegångsbalken.
Ogillas talan om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller
åläggande för den som utövar sådan verksamhet att iaktta
försiktighetsmått som avses i 21 kap. 4 § på den grund att
svaranden efter talans väckande har sökt och fått tillstånd
enligt denna balk, skall domstolen efter omständigheterna
förordna att vardera parten själv skall bära sin
rättegångskostnad eller att en av dem skall få full eller
jämkad ersättning.
Övriga kostnader
10 § Om tillstånd meddelas till en markavvattning i mål som
avses i 7 kap. 19 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet, skall sökandens kostnader fördelas mellan
deltagarna i markavvattningen efter vad som är skäligt.
Meddelas inte tillstånd till markavvattningen, skall sökanden
betala de kostnader som har uppkommit, om inte särskilda
omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas
mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om tillstånd inte
meddelas till en markavvattning i ett mål som enligt 7 kap. 20
§ nämnda lag har inletts på grund av ett beslut vid en
fastighetsreglering, skall kostnaderna anses som
förrättningskostnader vid fastighetsregleringen.
11 § I ärenden hos regeringen om ianspråktagande av strömfall
enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet skall sökanden svara för samtliga
kostnader.
I ärenden hos länsstyrelsen om fördelning av ersättning skall
den ersättningsskyldige svara för samtliga kostnader.
Första och andra stycket gäller inte om annat följer vid en
motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 §
rättegångsbalken.
Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas av
miljödomstolen.
FEMTE AVDELNINGEN
TILLSYN M.M.
26 kap. Tillsyn
Allmänt om tillsynen
1 § Tillsynen skall säkerställa syftet med denna balk och
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.
Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål i nödvändig
utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken samt
föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd
av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma
rättelse. I fråga om miljöfarlig verksamhet eller
vattenverksamhet som omfattas av tillstånd skall
tillsynsmyndigheten även fortlöpande bedöma om villkoren är
tillräckliga.
Tillsynsmyndigheten skall dessutom, genom rådgivning,
information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för
att balkens ändamål skall kunna tillgodoses. Lag (2002:175).
2 § Tillsynsmyndigheten skall anmäla överträdelser av
bestämmelser i balken eller i föreskrifter som har meddelats
med stöd av balken till polis- eller åklagarmyndigheten, om det
finns misstanke om brott.
Om tillsynsmyndigheten finner att villkoren i ett tillstånd
till miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet inte är
tillräckliga och förutsättningar i övrigt föreligger enligt 24
kap. 5 eller 6 §, skall myndigheten ansöka om prövning eller ta
upp frågan om att ändra eller upphäva villkor utan någon
särskild framställning om detta enligt vad som sägs i 24 kap.
7 §. Lag (2002:175).
3 § Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren,
länsstyrelsen, andra statliga myndigheter och kommunerna
(tillsynsmyndigheter), i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Bestämmelser om tillsyn finns också i lagen (1999:381) om
åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor.
Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som fullmäktige
bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet
enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet
som kräver tillstånd, över hanteringen av kemiska produkter
enligt 14 kap. och över avfallshanteringen enligt 15 kap.
Regeringen får föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen
bestämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende
utöva sådan tillsyn som annars skulle skötas av en statlig
tillsynsmyndighet, om kommunen har gjort framställning om det.
Detta gäller inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten,
Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets
radioanstalt. Lag (1999:385).
4 § Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av
tillsynen enligt 3 § och finner den tillsynsmyndighet som avses
där att tillsynen inte bör överlåtas i enlighet med
framställningen, skall tillsynsmyndigheten med eget yttrande
överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen
begär det.
Tillsynsmyndigheten får återkalla överlåtelsen av tillsyn till
en kommun. Tillsynsmyndigheten skall återkalla överlåtelsen om
kommunen ändrar sin nämndorganisation så att den strider mot 3
kap. 5 § andra stycket kommunallagen (1991:900). Har regeringen
beslutat om överlåtelse, skall regeringen besluta om
återkallelse. Lag (2003:518).
5 § Regeringen får förordna att tillsynsbestämmelserna skall
gälla även i fråga om tillsyn över efterlevnaden av EG:s
förordningar inom denna balks tillämpningsområde.
6 § Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med
sådana statliga och kommunala organ som skall utöva tillsyn i
särskilda hänseenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter
av betydelse för tillsynsverksamheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att tillsynsmyndigheterna skall lämna
sådana uppgifter som behövs för att en regional eller central
tillsynsmyndighet skall kunna fullgöra sitt samordnande,
kontrollerande och uppföljande ansvar.
7 § En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att
tillsynsuppgifter som kommunen har enligt denna balk skall
skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får
dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ärendet.
Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun
uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens
vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte
i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
Föreskrifterna i 6 kap. 24-27 och 35 §§ kommunallagen om jäv
och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas på den som
fattar sådana beslut.
8 § Den tillsynsmyndighet som har ansvar för tillsynen kan
uppdra åt någon som inte är anställd vid en tillsynsmyndighet
att utföra i tillståndsbeslut föreskriven besiktning av en
anläggning.
Förelägganden och förbud
9 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och
förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna balk samt
föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd
av balken skall efterlevas.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet
får inte tillgripas.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en
dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24
kap. 1 §.
Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte
en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande
förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att undvika
att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer.
I fråga om verksamheter som omfattas av tillståndsplikt enligt
lagen (2004:656) om utsläpp av koldioxid får inte beslutas
förelägganden om begränsning av koldioxidutsläpp eller
förelägganden som genom att reglera använd mängd fossilt
bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp.
Lag (2004:667).
10 § Om tillståndet till en vattenverksamhet har förfallit
enligt 24 kap. 2 §, får tillsynsmyndigheten förelägga
tillståndshavaren att riva ut en med stöd av tillståndet
uppförd anläggning som kan skada allmänna eller enskilda
intressen.
11 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel
i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av
ett sådant område att ordna grindar eller andra genomgångar som
behövs för att allmänheten skall kunna komma till mark inom ett
sådant område som omfattas av allemansrätten.
Är det uppenbart att ett stängsel endast är avsett att
utestänga allmänheten från området, får föreläggande meddelas
om att ta bort det. Vad som nu har sagts om stängsel skall
tillämpas på motsvarande sätt när det gäller diken.
12 § Har tidigare ägare av en fastighet eller tidigare
tomträttshavare i denna egenskap kunnat föreläggas att avhjälpa
skada eller olägenhet som uppstått vid deras användning av en
fastighet eller en byggnad, anläggning eller anordning på
annans mark enligt 7, 8, 11 eller 12 kap., får en
tillsynsmyndighet ge ett sådant föreläggande mot en ny ägare
eller tomträttshavare, om det är skäligt.
13 § Har ett föreläggande riktats mot någon i egenskap av ägare
till en fastighet, i egenskap av nyttjanderättshavare till
berörd egendom eller mot både ägaren och nyttjanderättshavaren,
och övergår ägande- eller nyttjanderätten till någon annan, får
tillsynsmyndigheten ålägga den tidigare ägaren eller
nyttjanderättshavaren, att utan dröjsmål lämna uppgift om den
nya ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och adress.
Vite
14 § Beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite.
Underrättelse till inskrivningsmyndigheten och dess
rättsverkningar
15 § Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande
eller förbud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet,
tomträttshavare eller ägare till en byggnad, anläggning eller
anordning på mark som tillhör någon annan, får tillsynsmyndig-
heten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Är föreläggandet
förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Den som senast
sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt skall, om
den sökande inte är föreläggandets eller förbudets adressat, av
inskrivningsmyndigheten genast i rekommenderat brev underrättas
om anteckningen.
Har anteckning gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot
ny ägare av egendomen. Har den nya ägaren förvärvat egendomen
genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller
tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren räknat
från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller
inte mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får
sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en
viss period får tas ut endast av den som var ägare vid
periodens början.
Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett
beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med
föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet
eller förbudet förlorat sin betydelse, skall
tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet
anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för borttagande av
anteckningen. Lag (2000:228).
16 § Överlåts en fastighet eller en tomträtt eller en byggnad,
anläggning eller anordning på annans mark sedan ett beslut som
avses i 15 § har överklagats, skall rättegångsbalkens
bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om
tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.
Verkställighet och rättelse på den felandes bekostnad
17 § Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller
ett förbud enligt 9-13 §§ och blir det inte åtlytt, skall
kronofogdemyndigheten efter ansökan av tillsynsmyndigheten
verkställa dess beslut. Därvid får beslutet verkställas enligt
utsökningsbalken.
Har någon begått en gärning som avses i 29 kap. 1-4, 8, 9 eller
10 §, får kronofogdemyndigheten efter ansökan av
tillsynsmyndigheten meddela särskild handräckning för att
åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning. Avgörande i sådant mål överklagas hos
miljödomstolen.
18 § I stället för att begära verkställighet enligt 17 § får
tillsynsmyndigheten besluta att rättelse skall vidtas på den
felandes bekostnad.
Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan
föregående föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten
med hänsyn till risken för allvarliga skador finner att
rättelse bör göras genast eller det finns andra särskilda skäl.
Verksamhetsutövarens kontroll och miljörapport
19 § Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan
befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka
miljön skall fortlöpande planera och kontrollera verksamheten
för att motverka eller förebygga sådana verkningar.
Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd
skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla
sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på
miljön.
Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till
kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till
tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om kontrollen.
20 § Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt
enligt vad som föreskrivs med stöd av 9 kap. 6 § första stycket
skall den som utövar verksamheten varje år lämna en
miljörapport till den tillsynsmyndighet som utövar tillsynen
över verksamheten. Detta gäller också den som förelagts att
ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 § andra stycket. I
miljörapporten skall redovisas de åtgärder som har vidtagits
för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och
resultaten av dessa åtgärder.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning
av verksamhetens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som
omfattas av villkoren i ett tillståndsbeslut. Även redovisning
av andra uppgifter som är relaterade till balkens
tillämpningsområde och mål får föreskrivas.
Även om en verksamhet inte är tillståndspliktig, får en
föreskrift om skyldighet att lämna en miljörapport meddelas.
Upplysningar och undersökningar
21 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver
verksamhet eller vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om
i denna balk eller i föreskrifter som meddelats med stöd av
balken, att till myndigheten lämna de uppgifter och handlingar
som behövs för tillsynen. Detsamma gäller också för den som
annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan
verksamhet.
22 § Den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som kan
befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön
eller den som annars är skyldig att avhjälpa olägenhet från
sådan verksamhet är skyldig att även i andra fall än som avses
i 14 kap. 7 § utföra sådana undersökningar av verksamheten och
dess verkningar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller den
som upplåter en byggnad för bostäder eller för allmänna
ändamål, om det finns skäl att anta att byggnadens skick medför
olägenheter för människors hälsa. Om det är lämpligare kan
tillsynsmyndigheten i stället föreskriva att en sådan
undersökning skall utföras av någon annan och utse någon att
göra undersökningen.
Den som är skyldig att utföra undersökningen är skyldig att
ersätta kostnaderna för en undersökning som någon annan utsetts
att göra med det belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.
Beslut om undersökning får förenas med förbud att överlåta den
berörda fastigheten eller annan egendom till dess
undersökningen är slutförd.
Naturvårdsvakter
23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får utse naturvårdsvakter för tillsynen över efterlevnaden av
föreskrifter för områden, naturföremål och djur- och växtarter
som omfattas av förordnanden enligt 7 och 8 kap., 11 kap. 14 §
eller 12 kap. 6 §.
En naturvårdsvakt får avvisa personer som uppehåller sig där de
på grund av dessa föreskrifter inte har rätt att vistas.
En naturvårdsvakt får ta i beslag jakt- och fångstredskap,
fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha
betydelse för utredning av brottet, om vakten ertappar någon på
bar gärning, som bryter mot förbud eller föreskrifter meddelade
med stöd av 7 kap. 3, 5, 11, 12, 24 eller 28 §, 8 kap. 1-3 §§,
11 kap. 14 § eller 12 kap. 6 §, om detta är straffbelagt enligt
29 kap.
24 § Om en naturvårdsvakt har tagit ett föremål i beslag, skall
vakten skyndsamt anmäla detta till polis- eller
åklagarmyndigheten. Den tjänsteman som tar emot en anmälan
skall vidta samma åtgärder som om tjänstemannen själv hade
gjort beslaget.
Övriga bestämmelser
25 § Den som har fått dispens från en föreskrift för områden
eller naturföremål som omfattas av förordnande enligt 7 och 8
kap. eller 11 kap. 14 § är skyldig att efter begäran visa upp
beslutet för en naturvårdsvakt eller en polis vid vistelse inom
det område där dispensen gäller.
26 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall
gälla omedelbart även om det överklagas.
27 § De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk
eller har utfört sådana undersökningar som anges i 22 § första
stycket tredje meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja
vad de därvid har fått veta om affärs- eller driftsförhållanden
eller förhållanden av betydelse för landets försvar.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100).
27 kap. Avgifter
Avgift för myndigheters verksamhet
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för
prövning och tillsyn enligt denna balk eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken samt för
prövning och tillsyn med anledning av EG:s förordningar inom
denna balks tillämpningsområde. Kommunfullmäktige får meddela
föreskrifter om sådana avgifter när det gäller en kommunal
myndighets verksamhet.
Regeringen får föreskriva att en myndighet får bestämma att
dess beslut om påförande av avgift enligt balken eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av balken skall gälla
omedelbart även om beslutet överklagas.
Skyldighet att ersätta en myndighets kostnader
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta en myndighets
kostnader.
Bestämmelser om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader
finns också i 10 kap. 11 §, 25 kap. 8 § och 26 kap. 22 § andra
stycket.
3 § Alla som är skyldiga att betala avgift enligt en föreskrift
som har meddelats med stöd av 1 § första stycket eller som är
skyldiga att ersätta kostnader enligt 2 § första stycket eller
26 kap. 22 § andra stycket skall lämna de uppgifter som behövs
för att avgiftens eller ersättningens storlek skall kunna
bestämmas. Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som
regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller
efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver.
Renhållningsavgift
4 § Kommuner får meddela föreskrifter om att avgift skall
betalas för insamling, transport, återvinning och bortskaffande
av avfall som enligt denna balk eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av balken utförs genom deras försorg.
Avgiften skall enligt kommunens bestämmande betalas till
kommunen eller till den som utför renhållningen.
Särskilda bestämmelser om avgift för hantering av avfall från
fartyg finns i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från
fartyg.
5 § En avgift som avses i 4 § första stycket skall vara årlig
eller på annat sätt periodisk. Om avgiften avser insamling,
transport och bortskaffande vid enstaka tillfällen, får
kommunen besluta att avgiften skall betalas särskilt för varje
tillfälle i fråga.
Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som behövs för
att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader
för renhållningen. Från dessa kostnader skall räknas av
kostnaderna för användning av anläggningar eller utrustning för
andra ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på ett sådant
sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljöanpassad
avfallshantering främjas.
Avtalar kommunen med någon annan att utföra renhållningen, får
avtalet läggas till grund för beräkning av avgiften, om
kostnaden därigenom inte blir väsentligt högre än om kommunen
själv utför renhållningen.
6 § Avgift enligt 4 § första stycket skall betalas enligt den
taxa som kommunfullmäktige antar.
I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan i
övrigt saknar tillämplig bestämmelse om avgift. De grunder som
anges i 5 § skall då beaktas.
Taxan skall innehålla bestämmelser om vem som är avgiftsskyldig
och till vem avgiften skall betalas.
Producentavgift
7 § Regeringen, de kommuner eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om att producenter skall
betala avgift för insamling, transport och bortskaffande av
avfall som utförs genom kommunens försorg. Sådana föreskrifter
får meddelas om avfall för vilket producentansvar gäller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 15 kap. 6 §.
Avgiften får avse även kostnader för information om
hanteringen.
Avgiften skall betalas till de kommuner eller till den
myndighet som regeringen bestämmer.
Bygdeavgift och fiskeavgift
8 § Bestämmelser om bygdeavgift och fiskeavgift finns i 6 kap.
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet.
28 kap. Tillträde m.m.
Tillträde för att fullgöra en myndighets uppgifter
1 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna balk har en
myndighet och den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete
rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader, andra
anläggningar samt transportmedel och att där utföra
undersökningar och andra åtgärder. Bestämmelser om rätt till
ersättning för skada och intrång finns i 31 kap. 10 §.
Tillträde för att utföra kompensationsåtgärder m.m.
2 § Om någon enligt 7 kap. 7 § fjärde stycket eller 16 kap. 9 §
är skyldig att utföra undersökningar, kompensationsåtgärder
eller andra åtgärder på annans fastighet, byggnad eller annan
anläggning, får länsstyrelsen besluta att tillträde skall
lämnas under viss tid.
Den som utför undersökningarna eller åtgärderna skall betala
ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall
väckas vid miljödomstol.
Tillträde för att utreda en verksamhets verkningar
3 § Länsstyrelsen får, om det finns skäl för det, besluta att
tillträde till annans mark skall lämnas under viss tid, om
någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet eller
vidta en åtgärd vill utreda verkningarna av verksamheten eller
åtgärden genom mätningar eller annat undersökningsarbete på
fastigheten.
Den som bedriver eller avser att bedriva verksamheten eller
åtgärden skall betala ersättning för skada och intrång. Talan
om ersättning skall väckas vid miljödomstol.
Länsstyrelsen får kräva att den som skall utföra undersökningen
ställer säkerhet för framtida ersättningsanspråk innan arbetet
påbörjas. Om säkerhet ställs får länsstyrelsen förordna att
arbetena får påbörjas även om beslutet om tillträde överklagas.
Tillträde för att utföra förebyggande och avhjälpande åtgärder
4 § Om någon som bedriver eller avser att bedriva verksamhet
eller vidta en åtgärd åläggs att vidta sådana försiktighetsmått
och skyddsåtgärder på annans mark, byggnad eller annan
anläggning, som behövs för att förebygga eller minska skada av
verksamheten, får länsstyrelsen besluta att tillträde får ske
under viss tid till en fastighet eller anläggning som ägs eller
innehas av någon annan för att där utföra sådana åtgärder.
Den som vidtar försiktighetsmått eller skyddsåtgärder skall
betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning
skall väckas vid miljödomstol. Om beslut om tillträde meddelas
i ett mål om tillstånd till en vattenverksamhet, skall frågan
om ersättning prövas i målet.
Tillträde för efterbehandling
5 § Länsstyrelsen får besluta om tillträde under viss tid till
en fastighet, en byggnad eller en anläggning om någon annan än
den som äger eller innehar den är skyldig att där efterbehandla
förorenade områden eller göra undersökningar för sådan
efterbehandling.
Den som utför åtgärderna skall betala ersättning för skada och
intrång om inte fastighetsägaren eller innehavaren av särskild
rätt själv har kostnadsansvar för åtgärderna. Talan om
ersättning skall väckas vid miljödomstol.
Aktsamhetskrav
6 § Åtgärder enligt 1-5 §§ skall utföras så att minsta skada
och intrång orsakas.
Tillträde till bostäder får endast ske i den utsträckning det
behövs för att förebygga eller undanröja olägenheter för
människors hälsa.
Förbud mot att rubba utrustning
7 § Om en mätapparat eller liknande utrustning behöver sättas
ut vid undersökningar enligt 1-5 §§ får förbud vid vite
meddelas att rubba eller skada utrustningen. Detsamma gäller om
utrustning för pumpning eller liknande behöver sättas ut.
Polishjälp
8 § Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för
tillträde och åtgärder enligt 1-5 §§.
Tillträde till vattenståndsmätare m.m.
9 § Den som är beroende av hur en vattenverksamhet bedrivs,
allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut har rätt att få tillträde till platser
för vattenståndsmätare, vattenmätare eller observationsrör samt
att ta del av anteckningar som verksamhetsutövaren är skyldig
att föra om vattenstånd, vattnets avrinning eller de
vattenmängder som har tillgodogjorts.
Tjänstemän hos Fiskeriverket och fisketillsynsmän som har
förordnats för detta skall ges tillfälle att utöva tillsyn över
att ett villkor till skydd för fisket fullgörs.
Särskild tvångsrätt för vattenverksamhet
10 § Den som utför eller skall utföra en vattenverksamhet kan
av miljödomstolen ges rätt att utföra anläggningar eller
åtgärder på fastigheter som tillhör någon annan och ta i
anspråk mark för detta, när det är fråga om
1. vattenverksamhet som utförs av staten, kommuner eller
vattenförbund och som är önskvärda från hälso- eller
miljösynpunkt eller som främjar fisket,
2. vattenverksamhet för att motverka förorening genom
avloppsvatten,
3. vattenverksamhet som avser tillgodogörande av yt- eller
grundvatten,
4. vattenreglering,
5. vattenverksamhet som avser allmän farled eller allmän hamn,
eller
6. markavvattning.
Ett område som tas i anspråk enligt första stycket får lösas
in, om det skall ingå i en strömfallsfastighet.
Har rätten upphört enligt denna paragraf att med annat än
äganderätt ta annans mark i anspråk, skall anläggningar som
uppförts eller placerats på marken tillfalla markägaren utan
lösen, om de inte har förts bort inom ett år från upphörandet.
Tillträde för att underhålla en vattenanläggning
11 § Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har
rätt att nyttja annans mark för arbeten eller åtgärder som
behövs för att underhållsskyldigheten skall kunna fullgöras.
Den underhållsskyldige skall betala ersättning för skada och
intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.
Rätt att använda annans vattenanläggning
12 § Om det inte medför en väsentlig olägenhet för ägaren av en
vattenanläggning, kan någon annan ges rätt att ändra
anläggningen eller att använda den för en egen vattenverksamhet
eller för att förebygga eller minska skador av en egen
vattenverksamhet. Skall anläggningen ändras, har ägaren rätt
att utföra ändringen och få ersättning för kostnaderna.
Den som ges rätt att använda en anläggning skall ge
anläggningens ägare skälig ersättning för rätten att använda
anläggningen.
Förbud mot fiske
13 § Förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i
samband med beslut om anordningar för att främja fisket eller
för att förebygga skador på fisket.
SJÄTTE AVDELNINGEN
PÅFÖLJDER
29 kap. Straffbestämmelser och förverkande
1 § Den som med uppsåt
1. förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför
eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana
skador på djur eller växter som inte är av ringa betydelse
eller annan betydande olägenhet i miljön,
2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom
förorening kan medföra hälsorisker, skador eller annan
olägenhet som anges under 1, eller
3. orsakar betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning
eller strålning
döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet, eller
detta är allmänt vedertaget, för miljöbrott till böter eller
fängelse i högst två år.
Är brottet grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse i
lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om det har vållat eller kunnat
vålla varaktiga skador av stor omfattning eller om gärningen
annars varit av särskilt farlig art.
Om gärningen med hänsyn till omständigheterna kan anses
försvarlig, döms inte till ansvar enligt denna paragraf.
2 § Den som av oaktsamhet begår gärning som anges i 1 §, döms
för vållande till miljöstörning till böter eller fängelse i
högst två år.
3 § Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning
med en kemisk produkt eller vara som innehåller eller har
behandlats med en kemisk produkt, utan att vidta de
skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som
behövs på grund av produktens eller varans inneboende
egenskaper för att hindra eller motverka skador på människor
eller i miljön, döms för miljöfarlig kemikaliehantering till
böter eller fängelse i högst två år.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för
gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2 §.
4 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet påbörjar eller
bedriver en verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd utan att
ha inhämtat tillåtlighetsbeslut, tillstånd, godkännande eller
medgivande eller gjort en anmälan som föreskrivs i denna balk
eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, döms
för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst
två år.
Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter
mot villkor som meddelats i samband med tillåtlighetsbeslut,
tillstånd, godkännande eller dispens enligt denna balk eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken eller
vid omprövning av sådana tillstånd eller villkor.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte om
ansvar för gärningen kan utdömas enligt 1 eller 2 §.
I fråga om en verksamhet eller åtgärd som omfattas av
tillståndsplikt enligt 7 kap. 28 a § döms inte till ansvar
enligt första stycket denna paragraf, om tillstånd eller
dispens för verksamheten eller åtgärden har lämnats till följd
av bestämmelserna i 9 eller 11-15 kap. Lag (2001:437).
5 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet i strid mot vad som
föreskrivs i denna balk eller i föreskrifter som har meddelats
med stöd av balken, underlåter att lämna underrättelse eller
uppgift eller lämnar en oriktig uppgift och därigenom försvårar
en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets verksamhet,
döms för försvårande av miljökontroll till böter eller fängelse
i högst två år.
6 § Den som i något annat fall än som avses i 5 § med uppsåt
eller av oaktsamhet
1. inte ger in en handling med uppgifter som skall ges in
enligt balken, eller enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av balken, eller i en sådan handling lämnar oriktig
uppgift eller utelämnar uppgift, eller
2. underlåter att fullgöra i balken eller i föreskrifter som
har meddelats med stöd av balken föreskriven skyldighet att
märka en produkt som innehåller eller består av genetiskt
modifierade organismer eller en kemisk produkt, en bioteknisk
organism eller en vara som innehåller eller har behandlats med
en kemisk produkt
döms, om åtgärden eller underlåtenheten är ägnad att försvåra
bedömningen av riskerna för att människors hälsa eller miljön
skall skadas, för bristfällig miljöinformation till böter eller
fängelse i högst ett år.
7 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus
på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms
för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år.
8 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrift för totalförsvaret meddelad med stöd av 1 kap.
5 §, om överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelse
har föreskrivits är straffbelagd,
2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna
inskränkningar i rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 §
andra eller tredje stycket,
3. förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom
biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 §,
4. föreskrifter som behövs för särskilt skydd för djur eller
växter enligt 7 kap. 12 §,
5. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad eller
vidta annan åtgärd i strid mot 7 kap. 16 §,
6. föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde
meddelade med stöd av 7 kap. 20 §,
7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde
meddelade med stöd av 7 kap. 22 §,
8. interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 § första stycket,
9. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter
meddelade med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,
10. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda
villkor för att sätta ut djur- eller växtarter meddelade med
stöd av 8 kap. 3 §,
11. föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § genom att ta
sådan befattning med djur, växter, ägg, rom, bon eller
produkter av djur eller växter som strider mot en sådan
föreskrift eller mot ett villkor i beslut i enskilt fall,
12. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av
avloppsvatten m.m. meddelade med stöd av 9 kap. 4 §,
13. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig
verksamhet meddelade med stöd av 9 kap. 5 §,
14. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet
föreskrivna beträffande miljöriskområde enligt 10 kap. 12 §,
15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11
kap. 17 § första stycket eller 20 § första stycket eller 21 §
första stycket,
16. förbud att påbörja en verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje
stycket,
17. förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde
stycket,
18. särskilda föreskrifter om utredning och försiktighetsmått
vid genteknisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 8 eller
11 §,
19. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt
14 kap. 18 § andra stycket,
20. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14
kap. 19 § första stycket,
21. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse
eller införsel av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 §,
22. föreskrifter i fråga om hantering, införsel eller utförsel
av kemiska produkter eller biotekniska organismer meddelade med
stöd av 14 kap. 24 §,
23. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk produkt
eller bioteknisk organism enligt 14 kap. 25 §,
24. förbud mot dumpning eller förbränning av avfall enligt 15
kap. 31 §,
25. skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 304/2003 av
den 28 januari 2003 om export och import av farliga kemikalier
eller att lämna uppgifter enligt rådets förordning (EEG) nr
793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker
med existerande ämnen,
26. förbud eller skyldighet att lämna uppgifter enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av
den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, senast
ändrad genom förordning (EG) nr 2039/2000,
27. bestämmelser om transport och därigenom transporterar
avfall i strid mot rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1
februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter
inom, till och från Europeiska gemenskapen, senast ändrad
genom kommissionens förordning (EG) 2557/2001,
28. bestämmelser i, eller villkor i beslut i enskilt fall som
meddelats med stöd av, rådets förordning (EG) nr 338/97 av den
9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter
genom kontroll av handeln med dem, senast ändrad genom
kommissionens förordning (EG) nr 1497/2003, såvitt avser
import till Sverige, export och reexport från Sverige, handel
med artificiellt förökade växter, transport och transitering
eller köp, försäljning och annan kommersiell åtgärd.
För försök till brott mot första stycket 24 döms till ansvar
enligt 23 kap. brottsbalken.
Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om
ansvar kan ådömas enligt 1 eller 2 §. Lag (2003:890).
9 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot
1. föreskrifter om allmänhetens uppträdande meddelade med stöd
av 7 kap. 30 §,
2. föreskrifter om förbud mot djurhållning meddelade med stöd
av 9 kap. 11 §,
3. föreskrifter till skydd mot olägenheter för människors hälsa
meddelade med stöd av 9 kap. 12 §,
4. skyldighet att göra anmälan enligt 11 kap. 15 § tredje
stycket om arbeten som kan skada fisket,
5. föreskrifter rörande skötsel av jordbruksmark meddelade med
stöd av 12 kap. 8 §,
6. föreskrifter om begränsning av djurantalet i ett jordbruk
m.m. meddelade med stöd av 12 kap. 10 §,
7. förbud eller föreskrifter om transport enligt 15 kap. 21 §
genom att yrkesmässigt eller annars i större omfattning samla
in och forsla bort avfall,
8. föreskrifter om borttransport meddelade med stöd av 15 kap.
25 § första stycket 2,
9. nya eller ändrade villkor för vilthägn enligt 24 kap. 12 §,
10. förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §,
11. skyldighet enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9
december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter
genom kontroll av handeln med dem13, senast ändrad genom
kommissionens förordning (EG) nr 2476/200114, att i en ansökan
eller annan handling lämna uppgift om förhållanden av betydelse
för tillstånd eller tillsyn.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar kan
ådömas enligt 1 eller 2 §. Lag (2003:518).
10 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som
obehörigen tar befattning med exemplar av en djur- eller
växtart, ägg, rom eller bon som gärningsmannen vet eller har
skälig anledning att anta har åtkommits genom brott mot
föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §.
11 § Om gärning som avses i 3-10 §§ är att anse som ringa,
döms inte till ansvar.
Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är
belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken eller om
ansvar för gärningen kan dömas ut enligt lagen (2000:1225) om
straff för smuggling.
Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar
enligt detta kapitel för en gärning som omfattas av
föreläggandet.
Om en gärning som avses i 4-10 §§ kan föranleda
miljösanktionsavgift och inte kan antas föranleda annan påföljd
än böter, får åtal väckas av åklagare endast om åtal är
påkallat från allmän synpunkt. Lag (2003:518).
12 § Djur, växter, produkter som utvunnits av djur eller
växter, utbrutet material vid täktverksamhet, kemiska
produkter, biotekniska organismer eller varor innehållande
kemiska produkter eller genetiskt modifierade organismer eller
produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade
organismer vilka har varit föremål för brott enligt 1-4, 6, 8,
9 eller 10 § får förklaras förverkade, om det inte är uppenbart
oskäligt. Detsamma gäller värdet av egendomen eller utbytet av
sådant brott.
Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller
medförts vid brott enligt 1-4, 8, 9 eller 10 § får förklaras
förverkade om det behövs för att förebygga brott eller annars
finns särskilda skäl. I stället för hjälpmedlet kan dess värde
helt eller delvis förklaras förverkat. Lag (2002:175).
13 § Den som begått brott enligt 8 § första stycket 24 döms vid
svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är
tillämplig. Har brottet förövats i Sveriges ekonomiska zon, får
åtal väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den
plats där brottet förövades.
14 § Om någon som ådragit sig ansvar enligt 1 eller 2 §,
frivilligt avvärjt en sådan fara eller verkan som anges där
innan avsevärd olägenhet har uppkommit, får dömas till
lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen.
30 kap. Miljösanktionsavgifter
1 § En särskild avgift (miljösanktionsavgift) skall betalas av
en näringsidkare som vid bedrivandet av näringsverksamhet
1. åsidosätter föreskrifter som har meddelats med stöd av denna
balk,
2. påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig eller
anmälningspliktig enligt denna balk eller enligt föreskrifter
meddelade med stöd av balken, utan att tillstånd har meddelats
eller anmälan har gjorts, eller
3. åsidosätter tillstånd eller villkor som har meddelats med
stöd av denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd
av balken.
Detta gäller dock endast för sådana överträdelser för vilka
regeringen har föreskrivit om avgift enligt 2 §.
Miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte
har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift
skall dock inte tas ut om det är uppenbart oskäligt.
Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten.
2 § Regeringen meddelar föreskrifter om de överträdelser för
vilka miljösanktionsavgift skall betalas och om avgiftens
storlek för olika överträdelser. När avgiftens storlek bestäms,
skall hänsyn tas till överträdelsens allvar och betydelsen av
den bestämmelse som överträdelsen avser.
Miljösanktionsavgiften skall uppgå till minst 1 000 kronor och
högst 1 000 000 kronor. Lag (2003:518).
3 § Tillsynsmyndigheten beslutar om miljösanktionsavgift.
Innan tillsynsmyndigheten beslutar om avgift skall den som
anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig.
4 § Beslut om att ta ut miljösanktionsavgift skall delges
verksamhetsutövaren.
5 § Miljösanktionsavgift skall betalas inom trettio dagar efter
det att avgiften har beslutats eller den längre tid som anges i
beslutet.
Beslut om miljösanktionsavgift får efter sista betalningsdagen
verkställas såsom en dom som har vunnit laga kraft.
6 § Miljösanktionsavgift får inte beslutas, om den som
anspråket riktas mot inte inom fem år från det att
förutsättningarna enligt 1 § att besluta om avgift har
inträffat har getts tillfälle att yttra sig.
7 § Den som enligt ett beslut av en tillsynsmyndighet skall
betala en miljösanktionsavgift får överklaga beslutet till
miljödomstol.
8 § En beslutad miljösanktionsavgift faller bort, om beslutet
om avgiften inte har verkställts inom tio år från det att
beslutet har vunnit laga kraft.
9 § Miljösanktionsavgift skall återbetalas, om
betalningsansvaret har upphävts genom beslut som har vunnit
laga kraft.
Ränta på miljösanktionsavgift som återbetalas enligt första
stycket lämnas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från
den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften
återbetalas.
10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om den ordning i vilken
miljösanktionsavgifter skall betalas.
SJUNDE AVDELNINGEN
ERSÄTTNING OCH SKADESTÅND M.M.
31 kap. Ersättning vid ingripanden av det allmänna och vid
tillståndsprövning av vattenverksamhet m.m.
Kapitlets innehåll m.m.
1 § Detta kapitel är tillämpligt i frågor om ersättning vid
vissa ingripanden av det allmänna samt vid tillståndsprövning
av vattenverksamhet. Kapitlet innehåller dessutom bestämmelser
om ersättning när skada uppkommit till följd av förbud mot
fiske.
2 § Bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) skall gälla
vid ersättning och inlösen enligt detta kapitel, om inte balken
innehåller avvikande bestämmelser.
3 § Vad som i detta kapitel sägs om fastighet skall även gälla
särskild rätt till fastighet.
Ersättning och inlösen på grund av vissa föreskrifter,
förelägganden och förbud
4 § Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund av
beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående
markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt
försvåras, om beslutet gäller
1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § om åtgärder och
inskränkningar som rör nationalparker,
2. föreskrifter enligt 7 kap. 5, 6 eller 9 § om åtgärder och
inskränkningar som rör naturreservat och kulturreservat,
3. förbud eller beslut att inte medge dispens enligt 7 kap.
11 § andra stycket inom biotopskyddsområde,
4. föreskrifter enligt 7 kap. 22 § om åtgärder och
inskränkningar som rör vattenskyddsområden,
5. skydd för särskilda områden enligt 7 kap. 28 a-29 b §§,
6. förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket
som rör viss verksamhet.
En föreskrift enligt 7 kap. 3 § om begränsning av rätten till
jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn medför inte
rätt till ersättning. Lag (2001:437).
5 § Innebär ett beslut som avses i 4 § första stycket 1-5 att
det krävs tillstånd för en viss verksamhet eller åtgärd betalas
ersättning endast om tillstånd vägrats eller förenats med
särskilda villkor.
Om regeringen förklarar att samtliga områden av ett visst slag
skall vara biotopskyddsområden och regeringen i samband med
beslutet meddelar föreskrifter om att dispens kan medges för
verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön, betalas
ersättning endast om dispens vägrats eller förenats med
särskilda villkor.
Har förbud att vidta en åtgärd utan tillstånd meddelats enligt
7 kap. 24 § och vägras tillstånd, gäller 4 § första stycket.
Lag (2002:175).
6 § Ersättning som avses i 4 § skall minskas med ett belopp som
motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan
ersättning.
7 § Ersättning enligt 4 § betalas av staten. Har föreskrifter,
förelägganden eller förbud som avses i 4 § beslutats av en
kommun, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.
Har föreskrifter som avses i 4 § första stycket 4 beslutats av
länsstyrelsen efter ansökan av en kommun eller den i vars
intresse vattenskyddsområdet fastställts, skall ersättningen
betalas av den sökande. Detsamma gäller om sådana föreskrifter
har beslutats av en kommun efter ansökan av den i vars intresse
föreskrifterna meddelats. Lag (2002:175).
8 § Om det i ett fall som avses i 4 § första stycket uppstår
synnerliga olägenheter vid pågående användning av fastigheten,
har fastighetsägaren rätt att få fastigheten inlöst i stället
för att få ersättning enligt 4 §. Beror olägenheten på ett
förbud att vidta viss åtgärd utan tillstånd skall 5 § första
stycket tillämpas.
9 § Vid tillämpningen av 4 och 8 §§ skall beaktas även andra
beslut enligt 7 kap. 3, 5, 6, 9 eller 22 §, förbud enligt 7
kap. 11 § andra stycket, förelägganden och förbud enligt 12
kap. 6 § fjärde stycket, beslut enligt 18 § skogsvårdslagen
(1979:429) samt beslut som avses i 14 kap. 8 § första stycket
plan- och bygglagen (1987:10). Detta gäller under förutsättning
att besluten har meddelats inom tio år före det senaste
beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av
hänsynstaganden enligt 30 § skogsvårdslagen som i särskilda
fall har inträtt inom samma tid.
Har rätt till talan, ersättning eller inlösen med anledning av
ett sådant beslut förlorats på grund av bestämmelserna i 12
eller 13 § eller motsvarande bestämmelser i plan- och
bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att
beslutet beaktas enligt första stycket.
Ersättning vid vissa undersökningar
10 § För skada och intrång som tillfogas fastighetsägaren genom
åtgärder enligt 28 kap. 1 § betalas ersättning av staten. Om
åtgärderna har vidtagits av en kommun eller av någon annan på
uppdrag av en kommun, skall ersättning i stället betalas av
kommunen.
Ersättning enligt första stycket skall inte betalas, om
åtgärderna vidtas med anledning av tillsyn över en verksamhet
som utövas på fastigheten.
Talan om ersättning väcks vid den miljödomstol inom vars område
marken eller större delen av den finns.
Ersättning vid förelägganden om stängselgenombrott
11 § Den som har stängsel och har anordnat en grind eller någon
annan genomgång på grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11
§ är berättigad till ersättning av staten för detta och för
underhåll av genomgången. Ersättning skall dock inte betalas,
om det är uppenbart att stängslet endast avser att stänga ute
allmänheten från ett område där den annars skulle ha fått
färdas fritt.
Första stycket gäller också, när en övergång har gjorts över
ett dike på grund av ett föreläggande enligt 26 kap. 11 §.
Anmälan om ersättningsanspråk
12 § Innan en myndighet fattar ett beslut som kan leda till
ersättning enligt 4, 5, 10 eller 11 §, får myndigheten
förelägga den som vill göra anspråk på betalning eller inlösen
att inom viss tid, minst två månader, anmäla sitt anspråk och
ange sina yrkanden vid påföljd att rätten till talan annars
förloras.
Vad som i fråga om ersättning eller inlösen har avtalats eller
uppenbarligen förutsatts gälla mellan den ersättningsskyldige
och en sakägare gäller även mot den som efter det att rätten
till betalning uppkom har förvärvat sakägarens rätt till
fastigheten.
Ersättningstalan
13 § Har inte överenskommelse träffats om ersättning enligt 4
eller 11 § eller om inlösen enligt 8 § och har inte rätten till
talan gått förlorad enligt 12 §, skall den som vill göra
anspråk på ersättning eller kräva inlösen väcka talan hos
miljödomstolen mot den som är skyldig att betala ersättning
eller att lösa in fastigheten. Sådan talan skall väckas inom
ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har
vunnit laga kraft vid påföljd att rätten till ersättning eller
inlösen annars går förlorad.
14 § När föreskrifter skall meddelas enligt 7 kap. 5, 6, 9
eller 22 §, får den ersättningsskyldige vid miljödomstolen
väcka talan mot en sakägare för att fastställa de villkor som
skall gälla för ersättning eller inlösen, om föreskrifterna
meddelas. Meddelas inte föreskrifter med det innehåll som
förutsatts vid miljödomstolen inom ett år från det att målet
har avgjorts genom en dom som har vunnit laga kraft, skall
domen inte längre vara bindande för parterna.
Återbetalning av ersättning
15 § Har ersättning enligt 4 § betalats med anledning av
föreskrifter eller tillståndsvägran och upphävs föreskrifterna
helt eller delvis eller ges tillstånd eller dispens, får
fastighetsägaren förpliktas att betala tillbaka ersättningen
eller en del av den, om det är skäligt med hänsyn till
fastighetsägarens nytta av beslutet och omständigheterna i
övrigt. Detta gäller också, om en åtgärd har vidtagits i strid
mot sådana föreskrifter eller mot ett sådant beslut om
tillståndsvägran och tillsynsmyndigheten har beslutat att inte
kräva rättelse.
Talan om återbetalning skall väckas vid miljödomstolen inom ett
år från det att beslutet som anspråket grundas på har vunnit
laga kraft och senast tio år efter det att ersättningen
betalades ut vid påföljd att rätten att föra talan annars går
förlorad.
Ersättning och inlösen vid tillstånd till vattenverksamhet
16 § Den som med stöd av tillstånd enligt 11 kap. genom inlösen
eller på annat sätt tar i anspråk annans egendom eller vidtar
en åtgärd som skadar annans egendom skall betala ersättning för
vad som avstås eller skadas, om annat inte är särskilt
föreskrivet. Ersättning skall betalas även för skada till följd
av förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §.
Ersättning skall betalas endast för skador som kvarstår, sedan
förebyggande eller avhjälpande åtgärder har utförts av
tillståndshavaren.
17 § Fastigheter eller fastighetsdelar som drabbas av
synnerliga olägenheter av en verksamhet för vilken tillstånd
har meddelats enligt 11 kap., skall lösas in, om ägaren begär
det.
Den ersättningsskyldige har rätt till inlösen, om detta skulle
medföra endast en ringa höjning av fastighetsägarens ersättning
och fastighetsägaren inte har något beaktansvärt intresse av
att behålla fastigheten eller fastighetsdelen. Kostnaderna för
åtgärder som avses i 16 § andra stycket skall då räknas in i
ersättningen.
Skada på egen fastighet vid tillstånd till vattenverksamhet
18 § Om en verksamhet för vilken tillstånd har lämnats enligt
11 kap. medför skada på en fastighet som tillhör den som har
fått tillståndet, skall ersättning för skadan bestämmas. Detta
gäller dock inte, om medgivanden har lämnats av samtliga
borgenärer som har panträtt i fastigheten. Om fastigheten är
intecknad gemensamt med annan fastighet, krävs det dessutom att
fastighetsägare och fordringshavare lämnar de medgivanden som
föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken.
Medgivande fordras dock inte av den för vars rätt domstolens
avgörande är väsentligen utan betydelse.
Ersättning vid utrivning av en vattenanläggning
19 § Den som har fått tillstånd till utrivning av en
vattenanläggning eller har ålagts eller medgetts enligt 24 kap.
4 § att riva ut en vattenanläggning skall betala skälig
ersättning för skador på annans egendom som orsakas av
bestående ändring i vattenförhållandena. Skyldighet att betala
ersättning för en sådan förlust av förmån som orsakas av
utrivningen finns endast om förmånen har tillförsäkrats i
tillståndsdomen eller i avtal som träffats i samband med
vattenanläggningens tillkomst. Ersättning lämnas i sådant fall
endast för kostnader orsakade av förlusten av förmånen.
Om medgivande att riva ut en vattenanläggning har lämnats till
någon annan än den som är skyldig att underhålla anläggningen
och skyldighet att betala ersättning har ålagts i samband med
detta, får ersättningen sökas åter av den underhållsskyldige.
Ersättning vid omprövning av vattenverksamhet
20 § Ersättning för en förlust eller en inskränkning lämnas, om
omprövning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 13 eller 14 §
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
medför förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i
rätten att reglera vattnets avrinning för den som har tillstånd
till den vattenverksamhet som avses med omprövningen och om
annat inte följer av 22 §. Ersättning lämnas inte till den del
förlusten eller inskränkningen är att räkna som förbättring av
en vattenanläggnings säkerhet.
Ersättning lämnas om omprövning av vattenverksamhet enligt
denna balk eller enligt lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet medför skada för någon annan
än tillståndshavaren som omfattas av omprövningen. För
mottagare av andelskraft gäller dock viss begränsning enligt 8
kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet.
På ersättning enligt första eller andra stycket skall 16-18 §§
tillämpas.
21 § Ersättning enligt 20 § första stycket betalas av den som
har begärt omprövningen eller, om omprövning enligt 7 kap. 14 §
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
omfattar tillstånden till konkurrerande vattentäkter, av
vardera tillståndshavaren.
Ersättning enligt 20 § andra stycket betalas,
1. om omprövningen sker enligt 24 kap. 5 eller 8 §, av
tillståndshavaren,
2. om omprövning enligt 7 kap. 14 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet omfattar tillstånden
till konkurrerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren,
3. vid annan omprövning, av den som har begärt omprövningen.
Ersättning för minskning av andelskraft från vattenkraftverk
som omfattas av omprövningen betalas av den som har tillstånd
till kraftverket.
Begränsning i ersättningsrätten vid omprövning av viss
vattenverksamhet
22 § En tillståndshavare är skyldig att utan ersättning tåla
viss del av en förlust eller inskränkning om det är en förlust
eller inskränkning som avses i 20 § första stycket och den
föranleds av omprövning till förmån för det allmänna
fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn eller hälsovården
eller, vid omprövning enligt 24 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 13
§ första meningen lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser
om vattenverksamhet, till förmån för den allmänna miljövården.
Den del som inte ersätts avser den sammanlagda förlusten eller
inskränkningen till följd av de skilda omprövningarna och av
vattenverksamhet som avses i 23 § och motsvarar i fråga om
1. vattenkraftverk: högst en femtedel och lägst en tjugondel av
produktionsvärdet av den vattenkraft som enligt meddelat
tillstånd kan tas ut vid kraftverket efter avdrag för den del
av produktionsvärdet som är en följd av vattenregleringar,
2. vattenreglering för kraftändamål: högst en femtedel och
lägst en tjugondel av det produktionsvärde av den vattenkraft
som enligt meddelade tillstånd kan tas ut vid varje kraftverk
och som är en följd av regleringen,
3. andra vattenverksamheter: högst en femtedel och lägst en
tjugondel av värdet av den vattenmängd, fallhöjd eller
magasinsvolym som omfattas av tillståndet till verksamheten.
När miljödomstolen lämnar tillstånd till en vattenverksamhet
för vilken denna begränsning i ersättningsrätten skall gälla,
skall domstolen inom de gränser som anges i andra stycket 1-3
fastställa den del som inte ersätts. Hänsyn skall då tas främst
till verksamhetens inverkan på vattenstånds- och
avrinningsförhållandena, den fördel eller olägenhet som
verksamheten väntas medföra från allmän synpunkt samt graden av
nytta för tillståndshavaren och mottagare av andelskraft.
Vid omprövning före den enligt 24 kap. 5 § första stycket 1
fastställda tidpunkten skall den del som inte ersätts minskas i
förhållande till den tid som återstår till denna tidpunkt.
23 § Rätten till ersättning är begränsad på samma sätt som
gäller enligt 22 § om den som har tillstånd enligt denna balk
till en vattenverksamhet orsakas förlust av vatten eller
fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets
avrinning till följd av att tillstånd lämnas till en
vattenverksamhet som skall tillgodose det allmänna
fiskeintresset, allmän farled eller allmän hamn, hälsovården
eller den allmänna miljövården.
Vad som sagts nu gäller även förlust av fallhöjd som inte är
utbyggd. Därvid skall den del som inte ersätts motsvara en
tjugondel av värdet av vattenkraften i det berörda strömfallet
efter avdrag för vad som av detta värde är en följd av
vattenregleringar.
Betalningsanmälan som rör ersättning vid tillstånd till
vattenverksamhet
24 § Anmälan till länsstyrelsen enligt 6 kap. 4 §
expropriationslagen (1972:719) behöver vid tillämpningen av
detta kapitel endast göras för ersättning som avser mark som
skall lösas in.
Betalningsfrist som rör ersättning vid tillstånd till
vattenverksamhet
25 § När tillstånd har lämnats enligt 11 kap. skall ersättning
för inlöst mark betalas och anmälan enligt 6 kap. 4 §
expropriationslagen (1972:719) göras inom sex månader från det
att såväl tillståndsfrågan som ersättningsfrågan har avgjorts
slutligt. Ersättning som inte avser inlöst mark och som skall
tas ut på en gång skall betalas inom två år från samma tid. Om
den ersättningsskyldige inte iakttar vad som har sagts nu, är
den rätt som förvärvats gentemot den ersättningsberättigade
förlorad.
Tidsfristerna får förkortas eller förlängas när parterna är
ense om det eller om det finns särskilda skäl för det.
Ersättning bestämd efter det att tillstånd till
vattenverksamhet har tagits i anspråk
26 § Om ersättningen till följd av en vattenverksamhet eller
annan åtgärd har bestämts slutligt först efter det att
tillståndet har tagits i anspråk, skall den del av ersättningen
som överstiger vad som fastställts tidigare betalas och anmälan
enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen (1972:719) göras inom en
månad från det ersättningen bestämdes slutligt. Detsamma gäller
ersättning som har bestämts i samband med godkännandet av en
vattenverksamhet som redan har utförts.
Om den slutligt fastställda ersättningen inte överstiger den
ersättning som tidigare har fastställts och det annars skulle
ha funnits depositions- eller anmälningsskyldighet, skall den
ersättningsskyldige anmäla ersättningsbeslutet hos
länsstyrelsen sedan detta har vunnit laga kraft.
27 § På ersättning som avses i 26 § första stycket beräknas
ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag marken
tillträddes, vattenverksamheten påbörjades eller åtgärden
utfördes, om inte något annat följer av andra stycket. Om
betalningen inte görs i rätt tid, tas det ut ränta enligt 6 §
räntelagen för tiden efter det dröjsmålet inträdde.
På ersättning som avser oförutsedd skada tas det ut ränta
enligt 6 § räntelagen från den dag ersättningsanspråket
framställdes vid miljödomstolen.
Om den ersättningsskyldige försummar att betala sådan
ersättning enligt 26 § första stycket som skall betalas genom
deposition skall länsstyrelsen på begäran av den som är
berättigad till ersättningen eller en del av denna söka
verkställighet av den dom eller det beslut varigenom
ersättningen har bestämts.
Fullbordande av inlösen som rör tillstånd till vattenverksamhet
28 § Inlösen av mark är fullbordad när den ersättningsskyldige
har fullgjort sina skyldigheter enligt 6 kap. 1 § första
stycket och 4 § expropriationslagen (1972:719). Inlösen
fullbordas även om ränta enligt 27 § första stycket inte
betalas.
Rätt att utnyttja tillståndet till vattenverksamhet
29 § Den ersättningsskyldige får utnyttja tillståndet genom att
ta i anspråk egendomen eller vidta åtgärder som medför skada
för någon annan när de skyldigheter som gäller enligt 6 kap. 1
§ första stycket och 4 § expropriationslagen (1972:719) har
fullgjorts. För detta fall skall den begränsning av
anmälningsskyldigheten som framgår av 24 § gälla.
Om det behövs med hänsyn till den ersättningsberättigades
förhållanden, får miljödomstolen bestämma skäligt uppskov med
tillträdet eller med utförandet av åtgärden.
Återbetalning av ersättning som rör tillstånd till
vattenverksamhet
30 § Ersättningsbelopp som har betalats med anledning av
tillstånd enligt 11 kap. får inte till någon del återkrävas.
Beloppet får dock återkrävas om det tillstånd som har föranlett
beslutet om ersättning upphävs på talan av den
ersättningsberättigade.
Övriga bestämmelser
31 § Ersättning enligt detta kapitel skall bestämmas i pengar
som skall betalas vid ett tillfälle.
Ersättning i fall som avses i 5 § tredje stycket skall dock
betalas med ett visst årligt belopp. Om det finns särskilda
skäl får ersättningen räknas av mot ersättning som kan komma
att lämnas enligt 4 § första stycket eller 8 §.
Om det finns särskilda skäl, kan det på begäran av den
ersättningsskyldige eller den ersättningsberättigade
fastställas att också ersättning enligt 4 § första stycket
eller 11 § skall betalas med ett visst årligt belopp med rätt
att få omprövning vid ändrade förhållanden.
I fråga om ersättning enligt 4 § till följd av skada eller
olägenhet för renskötseln gäller 28 § andra stycket
rennäringslagen (1971:437). Lag (2002:175).
32 § Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:719)
gäller vid tillämpningen av detta kapitel i fråga om
värdeökning under tiden från dagen tio år före det talan
väcktes vid domstol.
33 § Om en borgenär som hade panträtt i fastigheten när rätten
till ersättning uppkom gör en förlust därför att ersättningen
inte har deponerats hos länsstyrelsen, har borgenären rätt till
ersättning av den ersättningsskyldige för förlusten mot
avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en
borgenär gör en förlust därför att ersättning inte har bestämts
eller blivit för låg och ersättningen efter överenskommelse
mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade
eller av någon annan anledning inte prövats av domstol. Rätt
till ersättning finns också för förlust till följd av att
överenskommelse har träffats om ersättning i annat än pengar
eller om att förebyggande eller avhjälpande åtgärder skall
utföras.
Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas vid
miljödomstolen.
34 § Om det behövs, skall det i beslut om ersättning tas in
bestämmelser som skall hindra att ersättningstagaren gör en
förlust till följd av ändringar i penningvärdet under tiden
från ersättningsbeslutet till dess betalning gjorts.
35 § När inlösen av mark är fullbordad, skall detta antecknas i
fastighetsregistrets allmänna del. Lag (2000:228).
36 § Om det råder tvist om bättre rätt till ersättning, skall
ersättningen deponeras hos länsstyrelsen, även om depositionen
inte behövs enligt 6 kap. 1 § expropriationslagen (1972:719).
Bestämmelserna i 6 kap. 17-19 §§ i samma lag skall tillämpas i
fråga om sådan deposition.
32 kap. Skadestånd för vissa miljöskador och andra enskilda
anspråk
Inledande bestämmelser
1 § Skadestånd enligt detta kapitel skall betalas för
personskada och sakskada samt ren förmögenhetsskada som
verksamhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning.
En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott
ersätts dock endast om skadan är av någon betydelse.
Skada som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet
ersätts bara i den utsträckning den störning som har orsakat
skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på
orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga
förhållanden.
2 § Kapitlet tillämpas inte på skador som har orsakats av
joniserande strålning eller inverkan av elektrisk ström från
elektrisk anläggning i fall då särskilda bestämmelser gäller.
Förutsättningar för skadestånd
3 § Skadestånd enligt detta kapitel betalas för skador genom
1. förorening av vattenområden,
2. förorening av grundvatten,
3. ändring av grundvattennivån,
4. luftförorening,
5. markförorening,
6. buller,
7. skakning, eller
8. annan liknande störning.
Första stycket 1-3 gäller inte skador som har orsakats av
verksamhet som bedrivs i enlighet med tillstånd till
vattenverksamhet. För sådana skador tilllämpas 31 kap.
En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i
första stycket, om det med hänsyn till störningens och
skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker samt
omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet
för ett sådant orsakssamband.
4 § Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten
eller andra lössprängda föremål, om skadan orsakas av ett
sprängningsarbete eller av en annan verksamhet som medför
särskild fara för explosion.
5 § I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd
betalas för skador som orsakas av grävning eller liknande
arbete, om den som utför eller låter utföra arbetet har
försummat att vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3
§ jordabalken eller i ett annat hänseende har brustit i omsorg
vid arbetets utförande.
Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning
medför särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet
ersättas även om den som utför eller låter utföra arbetet inte
har varit försumlig.
5 a § I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd
betalas för skador som orsakas inom ramen för sådant
byggnadsarbete som avses i 3 kap. 6 § jordabalken och som
uppkommer på annan del av den anläggning där arbetena utförs,
om
1. den som utför eller låter utföra arbetet har försummat att
vidta sådana skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken,
eller
2. denne i ett annat hänseende har brustit i omsorg vid
arbetets utförande.
Om en åtgärd inom ramen för ett sådant byggnadsarbete som avses
i första stycket är särskilt ingripande eller av annan
anledning medför särskild risk, skall den skada som orsakas av
åtgärden ersättas även om den som utför eller låter utföra
åtgärden inte varit försumlig. Lag (2003:627).
Skadeståndsansvariga
6 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den
som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten
i egenskap av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma
skadeståndsskyldighet har andra som bedriver eller låter
bedriva den skadegörande verksamheten och som brukar
fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig
verksamhet.
Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter
bedriva den skadegörande verksamheten är han eller hon
skadeståndsskyldig enligt detta kapitel endast om han eller hon
har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårdslöshet.
7 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också
den som utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller
annan brukare av fastigheten, i egen näringsverksamhet utför
eller låter utföra arbete på fastigheten.
8 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta
kapitel, svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte
annat följer av att begränsning gäller i den
skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.
Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall, om
inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är
skäligt med hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret,
möjligheterna att förebygga skadan och omständigheterna i
övrigt.
Ersättning för framtida skador på egendom
9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens
belopp lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning
bestämmas för framtida skador, om en part begär det.
Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till
ett visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan
ersättningen har bestämts på detta sätt, kan ersättningen
jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till de ändrade
förhållandena.
10 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av
ersättning som fastställs att betalas på en gång för framtida
skador på en fastighet och som tillkommer ägaren av fastigheten
eller en innehavare av tomträtt i denna tilllämpas
expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller verkan av
sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen
tillämpas.
Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust
genom att ersättning enligt första stycket har blivit för lågt
beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan
den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av
någon annan anledning inte har blivit prövad av domstol, har
borgenären rätt till gottgörelse av den ersättningsskyldige mot
att borgenärens fordran i denna del skrivs av på
fordringshandlingen.
Inlösen av fastighet
11 § Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en
fastighet helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att
det uppstår synnerligt men vid användningen, skall fastigheten
eller fastighetsdelen på ägarens begäran lösas in av den som
bedriver verksamheten.
Första stycket tillämpas också, om någon som är ansvarig för
efterbehandling enligt 10 kap. vidtar en åtgärd som medför att
fastigheten blir helt eller delvis onyttig för ägaren eller att
synnerligt men uppkommer vid användningen. Vad som nu har sagts
gäller dock inte om ansvaret för efterbehandling vilar även på
ägaren.
I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen
(1972:719). Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden
från dagen tio år före det att talan väcks vid domstol
tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.
Enskild talan och grupptalan
12 § Utöver talan om skadestånd och inlösen får enskild, mot
den som bedriver eller har bedrivit miljöfarlig verksamhet utan
tillstånd, väcka talan om förbud mot fortsatt verksamhet eller
om att skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått skall
vidtas.
13 § Talan om skadestånd får föras som grupptalan enligt lagen
(2002:599) om grupprättegång.
Talan om förbud mot fortsatt verksamhet eller om skyddsåtgärder
eller andra försiktighetsmått enligt 12 § får föras enligt
samma lag som enskild grupptalan eller organisationstalan.
Vid en grupptalan enligt första eller andra stycket tillämpas
lagen (2002:599) om grupprättegång med undantag för 2 § första
stycket andra meningen och andra stycket, 3 och 5 §§ samt 24 §
andra stycket andra meningen och tredje stycket.
Lag (2002:600).
14 § Organisationstalan enligt 13 § första eller andra stycket
får väckas av en ideell förening som i enlighet med sina
stadgar tillvaratar naturskydds- eller miljöskyddsintressen
eller av en sammanslutning av yrkesverksamma inom fiske-,
jordbruks-, ren- och skogsbruksnäringen.
Det som sägs i första stycket gäller också en sammanslutning av
sådana organisationer som nämns där. Lag (2002:600).
33 kap. Miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring
1 § För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada
som avses i 32 kap. och för betalning av kostnader som har
uppkommit vid tillämpning av 26 kap. 17 eller 18 § skall om
kostnaden är hänförlig till miljöfarlig verksamhet, det finnas
miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring med villkor som
har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Den som utövar miljöfarlig verksamhet som enligt
denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd
av balken kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till
försäkringarna med belopp som framgår av tabeller som har
godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalenderår.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från
bestämmelserna i första stycket.
2 § Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare
anges i försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för
sådan person- och sakskada som avses i 32 kap. om
1. den skadelidande har rätt till skadestånd enligt 32 kap.,
men inte kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut
skadeståndet är förlorad, eller
2. det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.
3 § Från saneringsförsäkringen betalas, enligt vad som närmare
anges i försäkringsvillkoren, ersättning för saneringskostnader
som har uppkommit med anledning av att en tillsynsmyndighet har
begärt verkställighet enligt 26 kap. 17 § eller meddelat
förordnande om rättelse enligt 26 kap. 18 §, om den som är
ansvarig enligt denna balk inte kan betala. Ersättning som nu
sagts skall dock inte betalas för kostnader som har uppkommit
med anledning av räddningsinsatser enligt lagen (2003:778) om
skydd mot olyckor. Lag (2003:781).
4 § Om bidrag till miljöskadeförsäkringen eller
saneringsförsäkringen inte har betalats inom trettio dagar
efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan till
tillsynsmyndigheten om betalningsförsummelsen.
Tillsynsmyndigheten får förelägga den betalningsskyldige vid
vite att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får
inte överklagas.
Övergångsbestämmelser
1998:808
Föreskrifter om ikraftträdande av denna balk meddelas i lagen
(1998:811) om införande av miljöbalken.
1999:385
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.
2. Denna lag är inte tillämplig på mål eller ärenden som är
under handläggning enligt miljöbalkens bestämmelser, eller
motsvarande äldre bestämmelser i lag som upphävts genom
miljöbalken enligt 2 § lagen (1998:811) om införande av
miljöbalken, vid denna lags ikraftträdande.
1999:1231
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om förvärv som gjorts före
ikraftträdandet.
2000:119
Denna lag träder ikraft, i fråga om 10 kap. 3 § den 1 april 2000,
i fråga om 13 kap. 5 § den 5 juni 2000, och i övrigt den 13 maj 2000.
2001:437
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. För verksamheter som påbörjats före den 1 juli 2001 krävs
inte tillstånd enligt 7 kap. 28 a §.
2002:175
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. I fråga om utdömande av vite tillämpas fortfarande äldre
bestämmelser på mål som inletts vid en miljödomstol före
ikraftträdandet.
3. I fråga om brott som begåtts före ikraftträdandet tillämpas
29 kap. 12 § i dess äldre lydelse.
2003:232
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. I fråga om beredningar av kemiska ämnen som omfattas av
rådets direktiv 91/414/EEG av den 19 augusti 1991 om
utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden9, senast ändrat
genom direktiv 2003/5/EG10, eller som är biocidprodukter och
omfattas av direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter
på marknaden, skall 14 kap. 8 c § tillämpas från och med den 30
juli 2004.
2004:606
1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2004.
2. I fråga om planer och program som formellt börjat förberedas
före den 21 juli 2004 skall de nya föreskrifterna i 6 kap. 11-
18 och 22 §§ tillämpas endast om planen eller programmet antas
eller läggs till grund för reglering efter den 21 juli 2006.
3. Trots det som sägs i 2 får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer i det enskilda fallet besluta att de
nya föreskrifterna i 6 kap. 11-18 och 22 §§ inte skall
tillämpas i fråga om en sådan plan eller ett sådant program.
Bilaga 1 Har upphävts genom lag (2001:1079).