1(1)

Tunaforsnytt

Klas Adsell Länstyrelsen

Nyköpingsvägen 33 Tel 011-69500 Norrköpings kommun

Se-616 33 ÅBY klas.adsell@telia.com Fax 011-69500 Kollektivtrafiken

tunaforsnytt@telia.com Mobil 073-2029961

Tunaforsnytt får ny hemsida http://medlem.tripodnet.nu/Tunaforsnytt/

 

ÅBY den 9 februari 2003

Överklagande av Inger Wiströms muntliga beslut i delegation och myndighetsutövning att vägra förlänga mitt parkeringstillstånd för rörelsehindrade PRH, utan ny läkarundersökning trots att jag erhållit samma tillstånd med dagens krav och dagens lagstiftning.

Enhetschefen Roland Leonardsson önskar att beslutet skall prövas rättsligt, jag beklagar detta men känner mig tvungen att leka med i kommunens penningkarusell.

Med vänstra handen beslutar kommunen att jag är berättigad till bistånd enligt socialtjänstlagens 4 kap 1§ och avser hjälp i hemmet, med höger hand vill man skärpa kraven och dra in mitt PRH..

Därutöver förs diskussioner om en ombyggnad av mitt kök för att jag skall klara mig så långt som möjligt utan utökade externa insatser.

Yrkande:

I första hand att Länsstyrelsen beslutar att jag är berättigad till PRH, och att kommunens beslut inte grundar sig på det material kommunen förfogar över.

i andra hand att materialet är så klart att ett beslut skulle kunna tas utan förnyad läkarundersökning.

Att jag är berättigad ersättning för mina förluster och kostnader på grund av att förhörsledaren inte följt gällande regler och praxis, och att detta framgår av inlämnade handlingar .

Jag yrkar även att Länsstyrelsen beslutar att givna löften som inte återtagits av någon nämnd gäller.

Jag tänker då på beskedet om att efter att man haft PRH två perioder således parkeringstillstånd i 6 år så behöver inga nya läkarundersökningar göras. Att det då även är så att parkeringstillståndet kan betraktas som permanenta om det inte ä r så att skadan sedan kommer att förbättras..

Jag yrkar även att kommunen åläggs att ändra sina rutiner så att även Norrköping eftersträvar en enhetlig praxis med övriga Sverige och EU.

Det innebär att jag yrkar på att antalet reserverade platser i Norrköping skall ökas till i vart fall rikets genomsnitt och att antalet PRH och avslag skall ligga på riksgenomsnitt, vilket innebär dubbelt så många beviljade PRH.

Att förhindra vad jag uppfattat i detta ärende en förhörsledare, men andra kanske kallar handläggare, att skrämma folk i telefon med att det är närmast omöjligt att få PRH.

Jag yrkar därför att kommunen föreläggs på lämpligt sätt att trycka upp i en folder vilka bestämmelser som i verkligheten gäller för att låta en sökande få en mer demokratisk chans att föra fram sina problem, och där ange de gångavstånd som anges i kommunförbundets handbok och inte förhörsledarens felaktiga tolkning.

Jag yrkar även att kommunen på lämpligt sätt blir ålagda att informera förhörsledaren om att hon naturligtvis ska svara en sökande, på vilket sätt hon förbundit sig att följa olika sekretessbestämmelser, vem som ändrat tidigare givna löften, att även att Norrköping ska följa kommunförbundets önskan, att alla ska enhetliga blanketter som landet i övrigt för att kunna få fram enhetliga bedömningar.

Jag yrkar även att förhörsledaren blir skyldig att svara på vilka hon diskuterat mitt PRH med, observera att det står vilka, alltså ett klart påstående att hon har diskuterat mitt PRH med andra personer.

Jag yrkar även att förhörsledaren blir skyldig att förklara vad olika mediciner och min vikt har med en förlängning av mitt PRH att göra.

Jag yrkar även att det fastställs att i och med att förhörsledaren inte följer den praxis med blanketter mm. utan använder egna metoder att bedöma funktionshinder, som inte är förankrade av lagstiftningen eller kommunförbundet så bryter hon mot gällande regler och anvisningar.

Förhörsledaren har inte heller kompetens eller utbildning att analysera olika funktionshinder. Däremot har hon utbildning att föreslå olika hjälpmedel.

Jag yrkar att Länsstyrelsen även utreder om förhörsledarens roll inte går under kvacksalverilagen, när hon utan utbildning eller medicinsk delegation gör egna medicinska utredningar.

Bakgrund

1968-08-23 vid arbeten i Gusum brast en vire och jag föll rakt ner ca 8,5 meter utan något som dämpade fallet, jag slog sönder vänsterfoten på 10 – 12 ställen, bl.a. hälbenet och "fotkulan" alltså fotleden. Mindre skador uppstod även på högerfoten, och troligtvis även på höftlederna som det visat sig på senare år.

Första lendkotan "ytterkant" trycktes ihop 14 millimeter, obs 1,4 cm. Andra lendkotan fick en mindre kompressionsskada. Jag blev 2 cm kortare ungefär.

Bestående problem på grund av fallet är i princip ständig värk i ryggen som är vad man kallar för reflexvärk. Värken kan således uppstå så att man befarar njursten eller gallsten, blindtarmen är också ofta på tapeten, styrkan på värken är ofta i klass med njurstensanfall. I dag vet man att det troligen är påverkan från nervtrådar som kommer i kläm. Numer tar man i princip inte emot mig på lasarettet under icke dagtid, på grund av värk i trakterna runt buken. Det är tyvärr förståeligt.

Det låter kanske lite komiskt men det svåraste är bl.a. att borsta tänderna, således när man står något framåtböjd. Då "försvinner" som jag uppfattar det underkroppen. Att göra banala saker som att plocka ur eller i en diskmaskin, plocka upp grejer från golvet är också mycket svårt. Att plocka i en rullator i bilens bagage skulle vara närmast omöjligt

När det gäller foten, så händer det ganska ofta att foten låser sig totalt, och då går det enbart stödja sig på vänster fots häl eftersom leden är obrukbar. Vid dessa tillfällen kan man inte förflytta sig mer än några meter i taget.

Värk i höftlederna.

I övrigt så är inte bara gångsträckan som är problem utan det räcker med att jag står stilla, vilket belastar foten och efter en tid slår ut gångförmågan totalt.

Det kan låta löjligt men bara att laga mat gör att gångförmågan ofta slås ut innan maten är färdig och då måste någon annan fullfölja.

Om jag vet att jag skall gå mer än normalt nästa dag så finns bara ett sätt att vila så mycket som möjligt dagen innan således att sitta så mycket som möjligt.

Det är svårt att förklara, men om man sprider många korta gångsträckor under dagen så blir den totala gångsträckan under dagen längre, än om man går längre sträckor som 100 - 150 meter 3 – 4 gånger under dagen.

Normalt – vad jag menar är att den ena dagen är inte lik den andra – så om jag under en dag går totalt 400 – 500 meter vid 4 – 5 tillfällen så är foten i regel inte brukbar under hela kvällen, och det tar någon eller några timmar dagen därpå innan jag fått igång foten så att den är hyfsat användbar.

Ofta låser sig foten helt och då blir möjligheten till förflyttning någon eller några meter.

1995 tror jag att det var, fick jag ett slaganfall när jag läst kommunens inlaga till Vattenöverdomstolen – låter idiotiskt men är dessvärre sant- där handläggarna från Norrköpings kommun, bl.a. Kaj Almqvist och Nils Ryman fifflade ordentligt med sanningen i inlagan. Jag blev förlamad i hela höger sida, tappade även synen och talet under en tid.

Bestående problem på grund av slaganfallet är skador på finmotoriken alltså t.ex att skriva och att använda t.ex. en skruvmejsel. Balansen är ett mycket stort problem, även om den i viss mån kompenseras av synen. Detta innebär att det vid dålig belysning så har jag extra svårt att förflytta mig utan stöd längre sträckor, eftersom ögat inte kan "hjälpa" balanssinnet.

Jag har fått diabetes 2 vilket gör att en steloperation av den skadade foten påskyndas, dels av dibetesen och även av ju längre sträckor jag totalt går. Det är ju på det viset att den skadan jag har kan stelopereras och då för man över problemen till knät. En steloperation kan bara göras en gång, om det inte kommit till några nya grejer idag. Diabetesen gör också att blodcirkulationen försämras och tillsammans med den ursprungliga skadan och den sammanlagda gångsträckan gör att en eventuell amputering av foten tidigareläggs. Skillnaden från en frisk fot till att tår måste amputeras kan gå på ett par dagar.

Jag håller diabetesen i schack, med en tuff diet och viktminskning, det innebär inte att blodsockret är normalt, utan att biverkningarna av medicinerna idag är större i dagsläget än mitt förhöjda blodsockervärde.

I övrigt lider jag av sömnapne, och använder mig av i regel av en "andningsmaskin", som man får bekosta själv trots att många inte kan arbeta dagtid utan denna maskin nattetid. Inte heller avdragsgill i deklaration.

I övrigt så händer det att jag slutar att andas och då är det faktiskt bra att inte vara ensam, detta händer under sömn, I övrigt är allt bara bra, med en god adrenalinproduktion vilket behövs med den ledning vi har i Norrköping.

Saken:

Länsstyrelsen vet efter information från mig som inte bestridits av kommunen, att BMN vid Norrköpings kommun genom tidigare kommunalrådet Jan-Olov Johnsson och dess ordförande Jan-Erik Karlsson beslutat att alla mina ärenden skall dras i olika domstolar och myndigheter, Roland Leonardsson som enhetschef för kollektivtrafiken har uttryckt detsamma, om detta ärende.

Det är tyvärr så, att ofta bryr sig ingen om vad det kostar inom kommunen, bättre med förbud än att se till de positiva och ekonomiskt gångbara besluten. Bättre med förbud även om ett icke förbud är billigare och mänskligare ycks prägla Norrköpings kommun.

Jag är medveten om allas likhet inför lagen och att uppträda kompetent och sakligt, men det är ju inget som kommunen arbetat efter i mina ärenden, så varför börja nu.

Skämt åsido, om man tog ett beslut som kanske i något fall stred mot något tidigare beslut, men som kanske i ett specifikt fall sparade stora kostnader för samhället – den enskildes ekonomi är ju som jag förstått av underordnad betydelse i Norrköping – Då skulle man naturligtvis i de flesta fall ta ett beslut med hänvisning till samhällsekonomin , det brukar ju kommunen framföra i mina ärenden, när det passar att försvara dumma beslut.

Jag har som bekant polisanmält 3 – 4 tjänstemän i kommunen för att de bl.a. ljugit i Vattendomstolen, Vattenöverdomstolen, Norrköpings tingsrätt och i Göta hovrätt, även under sanningsförsäkran.

Parallellt har jag krävt tjänstemännen privat och kommunen på åtskilliga millioner. Att jag går på dem privat är för att de vägrar att svara på vad som egentligen hänt och om någon beordrat dem att ljuga.

När kommunens förhörsledare i detta ärende kontaktade mig per telefon hörde jag direkt att något inte stämde.- att hon redan fattat ett negativt beslut- jag är mycket bra på att analysera vad folk egentligen säger men som i detta fallet använder andra ord än vad de menar.

Jag blev kallad till förhör, ja jag menar förhör. Jag blev satt på en obekväm stol med "förhörsledaren" 90 grader på min högra sida. Hon menade på att nu var det hon som bestämde och antalet PRH – parkeringstillstånd för rörelsehindrade - skulle minskas och bestämmelserna har skärpts, men hon förteg att mitt senaste tillstånd kommit till med dom nya tuffare bestämmelserna, men det visste ju jag .

Hon poängterade att jag inte haltade, och det gör jag inte när jag går kortare sträckor. Att det var meningslöst att förklara för henne, det förstod jag snabbt.

Det förhåller sig på det sättet att jag vet ungefär hur långt jag kan gå, när jag passerat den gränsen svullnar foten med temperaturförhöjning man tom. kan avläsa med händerna, då kommer värken och haltningen ökar med styrkan i värken. Jag kan således få problemen 10 – 15 minuter efter att jag slutat att gå, trots att jag inte belastar foten. Eftersträvansvärt är således att hålla sig inom det snäva området som inte leder till värk.

Det finns ett gammalt läkarintyg som beskriver felaktigt att jag utan problem kunde gå 400 meter, detta redde vi upp förra gången jag fick PRH.

Jag har således haft ett parkeringstillstånd som kommunen utfärdat och därmed fastställt att jag uppfyller kraven i dagens lagstiftning, men förhörsledaren kan inte redogöra vad som ändratts.

Jag blev förhörd om vilka mediciner jag åt och det har inget med ett PRH att göra.

Jag blev förhörd om vilken vikt jag har samt längd, och det har inget med ett PRH att göra .

Jag fick redogöra för min diabetes, förhörsledaren har ingen specialkompetens om detta utan enbart undersköterskeexamen i botten samt en social omsorgsexamen som mer är en arbetsledarexamen utan medicinsk inriktning som förhörsledaren fick 1995 och där det då krävdes 100 poäng. Enligt skolledningen så var den utbildningen lite för snäv så man har höjt kraven till 120 poäng fortfarande utan medicinsk utbildning för att få en god arbetsledare. Det kan tänkas att okunskap kan vara en orsak till att hon vill ändra på redan fattade beslut.

Jag informerade förhörsledaren om att tidigare handläggare uttalat att har man under två perioder fått PRH så behöver inga nya omprövningar göras. Orsaken till att tillstånden är tidsbegränsade vid permanenta skador är att ett stulet tillstånd skall bli obrukbart inom en rimlig tid.

Förhörsledaren menade att hon inte var bunden av vad andra avdelningar beslutade, utan nu gällde att alla sökanden skall in på personligt besök hos henne, det har hon beslutat, så jag fick åka ca 3 mil för att besöka henne.

Jag förklarade att hon var bunden av vad kommunen lovat i sin myndighetsutövning. Nej nu var det hon som bestämde svarade förhörsledaren och vad en annan avdelning inom kommunen bestämt var hon inte bunden av.

Jag förklarade att det har ingen betydelse om man flyttar beslutsfattandet från en sektion till en annan, det är ändå beslutat i myndighetsutövning och då är kommunen bundna av detta. Nej det är vi inte sa förhörsledaren.

Jag har ställt frågan till förhörsledaren om vilken sekretess som gäller och på vilket sätt hon förbundit säg att följa den. Frågan ställdes eftersom det ställdes så många frågor som inte hade med saken att göra. Jag har fått en avskrift på en handling från kommunförbundet vilka lagar som gäller men inte på vilket sätt hon är bunden att följa dem, det svarar hon inte på.

Som bekant så finns det inom kommunen kollegor till förhörsledaren, som med olagliga medel orsakat mig stora ekonomiska skador, de sitter i samma entré och har samma matsal i markplanet, jag vet att där har mitt PRH diskuterats, förhörsledaren vägrar på en direkt fråga att svara på om hon diskuterat mitt PRH med utomstående. Ibland skriver hon att vi bestämt men vägrar att svara på vem mer än hon som har bestämt.

Förhörsledaren hänvisar även till att det varit diskussion tidigare vid handläggningen av mitt tillstånd, men hon tänker inte tanken fullt ut att det var samma lagstiftning då som nu, att det redan då rådde krigstillstånd mellan mig och en liten klick tjänstemän. Det är fullt klart att det begåtts brott av några tjänstemän och att det finns fortfarande personer som är beredda att försöka utöva ett grupptryck på handläggare i mina ärenden. Allt i syfte att påverka bl.a. hennes beslut.

Som en information så har jag i fredags lovat Riksåklagaren en kopia på min stämning av kommunen och flera tjänstemän senast sista mars i år.

Varför jag skall få behålla mitt PRH!

• Mitt näst sista PRH var enbart något år för att det skulle komma en skärpt lagstiftning, detta innebär att mitt senaste utgångna PRH är av kommunen prövat med den nya skärpta lagstiftningen, och med ett löfte att nu är det ett permanent tillstånd med utbyte var 3:dje år som gäller, för att eliminera nyttan vid stölder.
• Att även om jag inte formellt har en anställning har jag ett oavlönad anställning hos min son, där jag hjälper honom med olika "skubb" som att hämta olika prylar som kontorsmaterial mm. och då har jag särskilt behov att parkera i "arbetet"
• De parkeringsplatser som jag normalt använder vid Hagebygatan hos min mor, biblioteket i Norrköping, i Göteborg på andra sida gatan vid Ullevi i Göteborg hos min syster, i Stockholm är ofta belägna mer än 500 meter från slutstationen. När det gäller Biblioteket så är parkeringarna utanför Tingsrätten ofta fullbelagda med gångavstånd på ett par hundra meter, 100 – 200 meter är således en för snäv gräns för mina vanliga besöksplatser. Det händer även att det är fullständigt fullt vid COOP Ingelsta, och även om förhörsledaren fortfarande förnekar detta så kan jag vid tillfälle fotografera. Då blir gångsträckan ett par tre hundra meter om man inte felparkerar.
• Att jag har en betydande svårighet att förflytta mig är fullt klart, därutöver skall läggas till en betydande värk baserad på den totala gångsträckan under dagen, som även påverkas negativt av min dibetes, och som förkortar tiden till en amputering eller steloperation.
• Den totala gångsträckan under dagen påverkar även om jag skall kunna använda vänsterfoten fram till dygnsvilan eller att jag måste avbryta alla aktiviteter redan vid eftermiddagen eller förkvällen. Jag hoppas att alla förstår att man sitter inte i en stol när foten "mår dåligt " man ligger.
• Jag har således inte tillräckligt korta gångavstånd från en ordinarie p-plats till "slutstationen" på de platser som jag normalt besöker, frånsett parkering hemma som är någon eller några meter från bil till dörr. Detta organiserat efter mina problem.
• En tilldelning av ett PRH till mig är inte ens generöst utan ett måste för att jag ska ha en dräglig och människovärdig tillvaro, det är ju långt ifrån vad många av kommunens tjänstemän och politiker önskar mig.
• Jag har stora svårigheter att använda kollektiva färdmedel vid inköp av varor eftersom jag har betydande svårigheter att transportera varorna till det kollektiva färdmedlet, även om jag hade en rullator. En rullator är inte ett hjälpmedel för mig utan mer än belastning, tyvärr.
• Jag har köpt egna kryckor som jag tar med mig om jag har problem.
• Okontrollerad terräng som även innefattar snö minskar gångavståndet väsentligt.
• Måste jag bära en kasse så minskar också den totala gångsträckan väsentligt.
• Skulle foten, vilket är vanligt låsa sig i en buss då skulle jag överhuvudtaget inte kunna ta mig ur bussen om jag så hade bara en liten påse som i princip inte vägde någonting.. Bilen klarar jag att köra med höger fot, även detta är ett tungt vägande skäl för att behålla PRH.
• Praxis. Kommunerna har ett unikt ansvar och skall eftersträva en enhetlig praxis med övriga landet och även de länder som omfattas av EES-avtalet som utfärdat gemensamma rekommendationer , detta görs inte av nuvarande förhörsledare. Norrköping har tagit fram en egen mycket amatörmässig blankett med felvända rutor som försvårar ifyllandet och begär in uppgifter som inte har med saken att göra. Norrköping har således ett unikt eget system att ta in uppgifter på, som skiljer sig både från landet i övrigt och även övriga EES-länder, i strid mot lagda anvisningar som anger att man skall eftersträva samma rutiner i alla kommuner och även länder som ingår i EES-avtalet för att få en likvärdig bedömning i hela landet.
• Norrköping är bland de sämsta i landet på att bevilja PRH ca. 10 % får avslag även om många skräms redan i telefonen och avböjer att söka. Norrköping har 5 PRH per tusen invånare, snittet i landet ligger på mer än dubbelt så många per tusen invånare. Norrköping har 80 st reserverade platser på 124 000 invånare. Eller 0,6 platser/1000 invånare snittet i landet ligger på det dubbla. Om Norrköpings kommun skall efterleva en likvärdig bedömning som landet i övrigt, så måste kommunen ändra förhörsledarens skärpning av tidigare handläggares bedömning, och återgå till en ännu mer generös tolkning - eller som snittet i landet - vilka som ska få PRH.
• Kommunens förhörsledare sätt att ha en egen tolkning av kommunförbundets anvisningar är inte trovärdigt och strider mot anvisningarna som förhörsledaren ibland påstår sig att följa.
• Kollektivtrafiken jobbar ihop med politikerna, ena året med att förhindra etableringar i nya butikscentra utanför stadskärnan för att inte försämra servicen i stadskärnan. Sedan året därpå går man ut och offentligt och klart anger att man vill stoppa all trafik i stadskärnan. Man bygger gupp som för oss med ryggproblem är väldigt jobbiga. Detta ökar miljögiftsutsläppen väsentligt, då är det inte så noga med miljön. Man minskar och försvårar möjligheterna för personer med funktionshinder att parkera i innerstaden. Ett studiebesök i Stuttgart för förhörsledaren vore lämpligt, där man anser att funktionshinder är en resurs och de funktionshindrade, skall bemötas med stöd, omsorg och medmänslighet. Troligtvis är det inget man kan stava till här i kommunen.
• Jag tillsammans med Tyska läkare gjorde mycket goda resultat bland blinda i slutet av 50-talet i Stuttgart. Där en av mina vänner blev världens första blinda dataprogramerare, och fick anställning fram till son pension, som faktiskt är bara 60 år för personer med funktionshinder, 5 år tidigare. Chefen blev Fältmarskalken Rommels son. Tänk om vi bara var i närheten av Tysklands syn på funktionshinder, gratis läkare, gratis tåg och spårvagnsresor med vårdare utan krav på utbildning. Man skänker pengar direkt till utsatta på plats i andra länder genom "adoptioner", i stället för att som i Sverige betala millionlöner till anställd som kommer från gåvor. Snaskigt. Bland de som hjälpte till fanns en kollega " Rolf Walder" till Albert Schweitzer – Nobels fredspristagare - samt hans dåvarande tyska sekreterare – Richard Kik. En lärorik tid, och kontakten har vi fortfarande. Har ju inte med det här att göra mer än belysa den Die Schwedishe model är inte längre eftersträvansvärt utan ett misslyckande.
• I kommunförbundets anvisningar framgår att det skall eftersträvas en enhetlig bedömning, inom parentes så är det troligt att jag kommer att gå igenom de sista årens ansökningar och se vilka som fått PRH eller fått avslag. Kollektivtrafiken vägrar att lämna ut handlingarna med hänvisning till att de är sekretessbelagda. Jag har förklarat att det är bara läkarintygen och liknande som är sekretessbelagda.
• Det framgår även att nedsatt motorisk rörelseförmåga vilket inkluderar svåra förslitningsskador, i leder, samt smärta, anses som ett rörelsehinder. En "krossskada" som jag har i foten är naturligtvis likvärdig med en förslitningsskada, smärta är även det en grund för PRH och det har jag mer eller mindre ständigt i både fot och rygg . Jag noterade även att förhörsledaren menade att värk inte ingår som beslutsunderlag, men så är det faktiskt.
• Vi har ett klassiskt beslut från Norrköpings kommun som gällde om jag har byggnadslov för parkeringsplatser eller inte. 3 löjliga beslut där man kanske trott att jag inte är läskunnig. Allt för att skydda Kaj Almqvist och Nils Ryman som sagt i domstolar och radio och TV att jag saknar permanenta byggnadslov för bl.a. parkeringar, naturligtvis innehar jag de bevis som kommunen försökt att dölja. Han menar också att jag har byggt en svartparkering
• Kommer i nästa mål, i Norrköpings Tingsrätt. Eftersom man inte uttryckte klart om bygglov fanns eller inte, i två utredningar så krävde jag ett klart besked ja eller nej om byggnadslov finns det ränker inte med ett kanske. Då svarade BMN att om frågan skall besvaras med Ja eller Nej så är svaret Nej. Om jag på samma sätt som kommunen svarat mig, att skall frågan besvaras med ett ja eller nej om jag kan gå längre än 100 - 200 meter med betydande svårighet så är således svaret Nej. Detta utreddes i samband med mitt förra PRH
• Jag var för någon vecka sedan hos min läkare som undersökte mig för att jag skall få behålla mitt körkort, naturligtvis med positivt resultat. Undersökningen gjordes av medicinska skäl på, grund av tidigare komplikationer/biverkningar av olika mediciner som kunnat påverka förmågan att vara en god bilförare.
• Läkaren undersökte även speciellt min vänstra fot för att se tendenser på förändringar som kan leda till amputation. Ibland görs undersökningar av specialutbildade sjuksköterskor.
• Om läkaren skulle skriva ut ett intyg, om hur långt jag kan gå så måste han således lyssna på mig vad jag säger och ange vad jag säger om detta inte är uppenbart felaktigt. Förhörsledaren trodde nog att han skulle följ med på en promenad. Så är det inte.
• Även jag med mina ryggbesvär som har otroligt svårt att bära så ska även detta funktionshinder vara jämförbart med ett rörelsehinder.
• Det är fullständigt klart att förhörsledaren av en eller annan orsak inte tillämpar de anvisningar som hon har, och hon vill inte eller kan inte förstå hur anvisningarna skall tillämpas och tolkas. Det är ju inte uteslutet att det kan vara andra skäl till hennes beslut..

Hemställan:

 

I första hand att Länsstyrelsen beslutar att jag är berättigad till PRH, och att kommunens beslut inte grundat sig på det material kommunen förfogar över.

Att det fastställs att kommunen inte utan vidare, kan ändra på givna löften om permanent tillstånd, utan att lagstiftningen eller praxis ändratts.

Att det fastställs att materialet är så klart att ett beslut skulle kunna tas utan förnyad läkarundersökning, speciellt när en torftig utbildning skulle komma fram till att skadorna inte förbättras utan försämras med tiden

Att det fastställs att jag är berättigad ersättning för mina förluster och kostnader på grund av att förhörsledaren inte följt gällande regler och praxis, och att detta framgår av inlämnade handlingar .

Att det fastställs att kommunen åläggs att ändra sina rutiner så att även Norrköping följer en enhetlig praxis med övriga Sverige och EES.

Att det fastställs att antalet reserverade platser i Norrköping skall ökas till i vart fall rikets genomsnitt och att antalet PRH och avslag skall ligga på riksgenomsnitt, vilket innebär dubbelt så många beviljade PRH.

Att det fastställs att kommunen åläggs att se till och förhindra vad jag uppfattat i detta ärende en förhörsledare som skrämmer folk i telefon med att det är närmast omöjligt att få PRH.

Att det fastställs att kommunen föreläggs på lämpligt sätt att trycka upp i en folder vilka bestämmelser som i verkligheten gäller för att låta en sökande få en mer demokratisk chans att föra fram sina problem, och där ange de gångavstånd som anges i kommunförbundets handbok och inte förhörsledarens felaktiga tolkning.

Att det fastställs så att även kommunen på lämpligt sätt blir ålagd att informera förhörsledaren om att hon naturligtvis ska svara en sökande, på vilket sätt hon förbundit sig att följa olika sekretessbestämmelser, vem som ändrat tidigare givna löften, att även att Norrköping ska följa kommunförbundets önskan, att alla ska enhetliga blanketter som landet i övrigt för att kunna få fram enhetliga bedömningar och att det gäller även Norrköpings förhörsledare.

Att det fastställs att förhörsledaren blir skyldig att svara på vilka hon diskuterat mitt PRH med, observera att det står vilka, alltså ett klart påstående att hon har diskuterat mitt PRH med andra personer.

Att det fastställs att förhörsledaren blir skyldig att förklara vad olika mediciner och min vikt har med en förlängning av mitt PRH att göra.

Att det fastställs att i och med att förhörsledaren inte följer den praxis med blanketter mm. utan använder egna metoder att bedöma funktionshinder, som inte är förankrade av lagstiftningen eller kommunförbundet så bryter hon mot gällande regler och anvisningar.

Förhörsledaren har inte heller kompetens eller utbildning att analysera olika funktionshinder. Däremot har hon utbildning att föreslå olika hjälpmedel, när hon fått funktionshindret framlagt av utbildad personal.

Att det fastställs av Länsstyrelsen om förhörsledarens roll, inte går under kvacksalverilagen eller bryter mot andra regler. När förhörsledaren inte har någon medicinsk delegation med en backup av en bakomvarande läkare , och där det framgår klart att hon idag gör en egen medicinsk bedömning som hon inte har vare sig kunskap eller delegation för. Den delegation hon har kommer från kommunens politiska nämnd och där finns inga inslag av medicinsk delegation, enligt uppgift till mig.

Jag ber om ursäkt för språket men när adrenalinet rinner till, så måste jag sänka nivån för att slåss mot etablissemanget. Det är för jäkligt att vi ska behöva slösa skattepengar på företeelser som grundar sig på bl.a. okunnighet.

Välkommen till fastighetsdomstolen i Norrköpings Tingsrätt den 7 mars och lyssna hur kommunen blir av med någon million till, på grund av f.d. kommunalrådet Jan-Olov Johnsson, f.d. BMN:s ordförande Jan-Erik Karlsson och trots att f.d. bygglovchefen Bengt Johansson förnekat bandade samtal. Att sedan Jan-Erik Karlsson och Bengt Johansson försökte lura mig på ersättning genom att säga att fastigheten det gäller säkert får bebyggas efter en planläggning. När jag röt till så ändrades deras uttalanden till "Det kan inte uteslutas att byggnad/byggnader får uppföras på fastigheten", det är en jäkla skillnad. Kommunalrådet Eva Andersson tycker att dom sköter sig bra.

Varför ska jag råka ut för den här typen handläggare, jag vet ju att det finns en stor och bred kompetens inom kommunen, som den här lilla lilla klicken kör över.

Ja då får vi väl köra det 54:e racet

LEV VÄL

 

Klas Adsell